Rättsväsendet

Fru talman! Centerpartiet anser att en av de vikti-

gaste uppgifterna för samhället är att minska brotts-

ligheten och därigenom öka människors trygghet och

livskvalitet.

Brottsutvecklingen kan inte stävjas bara genom

traditionella åtgärder inom rättsväsendets ram, utan

även det brottsförebyggande arbetet måste förstärkas.

Engagemanget från allmänheten och de ideella

organisationerna bör tas till vara bättre. Samordning-

en och samarbetet mellan myndigheter, enskilda

medborgare och olika organisationer måste utvecklas.

Även samordningen mellan de olika rättsmyndighe-

terna måste klart förbättras.

Normbildningen i samhället spelar en avgörande

roll för att förhindra brott.

Det är främst i familjen som barn ges värderingar

och normer som de följer hela livet. Familjepolitiken

måste utgå från barnens rätt att känna trygghet under

uppväxten, och samhället måste naturligtvis erbjuda

familjerna stöd i detta arbete.

Individen har ett stort behov av såväl trygghet och

bekräftelse som frihet för att kunna förverkliga sina

inneboende möjligheter. Det är viktigt för en persons

självrespekt och inre trygghet att få bekräftelse från

andra och att få känna att man betyder något. Trygg-

heten under barndomen är ofta avgörande för barnets

framtid.

Alla människor måste också ha möjlighet att på-

verka sina egna liv. Ofrihet och otrygghet leder ofta

till frustration, aggression och förtvivlan, vilket i sin

tur kan leda en person in på den kriminella banan.

Skolan och föreningslivet har också ett viktigt an-

svar för barns och ungdomars normbildning. Våld,

nedsättande ord och andra former av dåligt uppföran-

de får aldrig tolereras i skolan eller i föreningslivet.

Målet, att öka rättsväsendets förmåga och effekti-

vitet när det gäller att förebygga och bekämpa brott

av olika slag, kräver ett ökat antal poliser mot vad vi

har i dag. I hela landet finns det i dag knappt 16 000

poliser. Det är svårt att säga ett exakt antal, för det

finns många siffror i luften. Behovet sägs vara 19 000

poliser. Om siffran är exakt vet jag inte, men att det

behövs fler poliser är vi nog alla överens om. Och det

behövs fler utbildningsplatser för polisen, på fler

platser och med en nära koppling till verksamheten

ute på fältet. Det är därför som Centerpartiet satsar

mer resurser på rättsväsendet, och då särskilt på poli-

sen och kriminalvården.

Polisväsendet har självklart en huvudroll i arbetet

för att motverka våldstendenser i samhället. För att

detta ska vara möjligt är det en förutsättning att det

finns tillgång till polis under dygnets alla timmar i

varje kommun och, i de stora städerna, i varje stads-

del.

Poliserna ska göra det som de är utbildade för.

Anställ civila till övrigt arbete som polisen inte är så

bra på!

Närpolisen är nödvändig eftersom den möjliggör

att polisens arbete i högre grad kan utformas utifrån

de lokala behoven och förutsättningarna. Centerparti-

et har ställt sig bakom närpolisorganisationen. Men

den ska ju fungera, och då krävs det att det finns

poliser på tjänsterna, vilket borde vara en självklar-

het. Vi kan ta Skåne och Malmö som exempel, där

20 % ska vara närpoliser. Någon sade att det bara är

en kuliss.

Centerpartiet tar avstånd från den centralisering

av närpolisen som pågår över hela landet; det som i

poliskretsar kallas för lokalpolisområden.

Min fråga är: Hur avser regering och majoritet att

lösa det som så vackert skrivs i budgeten, att med de

resurser som nu tillförs åter öka antalet poliser och se

till att närpolisen får de resurser som behövs? Frågan

är när det ska inträffa i verkligheten. Ska vi ha närpo-

lisorganisationen? Ska den finnas, eller ska centrali-

seringsvågen fortsätta? Jag kan rikta dessa frågor

också till stödpartierna Miljöpartiet och Vänstern.

Fru talman! Det är precis samma sak med tings-

rätterna. I min hembygd, nordvästra Skåne, föreslås

en nedläggning av Klippans tingsrätt. Den behövs

mer än någonsin i dagens läge, inte minst för att mar-

kera rättstryggheten ur ett medborgarperspektiv.

Och när det gäller tingsrätten i Ängelholm ska Äng-

elholm bli kansliort.

Jag kan ta motsvarande exempel som Gun Hells-

vik tog tidigare från södra Skåne med Simrishamn

och Ystad. På tingsrätten i Helsingborg finns det

nämligen inte ett enda utrymme över för att få in

övrig verksamhet.

Centerpartiet kräver en decentraliserad tings-

rättsorganisation. Jag har vid flera tillfällen från den-

na talarstol frågat efter en kvalitetsanalys, om det är

bättre kvalitet på de större tingsrätterna jämfört med

de mindre tingsrätterna. Jag har också frågat efter en

ekonomisk konsekvensanalys, men jag har inte fått

något svar. Det krävs mer specialisering och mer

administration är det svar som jag har fått. Hur är det

med medborgarperspektivet?

Från Vänsterpartiet tog man upp denna underi-

frånprocess som ser så vacker ut. När man kommer ut

på tingsrätterna, och jag har besökt många, känner de

inte igen den.

Om Domstolsverkets ställning blir för stark kan

det innebära ett hot mot självständigheten. En tänkbar

möjlighet är ju att lägga ut verkets uppgifter på dom-

stolarna - en decentralisering. Därför föreslår vi i

Centerpartiet en utredning av den framtida rollen när

det gäller Domstolsverket.

Åklagarna genomförde för några år sedan en om-

organisation i centraliseringens tecken. Nu fortsätter

den i södra Skåne, i Ystad som vi hörde här nyss. Det

tar för lång tid för åklagarna att ta sig Ystad, och

därför ska de in till Malmö. Jag efterlyser också här

medborgarperspektivet. Jag vill ändå tillstå precis det

som Alice Åström tog upp här. Visst har åklagarna

lyckats i sin rekrytering, kompetenshöjande utbild-

ning och uppföljning på ett föredömligt sätt trots de

snäva budgetramarna. Men det har kostat på för per-

sonalen. De är ganska slutkörda.

Sedan har vi det stora problemet när det gäller

förhållandet mellan åklagare och polis, att utredning-

arna från polisen dröjer och att detta går ut över med-

borgarna. Det är väntetid, och utredningarna läggs

ned för att brott ej kan styrkas. Därför är det ju bra att

det kommer en utredning nu.

Inom kriminalvården måste den viktigaste upp-

giften vara att se till att internerna inte återfaller i

brott utan ges förutsättningar att skapa sig ett lagly-

digt liv efter frigivningen samt att vara fria från nar-

kotika. Arbete, utbildning, arbetsträning och träning i

social färdighet ska erbjudas de intagna. De måste

också ges möjlighet att utveckla det personliga ansva-

ret.

Den programverksamhet som i dag riktas till in-

terner har visat sig ge goda resultat och ska därför

prioriteras. Men det som är mest bekymmersamt

inom kriminalvården är ju den besparing som ännu

pågår. Man har nästan tagit bort all rehabilitering.

Även för dem som behöver missbruksvård, alltså

§ 34, och det är ju ganska många, avslås många an-

sökningar på grund av resursbrist. Jag sitter själv i

Kriminalvårdsnämnden och vi har haft flera fall -

trots att man har laglig rätt. Det gäller då för krimi-

nalvården att välja mellan behandling eller att säga

upp personal, vaktpersonal. Är det acceptabelt i en

modern rättsstat, som vi ändå har i Sverige? Den

frågan ställer jag. Jag tycker det inte.

Det är viktigt att behandlingsinstanserna för psy-

kiskt sjuka, sexualförbrytare och drogmissbrukare

upprätthålls på en hög nivå. Men även här är det stora

brister. Det finns stora behov av vård, särskilt psyki-

atrisk vård och rättspsykiatrisk vård, som har ökat

katastrofalt. Det ser mycket bekymmersamt ut om

man är ute på fältet i verkligheten. Många är psykiskt

sjuka, och även den kroppsliga hälsan och tandvården

är urusel. Vet ni att ett vårddygn för en kriminell

kostar 12 000 kr? Vi pratar här igen om helheten och

helhetssynen.

Vilka resurser finns för att åtgärda det som jag

nämnde nyss? Jag var i förra veckan och besökte

kvinnofängelset Färingsö. Där har de två läkartimmar

per vecka för 30 intagna kvinnor. De är i mycket

dåligt skick. 90 % är missbrukare, och 75 % av dessa

kvinnor är grava missbrukare. Den maktlöshet som

uttalades hos skötarna kan jag mycket väl förstå. Det

här är långt ifrån en drogfri anstalt. Vi pratar om

kriminal-vård!

Tänk om dessa kvinnor hade kunnat bli behandla-

de och fått möjlighet till en ny start i livet. Tänk om

de givits möjlighet att känna att de betyder något, att

de har en uppgift i samhället och inte bara, som jag

upplevde det under mitt besök därute, är männens

redskap. Tänk om man kunde använda tiden på an-

stalt till att rehabilitera och förbättra detta med drog-

friheten. Annars finns det ju en risk att de är där igen

ganska snart.

Man har startat en föräldrautbildning ute på Fä-

ringsö. Det var mycket positivt. Men det väcker star-

ka känslor - ångest - för dessa kvinnor. Då behövs

det ju åtgärder. Men det finns ingen psykolog. Inom

kvinnofängelserna finns det bara en halv psykolog-

tjänst på Hinseberg - alltså inom hela verksamheten.

Man måste ju tänka på helheten.

Jag tog upp några saker här som har inträffat eller

inträffar i kriminalvården. Det gäller hoten mellan de

intagna. Det gäller gängbildningarna, det är inte läng-

re bara de kriminella mc-klubbarna. Vi har kraven på

och hoten mot de anställda som ökar. Det blir allt

hotfullare. Det blir inte bättre av att de mindre an-

stalterna ska centraliseras till en stor enhet med 250

platser i Mellansverige. Det var ju den visionen vi

fick presenterad för oss i utskottet.

En annan hotbild är de över 100 livstidsdömda

som kallar sig själva för en tickande bomb. Vi har

utslussningen för de långtidsdömda. Det finns en

jättebra försöksenhet utanför Norrköping. Men det

behövs mer. Och det finns inte på kvinnosidan. Det

behövs också. Jag känner att vi behöver morötter i

stället för bestraffningar. Det tycker jag att vi fick se

på utskottets resa till Kanada.

Många döms till samhällstjänst. Det är svårt att

verkställa det inom rimlig tid och att hitta platser.

Detta borde ses över. Det var egentligen avsett för

unga förstagångsförbrytare. Men så är det inte riktigt

i dag. Det är svårigheter att få lekmannaövervakare.

Platserna i häktena har redan tagits upp. Det lever

man fortfarande inte upp till.

Förra året när vi debatterade rättsområdet agerade

jag för Centerpartiet i debatten för mer resurser till

rättsväsendet. Det är bra att de kommer, men de räck-

er ju inte. Jag agerade också för bättre samverkan -

och något har väl hänt. Det gällde vidare en kraftful-

lare ledning, bättre möjligheter till uppföljning och

utvärdering, ökad polisiär närvaro, kortare handlägg-

ningstider, en decentraliserad tingsrättsorganisation

och att stoppa återfall i kriminalvården.

Vad har skett under det här året? Det har varit

omorganisationer. Det har varit indragningar och

besparingar in på bara skinnet. Kompetens har för-

svunnit och arbetsmiljön försämrats. Nu ska man

betala anslagskrediterna.

Det har slitit hårt på befintlig personal. Sjukskriv-

ningarna har ökar kraftigt. En utbränd polis sade till

mig: Jag känner mig förtvivlad när jag inte räcker till.

En 60-årig polis som kör radiobil nätter och helger

och med mycket övertid orkar snart inte längre. Han

vet inte i vilken ände han ska börja. En ung kvinnlig

polis, kanske den enda, i Norrland får ta många jour-

pass för att de andra kollegerna har läkarintyg på att

de inte orkar. Det handlar också om den enskilde

medborgaren som känner sig hotad och förföljd och

som inte kommer fram till polisen utan ständigt blir

vidarekopplad. Utredningen dröjer och dröjer för att

sedan kanske läggas ned i brist på bevis.

Det är en sak att tala och skriva. Det är en annan

sak att agera i verkligheten. Missbruket i vårt land är

ett allvarligt bekymmer. Det är orsak till mycket

kriminella handlingar. Missbruket ökar. Det blir nya

blandningar, och det sprider sig allt längre ned i åld-

rarna. Och missbruket kostar. Betalning måste ske,

annars hänger hotet tungt. Det är verkligheten på

många håll.

Det är inte endast resurser inom rättsväsendet som

behövs. Det handlar också om att ge tid för att barnen

ska lära sig normer och regler. Det handlar om att

vara förebilder. Riksdagen har fastställt att rättsvä-

sendets övergripande mål ska vara att tillgodose den

enskildes rättstrygghet och rättssäkerhet. Det krimi-

nalpolitiska mål som riksdagen fastställt innebär att vi

ska minska brottsligheten och öka människors trygg-

het. Detta har landets medborgare rätt att kräva.

Fru talman! Jag står bakom alla Centerpartiets re-

servationer och särskilda yttranden men för tids vin-

nande yrkar jag endast bifall till reservation 6.