Fru talman! "Människorna har aldrig haft så
mycket pengar som nu men aldrig varit så fattiga."
Vad vill jag ha sagt med det lånade citatet? Jo, det
rymmer en hel del dimensioner av intresse för en
grön politiker, men jag förstår om det kan bli knepigt
för människor med en ensidigt penninginriktad blå
eller röd världsbild.
Vilka är då de fattigdomsbevis som vi ser runt-
omkring oss i samhället i dag? Det är självklart
främst de hemlösa. Ferlin skrev: "Men dessa de
mycket fattiga dem gör det mig ont att se." Nu får de
en skärv, om inte av Frälsningsarmén, som i dikten,
så i alla fall av Stadsmissionen, men frågan är vilka
mekanismer som har fått dem att hamna där de är.
Vi har alla i den här salen säkert noga läst väl-
färdsboksluten och LO:s rapport och inser att barnen,
invandrarna och de ensamstående mammorna också
numera rent ekonomiskt är storförlorarna och att
klyftorna i Sverige, som många har vittnat om, fort-
sätter att öka trots tillväxten.
Men verkligt fattiga blir vi allihop, emellertid, om
vi går mot en framtid utan varg, val eller flod-
pärlmussla. Fattiga blir vi allihop av hundratals me-
ningslösa valmöjligheter och erbjudanden från olika
fondförvaltare, försäkringsbolag, leverantörer och
teleoperatörer som vi tvingas lägga energi på att hör-
samma, allt medan busslinjen hemma i byn läggs ned
och de verkligt viktiga valen uteblir. Fattiga blir allas
våra barn om vi som föräldrar inte längre har råd att
ge dem kommunala gitarrlektioner, och utarmade
känner sig alla de människor som inte förfogar över
sin arbetstid och sin levnadstid utan klockas in och ut
på ett stressigt lönearbete som slukar det mesta av
den vakna tiden på dygnet. Och fattigt är i sanning
det utbud som väller in i våra hem från TV-
skärmarna. Fattiga är också de unga och gamla som
saknar ett eget starkt språk med många läckra ord att
uttrycka sin vilja och sina tankar med och att erövra
kunskap och få egen makt med. Och allra fattigast är
kanske de vilsna själar för vilka inga mänskliga vär-
den längre är heliga. Fattig blir också den fattigdoms-
debatt eller skattesänkardebatt, fru talman och mina
nya vänner, som inte innehåller dimensionerna tid,
kvalitet och kulturens och naturens mångfald.
Visst har vi pengar nog för att solidariskt och väl
ta hand om våra svagaste grupper, och visst finns det
ett stort utrymme för att hämta upp reallönerna, så att
vi slipper ligga i den europeiska bottenligan.
För oss gröna är en uthållig och verkligt solidarisk
rikedom delvis också grundad på gemensamma skat-
ter, men det gäller inte i första hand beskattat arbete
utan det som är destruktivt för livets betingelser. Vi
bidrar med en grön skatteväxling för en bibehållen
skattefinansierad välfärd som fördelas klokt och som
skapar mångdimensionell rikedom. För oss gröna är i
dag, i dessa tillväxttider, den bästa satsningen att
sänka den dagliga arbetstiden - så att vi hinner plug-
ga, förkovra oss, leka med barnen, umgås med gran-
narna, musicera, hålla liv i de civila föreningarna,
resa, kanske få perspektiv på vår fattigdom eller
t.o.m. hinna engagera oss i samhället runtomkring.
För oss gröna är rikedom självklart en intakt flora och
fauna, en livskraftig skog och förutsägbara årstider -
utan blåklockor som blommar i Västernorrland i
november och utan en syndaflod i Arvika.
För oss gröna är också den enorma globala fattig-
domsklyftan mellan nord och syd ett verkligt hot och
en verklig utmaning. Slutligen är för oss gröna en
social grundtrygghet, med ett uthålligt pensionssys-
tem och med ett lättbegriplig och överskådligt trygg-
hetssystem för alla som bor här, en solid bas i ett
solidariskt samhälle. Men vi sätter frågetecken för en
renodlad inkomstbortfallsprincip. Vi tar definitivt
avstånd från en behovsprövad trygghet där man får
stå med mössan i hand.
Sammanfattningsvis: Fattiga blir vi utan kunska-
per, språk och levande kultur, utan sociala nätverk,
utan ett gemensamt uppehållet skyddsnät och utan
egen makt. Det här skapar i sin tur ekonomisk fattig-
dom. Om vi människor inte klarar av att sluta oss
samman för ett gemensamt mål och en gemensam
fördelning av det goda rämnar också allting annat.
(Applåder)