Fru talman! Lars Engqvist och stödpartierna tar
naturligtvis upp och påpekar att vissa siffror förbätt-
rats. Skam vore väl annars under den enastående
högkonjunktur som vi har. Men problemet är att man
knappast, inte ens från regeringssidan med stödparti-
er, kan räkna in att en högkonjunktur kommer att vara
evig. Förr eller senare kommer den att brytas. Männi-
skor som då är beroende - och det vet vi är många -
av stöd från det offentliga ska återigen sätta sin för-
tröstan och sin tillit till politiker som har att hantera
världens mest konjunkturberoende statsfinanser.
Detta är ett bekymmer. Vi kan knappast räkna med en
evig högkonjunktur.
Fru talman! Ungefär 75 % av barnfamiljerna bor i
småhus. Många har det tufft ekonomiskt, och värre
blir det förstås när fastighetsskatten höjs. Vissa områ-
den kommer formligen att rensas på människor med
medelinkomster eller låga inkomster. Är det skatt
efter bärkraft? Det är det förstås inte.
Änkepensionerna försämrades för några år sedan
på ett sätt som av många av oss upplevdes som oan-
ständigt. Är det att ge till var och en efter behov? Det
är det förstås inte. Änkepensionerna måste återställas.
Maxtaxa inom barnomsorgen ger mest till redan
välbeställda grupper. Den är orättvis och ett typiskt
exempel på politisk styrning i stället för att ge med-
borgarna det självklara förtroendet att välja lösningar
efter de egna behoven.
Det brukar heta att går man vilse tillräckligt länge
börjar man känna sig hemma. Vi inrättar våra liv efter
de regelsystem som finns, men i det beroende av det
offentliga som vi har talat om tidigare blir vi också
oerhört sårbara. Individerna, familjerna måste stärkas,
utvecklingen måste vända.