Fru talman! Vi pratar om nyfattigdomen. Jag
tycker att det i mycket hög grad handlar om utanför-
skap och maktlöshet. Det handlar om brist på makten
i sitt eget liv.
Det är skönt att höra att vi kan vara överens om att
det inte var bättre förr. Men det som är nytt i nyfat-
tigdomen är just att man inte kan göra någonting åt
den. Det är svårt att vara fattig, men det är värre att
inte kunna ändra på sin situation. Därför vill vi libe-
raler ha en annan politik. Vi har nämligen en vision
om mänsklig värdighet och vardagsmakt där männi-
skor kan ha egna pengar som räcker till det viktigaste
och som också är pengar som de har tjänat själva.
Den här värdigheten och vardagsmakten handlar
ju om mycket mer. Det handlar om att kunna be-
stämma det som är viktigt för en själv, om att kunna
påverka barnens skolgång, bostadssituationen, var
man ska bo, och att man ska kunna välja vad man ska
använda pengarna till och inte behöva gå med mössan
i hand till något socialkontor.
Bakom alla statistiska siffror och rapporter om
nya klyftor, ojämlikhet och låga disponibla inkomster
är det ju en hel värld av maktlöshet och utanförskap,
av fattigdomsfällor och beroende och av regelverk
som stänger ute i stället för att släppa in människor.
Jag tror att socialdemokraterna inte bara i hög grad är
med och orsaker det här, utan de är också oförmögna
att göra någonting åt det. De är så fast i sina storstila-
de system att de inte kan se att det i många fall är de
som stänger människor ute. De har försvurit sig åt
system som skyddar dem som finns innanför men
fungerar som utslagningsmaskiner för dem som är
utanför, och de värnar politisk makt framför männi-
skors egen makt. Det betyder att det blir som en fot i
ansiktet på dem som inte har kunnat komma innanför
staketet.
Fru talman! Utanförskapet och fattigdomen går ju
också i arv. Många barn och ungdomar växer upp i en
miljö där de inte ser något samband mellan arbete och
inkomst och där nästan inte någon runtomkring dem
har ett jobb. Jag var med och jobbade i Storstads-
kommittén. Vi tog bl.a. fram boken Rosor av betong.
Vi kunde konstatera det som vi så lätt kunde se, näm-
ligen att barn och ungdomar i de mest utsatta områ-
dena har jättehöga ambitioner och drömmar, men de
kan inte förverkliga dem. Då säger vi i Folkpartiet så
här: Det är de som behöver skolan mest som måste ha
den bästa skolan, och det är inte så. Jag tror inte att
det finns någon annan förändring som vi talar om här
som skulle betyda mer för att bryta utanförskapet än
bättre skolor. Skolan kan bli en murbräcka mot seg-
regation och utanförskap, men det kräver att vi vågar
göra upp med den socialdemokratiska skolpolitiken.
Kravlösheten, bristen på ordning och lågt ställda
förväntningar drabbar nämligen de elever värst som
behöver skolan mest. Det här har visats bl.a. av Jonas
Frykman, professor i etnologi vid Lunds universitet.
Han konstaterar att skolan har upphört att fungera
som en språngbräda för social rörlighet.
Vi kan också konstatera att det finns många ex-
empel på att det kan lyckas. I Kvarnbyskolan i Rin-
keby har nästan alla elever invandrarbakgrund. De
har under de första fem åren i skolan läst 500 böcker.
Jag tror att det är fler än vad de flesta av oss har lyck-
ats göra, trots alla utredningar som vi håller på att
läsa. De här barnen har inte bara en utmärkt svenska.
De är också bättre än de flesta i matematik.
En mycket stor amerikansk undersökning visar
vad det är som får elever att lyckas. En slutsats är att
tillgång till en bra förskola är mycket viktigare än
t.ex. föräldrarnas inkomster. Det är också orsaken till
att vi i Folkpartiet har drivit så hårt att förskolan
måste vara öppen för alla barn, särskilt för dem som
behöver förskolan mest.
En jämlik skola ger barnen de bästa förutsättning-
arna för att kunna forma sin framtid. Och den vikti-
gaste moroten för barnen är en förväntan om att de
kan lyckas. Det ska vara krav på att de ska uppnå
saker men också en förväntan om att de kommer att
lyckas. Det ska vara allmän förskola. Man ska stärka
läsningen och bryta boendesegregationen genom fritt
val av skola. Det ska vara magnetskolor. Man ska
satsa mer på skolor i utsatta områden och ge bättre
stöd till elever med särskilda behov. Det här tror jag
är några av de absolut mest avgörande förändringarna
för att man ska få en ökad social rörlighet och för att
bryta utanförskapet.
Fru talman! Det finns många andra regelverk som
ska fungera som skyddsnät men som blir hinder som
stänger ute. Jag tänkte ta ett konkret exempel. Det
gäller bemanningsföretagen. Det var social misär, och
de var olagliga. Olaga arbetsförmedling var ett brott
som i socialdemokraternas Sverige hade högre
straffvärde än misshandel. Den borgerliga regeringen
ändrade på det, och bemanningsföretagen har betytt
mer än många andra förändringar när det gäller att
skapa en väg in på arbetsmarknaden för människor,
särskilt de med invandrarbakgrund, som i åratal har
varit utestängda.
I Malmö driver det kommunala bostadsföretaget
"Jobbakuten", en privat arbetsförmedling. Man hjäl-
per massor med människor att få egen lön och ett
värdigt liv. Vad gör den statliga länsarbetsnämnden?
Jo, man äskar pengar för att kunna konkurrera ut det
här.
Fru talman! Jag tillhör inte dem som tror att
sänkta skatter är den enda lösningen på alla upptänk-
liga problem, men vi har världens högsta skatter, och
det ger inte jämlikhet, men det ger höga marginalef-
fekter. Vi måste få en förändring när det gäller synen
på marginaleffekter för människor med låga inkoms-
ter. Det är orimligt att de som har de lägsta inkoms-
terna får behålla minst pengar. Det är också en av de
grundläggande orsakerna till den bristande sociala
rörligheten. Människor kan inte påverka sin egen
ekonomiska situation.
Fru talman! Det finns många statistiska rapporter
som kan refereras, men i grunden handlar det om
människor, om människors värdighet och om att få
makten i sitt eget liv. Därför vill jag uppmana social-
ministern: Släpp dogmatiken, och släpp in de ute-
stängda!
(Applåder)