Rättsväsendet

Fru talman! Då är det dags igen. Rättsväsendets

verksamhet ska debatteras. Denna debatt är den enda

debatt under ett riksdagsår då vi övergripande disku-

terar rättsväsendet och ser på helheter. Det gör att jag

måste beklaga att justitieministern inte är närvarande

i dag. Den tidigare justitieministern var inte så ofta

förekommande vid våra debatter, men för ett år sedan

tror jag att alla uttalade sin uppskattning över att hon

var närvarande. Men det verkar som att vi har återgått

till den gamla ordningen, och det tycker jag är synd,

eftersom vår nye justitieminister i dag hade haft möj-

lighet att förmedla sina visioner till riksdagen.

Fru talman! Låt mig få inleda debatten med att yr-

ka bifall till reservation 1. Vi moderater står natur-

ligtvis bakom alla våra reservationer, men för tids

vinnande yrkar jag bifall enbart till vår första reser-

vation.

Fru talman! Det kriminalpolitiska målet är att

minska brottsligheten och öka människors trygghet.

Detta mål är gemensamt för samtliga partier. Men en

absolut förutsättning för att målet ska kunna uppnås

är att rättsväsendet kan fullgöra sina uppgifter och

tillgodose medborgarnas berättigade krav på rätt-

strygghet och rättssäkerhet. Majoriteten lever emel-

lertid inte i handling upp till medborgarnas berättiga-

de krav.

I takt med att rättsväsendet i vårt land uppvisar

allt tydligare tecken på att befinna sig i djup kris har

människors tilltro till statsmakternas förmåga att

upprätthålla lag och ordning successivt försvagats.

Människor som drabbas av brott kan inte längre lita

på att brotten utreds och klaras upp. Än mindre kan

de räkna med att gärningsmannen grips och får ta sitt

straff, och det oavsett om gärningsmannen är känd

eller inte.

I en rad olika avseenden får medborgarnas behov

av rättstrygghet och rättssäkerhet stå tillbaka därför

att de rättsvårdande myndigheterna inte längre klarar

av att fullgöra sina uppgifter på ett godtagbart sätt. En

bidragande orsak till den negativa utvecklingen är

myndigheternas - inte minst polisväsendets - upp-

dämda behov av personalförstärkning, kompetensut-

veckling och vidareutbildning.

För oss moderater är det en prioriterad uppgift att

återupprätta medborgarnas förtroende för rättsstaten,

och det är orsaken till att vi föreslagit drygt 2,7 mil-

jarder kronor utöver regeringens förslag de komman-

de tre åren. Tyvärr har regeringspartiet och dess stöd-

partier stoppat denna budgetförstärkning.

För ett år sedan debatterades den budget som gäl-

ler innevarande år. Den dåvarande justitieministern

avslutade då sitt inledningsanförande med att lova att

regeringen skulle återkomma i vårpropositionen med

förslag till hur mycket anslagsramarna för rättsväsen-

det skulle höjas för att Sverige ska få ett rättssäkert

och effektivt rättsväsende i medborgarnas och demo-

kratins tjänst.

När bl.a. polisen under våren påpekade att dess

resurser var klart otillräckliga för att de uppsatta må-

len skulle nås fick den från justitieministern besked

om att den kunde utnyttja anslagskrediten. Av bud-

getpropositionen kan vi utläsa att det besked som

gavs i våras inte bara avsåg innevarande år. Inte hel-

ler för nästa år är ramarna tillräckliga för att klara de

krav regering och riksdag ställer på verksamheten.

Regeringen har genom sina formuleringar medgivit

att budgeten kan överskridas. Problemen skjuts på

framtiden, samtidigt som de uppsatta målen förblir

ouppnåeliga. Anmälningarna läggs på hög, nedlägg-

ningen av polisstationer fortsätter och det brottspre-

ventiva arbetet upphör.

Vid förra årets debatt uttalade justitieministern att

en av de viktigaste åtgärder som vi har framför oss är

att väsentligt öka antalet poliser. Det är nödvändigt

för att fullfölja närpolisreformen, öka andelen uppkla-

rade brott, förstärka gränskontrollen, utveckla teknik-

stödet och utöka det internationella polissamarbetet.

I dag diskuterar vi en verksamhet som enligt

Rikspolisstyrelsen behöver ungefär 1 miljard mer än

det majoriteten föreslår för att kunna hålla nuvarande

nivå. Var blev regeringens uttalande om ökad kvalitet

i arbetet av? Hoppas regeringen på att ett ett år gam-

malt löfte är bortglömt? Nej, hur ska man kunna

glömma något sådant när löftesbrottet innebär att vi

står kvar med ett minskande antal poliser, en allt

högre medelålder, högre sjukfrånvaro och begräns-

ningar i tjänstbarheten? Hur ska man kunna glömma

löftet när utrymmet för återkommande utbildning är

otillräckligt och när den tekniska utrustningen snart

passar bättre på museum än i verksamheten?

I dagarna pågår arbetet med att ytterligare centra-

lisera åklagarverksamheten. Det senaste exemplet på

detta är Ystad med sina fyra åklagare. De ska nu

flyttas till Malmö, samtidigt som verksamheten vid

Simrishamns tingsrätt förs över till Ystad. Närheten

mellan polis och åklagare försämras, och arbetstid

som kunnat läggas på förundersökningar får nu i

stället läggas på resor mellan Malmö och Ystad.

Thomas Bodström, som i ett svar till mig nyligen

pekade på vikten av närheten mellan polis och åkla-

gare, försvarade förändringen med att man också

måste ta ekonomiska hänsyn. Är det ett rättsväsende i

medborgarnas tjänst när arbetstiden läggs på resor

och kvaliteten på förundersökningar försämras på

grund av bristande närhet?

Även regeringen har uppfattningen att åklagarvä-

sendet bör förstärkas, och den bedömning som gjorts

är att ytterligare 50 åklagare behövs. Med den ram

som majoriteten föreslår för åklagarna finns 4 miljo-

ner för nyrekrytering. Av det blir det inga 50 åklaga-

re. Nej, man får nöja sig med åtta. Det är inte konstigt

att centraliseringen fortsätter.

Det pågående reformarbetet inom domstolsväsen-

det är ett ytterligare exempel på att regeringens poli-

tik på rättsväsendets område har havererat. Vid ett

flertal tillfällen har vi moderater begärt att regeringen

ska redovisa en övergripande plan för reformeringen

av våra domstolar. Vi har även redovisat vilka ut-

gångspunkter vi anser regeringen bör ha vid utfor-

mandet av en sådan plan. Har vi hörsammats? Nej,

domstolar läggs samman lite hur som helst.

Intressant att notera är sammanläggningen av

Simrishamns och Ystads tingsrätter. Lokalerna i

Ystad är utformade på ett sådant sätt att man inte

kommer att rymmas där. Det är inte heller möjligt att

bygga om Ystads tingsrätt, då byggnaden är bygg-

nadsminnesförklarad. De problem och de kostnader

som detta innebär berörs inte i det beslutsunderlag

som låg till grund för regeringens ställningstagande.

Regeringen hade helt enkelt bestämt sig för en cent-

ralisering, och då gäller det att tiga ihjäl förhållanden

som talar emot beslutet.

Vid förra årets debatt talade justitieministern inte

särskilt mycket om kriminalvården, men hon påpeka-

de att man har utvecklat både de säkerhetsmässiga

och de behandlingsmässiga aspekterna av verksam-

heten. Hur ser då verkligheten ut? Kriminalvårdens

resurser räcker inte för att klara av programverksam-

heten. Krisen inom kriminalvården speglas väl i en

rapport som BRÅ presenterade i höstas. Undersök-

ningen visade bl.a. att hälften av de intagna helt sak-

nade individuella behandlingsplaner. Drygt en tredje-

del saknade bostad vid tiden för frigivningen. Rap-

porten visade på behovet av ökade resurser för påver-

kansverksamheten inom kriminalvården.

Vi har också en ökning av narkotikamissbruket på

våra fängelser. Kriminalvårdsstyrelsen räknar med att

ungefär hälften av de fångar som togs in förra året var

narkotikamissbrukare. Hot och våld mot medintagna

och anställda är ett ökande problem. I förra veckan

fick vi höra hur kriminella gäng tagit över på vissa

fängelser och hur kriminella på våra fängelser säljer

narkotika och ordnar vapen. För detta har den nuva-

rande majoriteten ett stort ansvar. Platsbristen på

fängelserna gör dessutom att redan dömda inte kan

lämna häktet utan får sitta kvar på häktet med de

nackdelar som detta innebär. I det rådande läget är det

kanske ändå en fördel för den fängelsedömde som

inte vill utsätta sig för risken att lockas av narkotikan

på våra fängelser.

Fru talman! Sveriges rättsväsende är i kris. Det

verkar inte som om majoriteten har insett eller velat

inse detta. Den nuvarande justitieministern har i olika

sammanhang sagt att han ska följa utvecklingen och

återkomma. Samma sak fick vi höra i fjor av den

förra justitieministern. Ord räcker inte. Dessutom

inger återkommande löften, som inte infrias, knappast

trovärdighet. Det krävs handling, och det krävs hand-

ling nu.

Fru talman! Jag vill avslutningsvis säga något som

jag hade tänkt säga inledningsvis. Jag skulle från

företrädarna för justitieutskottet vilja hälsa Christer

Nylander, som har sin första debatt här i dag och som

är Folkpartiets ersättare på Skånebänken, välkom-

men.