Fru talman! Jag välkomnar och tar gärna del av
den här diskussionen om normaliseringsprincipen.
Jag har sett baksidorna under mina studiebesök ute på
anstalterna. Hur det var på kvinnosidan var nytt för
mig, och det gjorde mig verkligen bekymrad. Och att
man sakta skulle ha byggt upp detta känner jag inte,
utan jag tycker att det går sakta åt andra hållet. Och
att inte ha tillgång till psykologresurser när man
väcker så starka känslor och krafter i ett föräldrapro-
gram är orimligt.
När det gäller missbruksvården tycker jag inte att
vi kan skylla ifrån oss. Alla har ansvar för miss-
bruksvården - familjen, den enskilde, kommunen,
regionen, landstinget och staten - men alla har skurit
ned, och situationen är inte värdig. Jag tror att om vi
kommer till rätta med detta så har vi också gjort en
god sak när det gäller kriminalvården.