Fru talman! Moderaterna åberopar rapporten Den
glömda krisen för att starta den här debatten. Det är
obegripligt, om ni är läskunniga. Varje uppsats i den-
na antologi har en analys som totalt strider mot er
analys. Varje rekommendation går emot vad ni säger.
Om jag har tid senare ska jag försöka ge ett antal
exempel.
De krokodiltårar som ni gråter över arbetslöshe-
tens nivå är bedrövliga. De krokodiltårar som ni grå-
ter över att klyftorna är stora i samhället är bedrövliga
att skåda, när jag samtidigt ser den politik ni för, som
skulle öka förmögenhetsklyftorna, som skulle öka
inkomstklyftorna och som skulle öka de sociala
klyftorna snart sagt över hela samhällsområdet.
Den glömda krisen, fru talman, är inte glömd.
Vänstern säger alltid att fler jobb och tillväxt är bra,
men det går inte bra för hela Sverige. Regioner släpar
efter, och många grupper släpar efter. Klyftorna har
ökat. Klassorättvisorna förstärks av könsskillnader
och av nya barriärer baserade på etnisk tillhörighet
och segregation. Arbetslösheten är det grundläggande
gisslet. Fattigpensionärer, ensamstående föräldrar och
unga har mycket små marginaler.
Rapporterna - de sträcker sig ungefär till 1998 -
som kommer från Välfärdsbokslutet, från LO och
Den glömda krisen är mycket tydliga: Raset på 90-
talet var brutalt. Vi ser en återhämtning. Den förstärks
1999 och 2000. Sysselsättningen ökar. Reallönerna
ökar. De disponibla inkomsterna ökar. Den offentliga
välfärden får mer resurser. Trygghetssystemen restau-
reras något.
Men det återstår mycket för att åter ha en politik
för ökad jämlikhet och jämställdhet.
Social rörlighet är väl bra, men Vänstern vill ock-
så upphäva klassklyftorna, snarare än att inrikta sig
på att en och annan kan få byta klass. Grunden för
social rörlighet är trots allt arbete och utbildning
förutom jämlikhet i fördelningen av ekonomiska
resurser.
Dessutom: Riv barriärerna! Bekämpa segregatio-
nen! Det gäller boendet, skolorna, ungdomsmiljöerna
och fritiden. Bekämpa klyftorna mellan dem som har
och dem som inte har!
Bo Lundgren! Ni gör tvärtom i er politik.
Utanförskapet på etnisk grund är avgörande.
Människor måste få sin chans i arbetslivet. Jag kan
hålla med om att man har stängt in många invandrare
i "klientism". De har hamnat under socialkontoren.
Det är ett elände. Se till att de kommer ut i arbetsli-
vet, får praktik och utbildning!
Men då behövs det också stöd, och då behöver
man bli delaktig i det generella välfärdssystemet, Bo
Lundgren. Jobb ska inte skapas för nya svenskar
genom att man upphäver arbetsrätten, försämrar lö-
nevillkoren på arbetsmarknaden i stort, subventione-
rar en ny låglönemarknad och skapar nya fattiga.
USA:s utveckling förskräcker.
Den nya fattigdomen, är den så ny, Bo Lundgren?
Handlar det inte, som vanligt, om makten som ute-
stänger, att delaktigheten förhindras, att marknaden
inte räcker till för att skapa en mänsklig fördelning,
att exploatering inte är värdigt ett välfärdssamhälle?
Det handlar om orättfärdiga maktstrukturer och
brist på jämlika fördelningsprinciper. Det är kort sagt
ett utslag av kapitalismens omänskliga drivkrafter,
den starkes rätt och att till den som har ska varda
givet. Vi måste våga tygla marknadskrafterna.
Många säger att klyftorna är oundvikliga, att den
tekniska utvecklingen och internationell konkurrens
skapar massarbetslösheten, att det var välfärdsstaten
som var för dyr, att vi hade det för bra och att vi var
för trygga, och därför föll det på 90-talet. Jag menar
att det är fullständigt fel. Att ha förståelse för orsak
och samband är A och O.
Jag och Vänstern är i grunden optimister: rättvisan
är möjlig både i Sverige och globalt. Det är nödvän-
digt att skapa en socialt hållbar tillväxt, och då måste
rättvisan ligga som grund. Därför bör all kraft läggas
på riktiga jobb och jobb som ger löner man kan leva
på.
Låt mig säga till Lars Engqvist, som har skrivit en
intressant liten bok, Jämlikhet i frihet, att där finns en
formulering som är farlig: Det var obalanserna i den
offentliga ekonomin som var orsaken till krisen.
Det är fel. Det var arbetslösheten, efterfrågeraset
och inflationspolitiken, grundad på en normpolitik, en
inflations- och kasinoekonomi på 80-talet, och däref-
ter en normpolitik som satte inflationsbekämpning
före sysselsättning.
Se orsakerna! Men jag är säker på att vi egentli-
gen är överens, Lars Engqvist. Och i den här situatio-
nen måste vi hävda statsmakterna - därför samarbetet
med Vänstern, Lars Engqvist.
Jag får återkomma senare till Moderaterna och
rapporterna.
Moderaterna förlägger alltid fattigdomens orsaker
till individen. Moderaterna säger i en partimotion att
den som är i behov av bidrag och offentligt stöd ska
inte betala skatt och den som betalar skatt ska inte
behöva bidrag. Det var ekonomimotionen i maj 1998.
Det är fullständigt fel! Människor vill betala skatt.
Jag har träffat så många människor, i Angered, i
Tensta och i Husby, som säger: Nu har jag fått jobb,
och jag får betala skatt. Jag är delaktig. Jag vill vara
en del i det svenska välfärdssamhället.
Ni underminerar solidariteten i samhället med er
politik.
Fru talman! Den generella välfärdspolitiken är
avgörande. Jämlikheten måste sättas upp på dagord-
ningen, och Vänstern är den första garanten för att
den finns där i den framtida politiken.
(Applåder)