Fru talman! Mitt ibland oss lever ännu människor
med egna erfarenheter av det gamla fattigsamhället.
De kan ännu berätta om barnauktioner, fattighus och
legaliserat tiggeri. För dem blev 1900-talet stora soci-
ala reformer: pensionerna, barnbidragen, sjukförsäk-
ringen, den lagstadgade semestern, den sociala bo-
stadspolitiken och den gemensamma grundskolan. En
enorm befrielse från klassamhällets förtryck. De
beskriver gärna det svenska 1900-talet som historien
om hur klassamhället fick ge plats åt välfärdssam-
hället och ett anständigt folkhem.
De får gott stöd i alla internationella jämförelser.
Enligt Världsbankens senaste rapport har Sverige och
de nordiska länderna kommit längst när det gäller att
skapa jämlika levnadsförhållanden mellan människor.
Men kampen för rättvisa och jämlikhet är inte av-
slutad. Också dagens samhälle kan beskrivas i
klasstermer. Också i vår tid förpestas den gemen-
samma tillvaron av djupa klassklyftor. Vi kan se hur
den ekonomiska eliten tar för sig med skyhöga löner,
ofattbara bonusersättningar och optionsavtal och hur
de manifesterar sin rikedom med storslagna herrgår-
dar, lyxkryssare och flotta vanor.
Samtidigt kan vi se att ett par hundra tusen männi-
skor fortfarande saknar arbete, att inkomstskillnader-
na ökat under det senaste årtiondet, att löneskillna-
derna är mycket stora mellan män och kvinnor, att
männen dominerar i alla maktstrukturer, att flera
tusen människor fortfarande är hemlösa, att männi-
skor som är födda i ett annat land diskrimineras, att
människor med fysiska eller psykiska funktionshinder
stängs ute från gemenskapen, att många äldre inte får
den vård och omsorg de behöver och har rätt till, att
ensamstående föräldrar faktiskt fått det sämre under
de senaste tio åren.
Vi socialdemokrater är stolta över vår historia.
Men vår politiska uppgift är att utjämna klyftorna i
dagens samhälle. Vårt mål är ett samhälle där männi-
skor möts som jämlikar och där varje individ tillåts
växa fritt och välja sitt eget liv.
Fru talman! Det är bara sex år sedan socialdemo-
kratin fick väljarnas uppdrag att föra Sverige ut ur
den värsta ekonomiska kris som drabbat landet sedan
1930-talet. Det gigantiska offentliga budgetunder-
skott som den borgerliga regeringen lämnade efter sig
drev fram en ny massarbetslöshet, som i sin tur un-
dergrävde välfärden och vidgade de sociala klyftorna.
Socialdemokratins första mål var att snabbt skapa
balans i den offentliga ekonomin. Det krävde skatte-
höjningar men också stora nedskärningar av de of-
fentliga utgifterna. Den ekonomiska saneringspoliti-
ken var inte bara en tvingande nödvändighet, det var
också ett avgörande led i en långsiktig restaurering av
välfärden.
Den socialdemokratiska regeringen lyckades ska-
pa balans i ekonomin och kunde därför formulera
nästa mål, att på fyra år halvera arbetslösheten. Även
detta har nu lyckats.
I januari 1999 uppdrog regeringen åt en grupp
unga forskare att göra ett välfärdsbokslut för 1990-
talet. Regeringen hade två motiv för att tillsätta väl-
färdsgruppen. Vi ville först och främst få en ordentlig
undersökning av hur den ekonomiska krisen påverkat
vår välfärd och därmed blottlägga de orättvisor den
skapat. Vi ville också komplettera de mål för ekono-
misk balans, tillväxt och sysselsättning som varit
avgörande för utvecklingen under saneringsåren med
tydliga mål också för välfärden.
Det material som gruppen hittills har redovisat
bekräftar än en gång att ingenting är så förödande för
välfärden som en offentlig ekonomi i obalans. Ingen-
ting motverkar strävandena efter jämlikhet med sådan
kraft som en hög arbetslöshet.
När ekonomin nu åter är i ordning och sysselsätt-
ningen åter ökar har vi möjlighet att intensifiera det
politiska arbetet med att restaurera välfärdssystemen
och att ställa färdriktningen mot ökad jämlikhet.
Flera steg är redan beslutade av riksdagen och
andra är aviserade av regeringen. Barnfamiljerna ska
få höjda barnbidrag och maxtaxa i barnomsorgen. De
sämst ställda pensionärerna ska få ett ökat stöd från
årsskiftet. En maxtaxa ska införas också i äldreom-
sorgen. Tandvårdsförsäkringen ska förbättras med
sikte på att skapa ett heltäckande skydd för höga
tandvårdskostnader. Sjukvården och skolan ska få
kraftigt ökade resurser för att kunna anställa mer
personal, ge snabbare vård och en bättre skola. Rege-
ringens särskilda storstadssatsningar ska bryta segre-
gationen. Den nya handikappolitiken tar sikte på att
bryta diskrimineringen av funktionshindrade. Kam-
pen mot hemlösheten intensifieras.
Fru talman! Tre hållningar har genom historien
skilt socialdemokratin från den politiska högern.
För det första: Socialdemokratins politiska pro-
gram har byggt på insikten att de sociala och ekono-
miska förhållandena är avgörande för samhällsut-
vecklingen. När samhället präglas av stora ekonomis-
ka skillnader döms de flesta att stanna i växten och,
som Hjalmar Branting en gång uttryckte det, kväva
sina bästa stämningars längtan.
Den politiska högern har förklarat orättvisorna i
andra dimensioner än de grundläggande ekonomiska
förhållandena. Sociala orättvisor har ansetts vara
individuella tillkortakommanden, individen har inte
skött sig, inte förstått sitt eget bästa eller inte haft
förmåga att göra rätt val i livet.
För det andra: För socialdemokratin är frihet och
jämlikhet varandras förutsättningar. Om man vill att
friheten till individuell växt, till att utveckla sin egen
förmåga och till att förverkliga sina egna livsprojekt
ska gälla alla och inte bara ett fåtal måste man också
arbeta för jämlikhet.
Den politiska högern har däremot alltid sett en
konflikt mellan social utjämning och individuell fri-
het. Den politiska högern tenderar att se livet som en
kapplöpning och samhället som en tävlingsbana.
Jämlikhet handlar för dem i bästa fall om att alla ska
få stå på samma startlinje. Sedan får loppet och livet
ha sin gång. Någon kommer i mål före alla andra, och
en del kommer inte i mål alls.
Men livet är inte en kapplöpning, och samhället är
ingen tävlingsbana. Människan utvecklas genom hela
livet. Vi möter ständigt nya utmaningar och gör stän-
digt nya val. Socialdemokratins idé om jämlikhet
handlar om att alla människor ska ha samma frihet i
de vägval som livets olika skiften erbjuder oss.
För det tredje: Socialdemokratin har alltid sett po-
litiken som en möjlighet, som ett redskap att bryta
den ordning som bygger på stora ekonomiska skillna-
der. Genom att gemensamt och i demokratiska former
ta ansvar och utveckla det som är grunden för indivi-
dens utveckling, skolan, vården, tryggheten, omsor-
gen, och ge alla samma rätt att ta del av detta gemen-
samma, kan man bryta klasskillnaderna och vidga
friheten.
För den politiska högern har politiken i första
hand varit en restriktion. Ju större den politiska sfären
är, ju mindre blir utrymmet för andra krafter, som
enligt högern bör styra samhällets utveckling -
vinstintresset, marknaden.
Dessa tre principiella skillnader blir tydliga igen
när nu även moderaterna - glädjande nog - har sett
klassklyftorna. Moderaterna ser politiken, den repre-
sentativa demokratin, som det stora klasshindret.
Alltfler moderater beskriver de vanliga politikerna i
kommun, landsting och riksdag som den härskande
klassen. Men historien har lärt oss att utan represen-
tativ demokrati har demokratin svårt att fungera. Utan
demokrati finns ingen frihet.
Moderaterna förstår inte att en utveckling av alla
individers frihet kräver att vi gemensamt ordnar
barnomsorg, vård och utbildning, och att många
människors trygghet är beroende av en fungerande a-
kassa, ett reellt bostadsstöd och en generös sjukför-
säkring. Bara de som aldrig mött ekonomisk otrygg-
het eller som aldrig själv varit utsatta kan inbilla sig
att de mest utsatta skulle få det bättre om samhällets
stöd minskade.
Moderaterna vägrar att se klassklyftorna som ett
resultat av en orättfärdig fördelning av samhällets
tillgångar. Alla förslag som moderaterna har lagt fram
i riksdagen ökar klyftorna mellan fattiga och rika. Se
på moderaternas skatteförslag. De ger gigantiska
skattesänkningar till miljonärerna men mycket blyg-
samma belopp till vanligt folk. Moderaternas skatte-
förslag innebär att den som tjänar 50 000 kr i måna-
den får en skattesänkning på över 7 000 kr, medan
låginkomsttagaren med 12 000 kr i månaden får 160
kr i skattesänkning.
Bo Lundgren, på vilket sätt minskar detta klas-
sklyftorna?
(Applåder)