Fru talman! Det var bra att jag använde summan
180 miljoner som ett mantra förra året, för det ledde i
alla fall till att Ingvar Johnsson och regeringen i vår-
propositionen insåg att man åtminstone skulle anslå
de 180 miljonerna för att hjälpa polisen att komma på
fötter.
Precis som jag har sagt tidigare i dag i debatten
handlar det om att ha en verklighetsförankring. Efter
att ha varit ute och sett verkligheten, efter att ha fått
rapporter som den i dag om att tio polisstationer ska
stängas i Stockholms län och efter att ha sett hur
utvecklingen vad gäller antalet anställda kommer att
bli t.o.m. 2015, även om vi skulle anställa 500 nya
poliser per år, inser vi att kontentan är den att vi,
Ingvar Johnsson, kommer att få avsätta mycket mer
resurser framöver för att klara polisbehovet i Sverige.
Ingvar Johnsson svarade mig inte på frågan om
kriminalvården. Han har heller inte svarat mig på
frågan hur han vill handha klasskampen, nu när vi
satsar lika mycket pengar på alla dessa vaktbolag som
vi satsar på polisen för att de ska hjälpa till. Vi ska ha
en helhetsbild; det håller jag med om. Men hur går
det för de människor som inte har råd att betala ett
eget vaktbolag? Tror Ingvar Johnsson att vi kommer
att få en utveckling som den i USA? Är det detta som
är intentionerna vad gäller det som är allas vårt an-
svar, dvs. regeringens brottsförebyggande program?