Fru talman! Jag känner mig inte alls besvärad
över att det har blivit ett tillskott till rättsbudgeten -
jag tycker att det är jättepositivt. Jag känner mig stolt
över att vi har kunnat driva en opinion som har gett
det resultatet.
Ingvar Johnsson tog upp detta med att känna
trygghet. Jag har mött företagaren i Övertorneå som
står handlingsförlamad med en gripen och det finns
inte någon polis. När han ringer till Luleå, som är
långt borta, har de ingen att skicka. Det kallar jag inte
trygghet. Jag kallar det inte trygghet när affärsidkaren
här i Stockholms city står och ser ett inbrott eller rån i
butiken mittemot, kan inte göra någonting mer än att
kalla på polis och vakten kommer men kan inte göra
någonting. Det tar evigheter innan polisen kommer.
Just på en affärsgata vid Norrmalmstorg här i city har
det varit 1 400 brott på tio månader, och inget av
dessa brott är uppklarat. Tror Ingvar Johnsson att de
människor som bedriver verksamhet där känner sig
trygga?
Det är väl bra om det finns ett engagemang, med
allt det här ideella, det brottsförebyggande arbetet och
kvinnojourerna. Men vem är spindeln i det arbetet?
Jo, det är närpolisen, och på många ställen finns det
ingen närpolis att samverka med. Då faller det andra
arbetet också. Det måste vara någon som drar i trå-
darna. Det saknas.
Det talas om mer resurser. 575 miljoner kronor är
också lönepengar, för löneökningar som inte var
kompenserade. Utbildningen kostar ju 0,4 miljarder
per plats.