Fru talman! Det ska jag gärna göra. Att höja
grundavdraget på ett sätt som gör att arbetsinkomster
och pensioner är skattefria upp till en nivå på 4 000-
5 000 kr i månaden var en reform som gör att vi inte
har den utveckling som er högskattepolitik leder till,
nämligen att de som har det sämst ställt och minst
förmåga att betala skatt får betala ännu mer i skatt.
Sedan blir jag bekymrad när jag hör Lars Engqvist
i den här debatten. Den handlar om hur man ska bryta
nyfattigdomen och öka den sociala rörligheten. Är det
någon av er som har hört ett enda ord från Lars
Engqvist om hur enskilda människor ska få bättre
förutsättningar?
Lars Engqvist har talat om ökade bidrag och
maxtaxa. Det är inte föräldrarna som ska bestämma
utan kommunpolitikerna. Varje förändring som han
har talat om här innebär mer makt för honom själv
och politiker runtom i landet. Låt föräldrarna be-
stämma över barnomsorgen!
Lars Engqvist berömde sig av en fantastiskt bra
utveckling och väljer siffror och statistik som det
passar honom. Om vi tittar på en lite längre tidsperi-
od, mellan 1979 och 1999 - 20 år - har antalet jobb
minskat med 41 000. Antalet personer i arbetsför
ålder har minskat med 392 000. Det är på 20 år ett
jobbunderskott på 433 000. Då behövs det konkreta
åtgärder för företagande och för jobb.
Men det behövs också de åtgärder som vi talade
om, den viktiga sociala skattereformen som ger män-
niskor självbestämmande över sina egna liv. Det som
gläder när jag nu har tvingats att ge upp Lars
Engqvist, Hans Andersson och Miljöpartiet är att de
borgerliga partier talar, fast med lite olika inriktning,
om den enskilda människan som grunden för politi-
ken, talar om vikten av att varje enskild människa får
mer makt, större förutsättningar att räcka till och
själva bestämma över sådant som Göran Persson och
Lars Engqvist vill bestämma över. Det är grunden för
att bryta nyfattigdomen och öka den sociala rörlighe-
ten. Och det kan bli verklighet i oktober 2002.
(Applåder)