Fru talman! Det kanske kan vara på sin plats att
först fördela ansvaret lite. När man lyssnar på framför
allt Lars Engqvist och Hans Andersson får man in-
trycket att det är Bo Lundgren som har skapat allt
eländes elände som i dag finns i samhället, men det är
väl ändå att lite överskatta Bo Lundgrens hittillsva-
rande betydelse i denna fråga. Det är faktiskt så att
det är den socialdemokratiska regeringen och dess
medhjälpande partier som har ett visst inflytande på
den situation som vi diskuterar i dag.
Det kanske vore på sin plats att man tog till sig det
och var medveten om att man har haft möjlighet att
påverka och påverkar den samhällssituation som vi
ser - den nyfattigdom som vi faktiskt ser i dag. Det är
säkert möjligt att ha en del synpunkter på moderat
politik - det har jag gärna - men ta lite ansvar, också,
i regeringen och i Vänsterpartiet för vad ni håller på
med!
Lars Engqvist vill gärna titta bakåt. Det kan man
göra. Gamla människor kan visa på hur det var förr.
Jag behöver inte gå så långt tillbaka. Jag kan titta
tillbaks på min egen uppväxt på Söder i Stockholm.
Situationen var den att vanliga människor - vanliga
arbetare och vanliga småföretagare - och vanlig verk-
samhet, enkelt uttryckt, kunde finnas i en sådan
stadsmiljö. Det var för många, tror jag, om inte en
trygg uppväxt så ändå en uppväxt där man levde i
någon form av gemenskap.
Det där har förändrats, och det vet många av er.
När man tittar sig omkring i min gamla hembygd i
dag ser man att hantverkarna och de vanliga männi-
skorna i stor utsträckning har flyttat ut. Vad vi har är
"flashiga" inredningsbutiker och IT-konsulter och en
verksamhet med prisnivåer som många människor
över huvud taget inte kan drömma om. Det gäller
bostäderna, t.ex.
Det har förändrats på något sätt. Samhället har
förändrats. Nu talar vi om min närmiljö. Det är likar-
tat på många håll i landet. Vi har fått denna ökade
klyfta mellan människor med vanliga inkomster och
den nya överklass som man kan se har uppstått.
Problemet är att många inte får del av de med-
gångar som man har rätt till. Många människor har i
dag inte möjlighet att dra nytta av och få del av hela
samhällets förbättrade ekonomi och utveckling. Det
gäller inte minst människor med annan hudfärg - ofta
med bra utbildning - som söker jobb efter jobb men
aldrig får möjligheten att visa vad de går för. Det
handlar också om människor som sitter fast i ekorr-
hjulet och som måste vända på varje krona för att få
ihop månadsbudgeten.
Ska man kunna växa tror jag att man både behö-
ver trygghet och frihet. Det är alldeles uppenbart att
socialdemokratin har sprungit fel. Man förutsätter att
trygghet är viktigare än frihet, och man förutsätter att
det bara är staten som kan garantera tryggheten.
Så är det naturligtvis inte. Sanningen är att det be-
hövs både frihet och trygghet. Det behövs naturligtvis
ett grundläggande skyddsnät, men man ska också
själv med sin egen ekonomi kunna klara sin tillvaro.
Det förutsätter att man sänker skatterna och ska-
par ekonomiskt utrymme för dem som behöver det
bäst - inte för dem som skriker högst.
Men regeringen väljer i första hand att leverera till
dem som burit fram valsegrar och fortsatt maktinne-
hav. Maxtaxan gynnar dem med högst inkomster.
Man sänker skatter så att de som har små marginaler
får lite eller ingenting alls. Det rimmar illa med den
retorik som Lars Engqvist ger uttryck för.
Bo Lundgren ser naturligtvis problemet klart och
tydligt. Det är för många inte lönt att skaffa sig högre
lön, eftersom löneökningen äts upp av skatt, minska-
de bidrag och höjda avgifter. Nu tror jag inte, fru
talman, att moderat politik är boten för problemet.
Där ser man också att skattesänkningarna ger mest till
dem som har mest, men de botar inte nyfattigdomen.
Det är därför, fru talman, som vi i Centerpartiet
vill skapa utrymme för dem som har det svårast i dag.
Vi vill se till att höja grundnivån i föräldraförsäkring-
en från 60 till 200 kr per dag. Vi vill höja pen-
sionstillskottet för de pensionärer som har lägst in-
komst, och vi vill naturligtvis höja grundavdraget så
att det gynnar alla människor i samhället med lägre
inkomster - inte bara dem som har de höga inkoms-
terna och har sysselsättning.
Jag tycker inte att det behövs ingenjörsmässiga
lösningar när det gäller nyfattigdomen, fru talman -
nya lagar, nya regler och nya kontroller. Vi behöver
frihet. Vi behöver trygghet. Vi behöver välfärd med
personligt ansvar, som gör att vi alla kan växa. Det är
Centerpartiets politik.
(Applåder)