Fru talman! Vid denna tidpunkt förra året inledde
jag mitt anförande med att informera om hur illa ställt
det var ute i landet vad gäller tillgången på poliser.
Jag kan bara konstatera att läget är det samma, om
inte något värre, innevarande år.
Vi talar mycket om närpolis. Med tanke på hur det
ser ut i landet skulle jag vilja kalla den för fjärrpolis.
Varför det? Jag kommer från Skåne. Där fattas det
drygt 200 poliser. Som ett exempel kan jag nämna att
36 närpoliser av totalt 175 från nordvästra Skåne
under våren tvingades lämna sina tjänster som närpo-
liser och övergå till utryckningsenheten. Detta skulle
vara en tillfällig lösning på några månader, men ty-
värr fortsätter närpoliser att tjänstgöra i utryck-
ningstjänst.
Vi har fått ett brev. Det har stått i tidningen att
polisen stänger tio stationer här i Stockholm, vilket
Kia Andreasson inte har sett. Kanhända har Kia And-
reasson som alla andra fått ett brev från Kristina
Axén Olin, ordförande i polisstyrelsen här i Stock-
holms län. Det är daterat den 30 november.
Hon skriver så här: "Bästa riksdagsledamot. Inom
några dagar kommer du tillsammans med 348 andra
riksdagsledamöter att besluta om de ekonomiska
resurserna till polismyndigheten för nästa år."
Jag hoppar över lite och kommer ned till det som
jag tycker är väsentligt i den här debatten:
"Vid Stockholms läns polisstyrelses sammanträde
den 4 december i år" - det var alltså i går -
"föreligger förslag om att stänga tio polisstationer i
södra Stockholm. Några av områdena är hårt krimi-
nellt belastade. Ett av distrikten är Söderort, där fem
av distriktets åtta närpolisstationer föreslås avvecklas.
Idag har Söderorts polismästardistrikt ca 450 anställ-
da, jämfört med 1994 då distriktet hade 700 anställda.
Utvecklingen ser dessvärre likadan ut i hela stock-
holmsregionen där 1 900 anställda har slutat sedan
1994. Samtidigt har antalet invånare i vår region ökat
med över 100 000."
Det kan hända att Kia Andreasson har sett det här
som hon har fått i sitt brevfack nu i dagarna.
Efter att jag har läst upp det här kommer ju tales-
mannen för socialdemokraterna i polisfrågor troligt-
vis att vara Margareta Sandgren. Då skulle jag vilja
fråga henne: Hur kommer ni från socialdemokratiskt
håll att bemöta ett sådant här brev som har kommit
till oss?
I betänkandet framgår att man hade 16 201 poliser
den 31 december 1999. Om man räknar bort frånvaro,
speciellt sjukfrånvaro mer än 14 dagar, var antalet
15 381. Det är det totala antalet poliser som finns i
verksamheten, de som sitter inne och jobbar och de
som är ute på fältet.
Om polisen inte kommer att kompenseras för full
löneuppräkning befaras, enligt vad rikspolischefen
sade på vår sammankomst i utskottet, antalet poliser
sjunka ned mot 14 600. Det är en mycket oroväckan-
de utveckling.
Alice Åström erkände att stängningen av polis-
högskolan under två år har gjort att antalet poliser har
minskat. Vi sa ju redan från början att det blir så om
man stänger en skola. Men nu ökar det successivt
återigen.
Kia Andreasson är inne på precis samma spår och
tar med glädje upp hur man nu tänker utbilda poliser,
och därmed får vi flera närpoliser. Men när de är
utbildade ska de ju ha lön också. Det är redan ett stort
glapp. Det finns ett medvetet glapp när det gäller det
som man betalar ut i dag och pris- och löneuppräk-
ning. Alla ni som var på utskottets sammankomst vet
att Rikspolisstyrelsens chef sade att det saknas 200
miljoner.
Hur ska man räkna då? Jo, man kan stå här och
vara flott och säga att det ska bli ett tillskott på 575
miljoner till polisväsendet. Men sedan är det de här
200 miljonerna. Man måste ju betala de här lönerna,
som man inte har fått kompensation för, på något sätt.
Räkna ut vad som blir kvar då och hur det kommer att
bli om ett par år framöver!
Margareta Sandgren! Vilka åtgärder är ni social-
demokrater beredda att vidta för att vi inte ska gå mot
den här minskningen av antalet poliser?
För inte så länge sedan - det var närmare bestämt
måndagen den 27 november - hade Gunnel Wallin en
interpellationsdebatt med justitieministern. Av hans
svar framgår klart och tydligt att avgörande för hela
polisväsendet är att närpolisområdena får de resurser
och den kompetens som behövs för att närpolisen
verkligen ska bli basen i polisverksamheten. Minis-
tern anser att det krävs insatser för kompetensutveck-
ling och personaltillskott. Det anser vi också, men det
är faktiskt beklämmande när man hör en minister
säga dessa vackra, låt mig säga ärvda, fraser som inte
stämmer alls med hur verkligheten ser ut.
Fru talman! I betänkandet, under avsnittet om po-
lisväsendet, finns det nio reservationer samt ett sär-
skilt yttrande som vi moderater antingen har ensam-
ma eller tillsammans med de övriga borgerliga parti-
erna. Jag har för avsikt att lyfta fram några av de här
reservationerna.
Jag har tidigare lyft fram frågan om personalsitu-
ationen. Vakanserna är ju många, och medelåldern är
extremt hög. Jag kan väl upprepa vad Ragnwi Mar-
celind sade tidigare. Mer än hälften av poliserna är
mellan 45 och 65 år. Ca 3 000 poliser är mellan 55
och 60 år. Drygt 600 poliser är över 60 år. Den höga
medelåldern resulterar i att poliser tvingas utföra
arbetsuppgifter som inte alls passar för deras ålder.
Kortsiktigt är det nödvändigt att utöka utbildning-
en kraftigt och att inrätta ytterligare polishögskolor.
Jag säger bara "polishögskolor", eftersom det kanske
behövs fler än vad regeringen och ni stödpartier an-
ser. Dessutom bör andra åtgärder vidtas, såsom att
polismyndigheterna bör avsätta en viss del av sin
budget till nyrekrytering. Så gör man ju i Kanada, och
vi i den justitiegrupp som kallades för polisgruppen
fick ju information om hur man gjorde för att ha en
stark bas och pengar till nyrekrytering. Därför skulle
jag återigen vilja vända mig till Margareta Sandgren.
Anser Margareta Sandgren att det vore lämpligt att
införa något liknande här i Sverige?
För att man ska kunna få en stark och effektiv po-
lis krävs det ständig utbildning. Det är oerhört viktigt
för den enskilde polisen att erhålla information om
nya metoder, om kriminalitetens utveckling och för-
ändring, inte minst narkotikakulturens förändringar,
m.m. Man ska komma ihåg att hög kompetens skapar
en arbetssituation där poliser är trygga och effektiva.
Ett kanske mera känsligt område är polisens ar-
betstider. Vi moderater anser att polisens arbetstider
måste anpassas bättre till verksamhetsbehoven. Själv-
klart måste poliserna i högre grad arbeta kvällar,
nätter och helger.
Riksrevisionsverket gav ut en rapport förra året
som kallades Närpolisreformen och polisens arbetsti-
der. Där framgår det att utformningen av polisens
arbetstidsavtal gör att det, i jämförelse med avtalen
för andra yrkesgrupper, är mycket svårare att utnyttja
de tillgängliga resurserna på ett effektivt sätt. Det
finns en nyhet sedan december 1999. Då införde man
ett nytt avtal som ger arbetsgivaren bättre förutsätt-
ningar för arbetstidsregleringar. Det är något som
både arbetsgivaren och Svenska Polisförbundet har
gjort en överenskommelse om för att lätta upp när det
gäller att man ska kunna arbeta mer just på de här
mer obekväma arbetstiderna.
Jag vill ta upp en sak till, något som vi också
stötte på i Kanada när vi besökte Kanadapolisen. Jag
kommer ihåg att Morgan Johansson och jag satt i
samma bil en kväll i Montreal. Där fick vi, och kan-
ske ni andra också, ta del av hur man hade lagt upp
sitt arbete. Så fort vi i Sverige pratar om ensamtjänst-
göring eller ensampatrullering för poliser stöter det på
patrull, så att säga. Där hade man en bil som var be-
mannad med två poliser och en annan med en polis.
De var ett gäng, så när de åkte ut på en utryckning var
de alltid minst tre i dessa två bilar som kom till plat-
sen. Sedan kunde de få ytterligare förstärkning; det
fick vi också se.
Men vad gjorde man sedan? Jo, om det behövdes
ett omhändertagande tog de poliser som var två hand
om den eller dem som skulle omhändertas. Så körde
de i väg och ordnade transporten för detta, medan den
polis som var ensam i lugn och ro kunde stanna kvar
på platsen och ta upp förhör, tala med drabbade osv.
Där fick man en betydligt effektivare arbetssituation.
Som vi såg det, och som vi moderater ser det, med-
förde denna effektivisering inte att poliserna behövde
känna någon ökad risk i sitt arbete bara för att de fick
vara ensamma ett kortare tag.
Det är självklart en sådan här modell skulle vara
intressant att se i Sverige, med tanke på den brist på
poliser vi har. Kanske får man anpassa sig och göra
om arbetssättet för att vi ska få ut så mycket som
möjligt av polisen.
Fru talman! Vi borgerliga partier har även ett sär-
skilt yttrande - jag ser att tiden rinner i väg - om den
nationella insatsstyrkan. Vi tycker att den naturligtvis
borde vara en nationell resurs och organisatoriskt
ligga under Rikspolisstyrelsen. Jag behöver inte ut-
veckla alla argument för det, för det gjorde vi här i
debatten förra året.
Till sist, fru talman, vill jag säga att det känns bra.
Trots att det finns för få poliser har förtroendet för
poliserna nämligen ökat. Denna slutsats har tagits
fram i en SOM-undersökning från Göteborgs univer-
sitet. En förklaring till uppgången kan vara händelser
som Malexandermorden, tror statsvetarna Sören
Holmberg och Lennart Weibull. Men trots uppgången
är det långt kvar till den topp som redovisades för sex
år sedan. Det innebär att den bristande tilltro till poli-
sen som ändå finns är allvarlig, då polisen får allt
svårare att klara sina arbetsuppgifter. Och det är inte
att undra på att tilltron inte har kommit upp i topp, när
polisen inte kan komma till mig eller dig när det har
inträffat något. Man ser inte polisen, och då sjunker
tilltron när man inte får hjälpen när man behöver den.
Det är det som är så viktigt för oss politiker: Det
är vår skyldighet att ge förutsättningar så att Sverige
har tillräckligt med poliser och att människor därmed
kan känna sig trygga.
Fru talman! Jag ställer mig bakom det bifallsyr-
kande till reservation 1 som Gun Hellsvik tidigare har
gjort. Jag står bakom alla våra reservationer men
yrkar för tids vinnande inte bifall till någon annan.