Herr talman! Man talar i vissa sammanhang om att
stå inför räkenskapens dag. Om det inte anses
opassande, skulle jag vilja säga att vi i det
avseendet befinner oss där i dag. Riksdagen
behandlar nu frågorna om en ny lotterilag, och det
är ämnet för det betänkande som debatteras nu.
Nästa ärende på föredragningslistan är försäljning
av AB Tipstjänst till svenskt föreningsliv.
Nu är det dags att summera de politiska partiernas
insatser i fråga om att skapa grundläggande
förutsättningar för svenskt föreningsliv och för
idrotten.
Jag vill därför, herr talman, gå tillbaka tre år i tiden
till den förra mandatperioden då vi hade en
socialdemokratisk regering och en socialistisk
dominans i denna riksdag.
Vilket är det bestående minnet av vad som hände
under den mandatperioden? Jo, herr talman, det är
att den svenska idrottsrörelsen, efter beslut i
riksdagen, belastades med kostnadskrävande
pålagor som på flera sätt kom att bli allvarliga hot
mot föreningarnas fortsatta verksamhet.
Den socialdemokratiska majoriteten åsåg under
hela 80-talet, utan att inskrida, hur föreningslivet
fick det allt svårare att finansiera sin verksamhet
med eget arbete och egna medel. Allra tydligast
kom detta till uttryck i att föreningarna inte på
samma sätt som tidigare kunde konkurrera på spel-
och lotterimarknaden.
Föreningslivet som av tradition till betydande delar
har finansierat sin verksamhet med lotterier fick
uppleva hur de statliga bolagens konkurrens blev
allt hårdare. Spelmarknaden växte. Men
föreningslivet med sina enkla lotterier kunde inte
behålla sin marknadsandel. Det ideella arbetet gav
inte en utdelning som stod i proportion till
insatserna.
Ovanpå detta slog Socialdemokraterna under sin
senaste mandatperiod i regeringsställning till med
att moms- och avgiftsbelägga de tjänster som
idrotten använder sig av. Det skedde på ett sådant
sätt att man räknar med att idrotten i ett enda slag
fick ökade kostnader på flera hundra miljoner
kronor -- kanske upp till en halv miljard.
Idrottsrörelsen, som alltså redan tidigare var hårt
ansträngd, gick till stora delar på knäna under den
okänslighet som Socialdemokraterna visade inför
det ideella arbete som utförs inom den svenska
idrotten. Det är ett arbete som om det skulle
värderas i löner och pengar skulle kosta 15--20
miljarder kronor per år.
Idrottsrörelsens ekonomi blev som en följd av
Socialdemokraternas agerande en valfråga 1991.
Idrottsrörelsen ställde frågor till de politiska
partierna. Genomgående var att
Socialdemokraterna inte hade några svar alls.
Regeringen duckade och undvek att ge besked trots
att man redan då måste ha insett hur bekymmersam
situationen blivit. Också vi moderater fick frågor.
Vi insåg att vi inte kunde utlova några nya eller
ökade bidrag från samhället till idrotten. Det hade
ju dittills varit Socialdemokraternas sätt att klara
debatten. Vi var för vår del mycket noggranna med
att inte utlova några bidrag. Vi visste att vi, om vi
fick regeringsmakten, stod inför situationen att ta
hand om en sönderfallande och i botten körd
ekonomi.
Herr talman! Vi lovade annat. Jag vill anknyta till
att vi i dag, när den här mandatperioden närmar sig
sitt slut, står inför ''räkenskapens dag''.
Vad är det som har skett under den gångna
borgerligt ledda mandatperioden? Jo,
föreningslivets och idrottsrörelsens möjligheter till
egenfinansiering håller på att förändras. I dag finns
det åter en positiv framtidstro när det gäller
ekonomin inom bredden och djupet i den svenska
idrottsrörelsen.
Vad har då den borgerliga regeringen och denna
riksdag gjort? Jo, det finns flera beslut som har lett
fram till en förändrad och mera positiv situation.
Till att börja med lättades bördan för
idrottsrörelsen genom att momsen på bl.a. resor
halverades. Det betydde lättnader på i
storleksordningen 100 miljoner kronor.
Snart tillsatte dessutom regeringen en särskild
momsutredare som fick till uppgift att granska
effekterna av skatteomläggningen, bl.a. med
avseende på idrottsrörelsens situation.
Momsutredaren knöt till sig expertis från
Riksidrottsförbundet. Tyvärr -- och det tyckte jag
då var en besvikelse -- visade det sig vara svårt att
skapa särregler för idrotten. Idrottsrörelsen
uttalade då att man inte ville ha några egna
specialregler.
En del åtgärder kunde emellertid vidtas. Ett viktigt
beslut som skapade rättvisa var att
tillhandahållande och upplåtelse av lokaler för
idrott kunde momsbefrias. Det gällde bl.a. bowling
och till vissa delar simning och golf. Detta ledde till
momslättnader på några tiotal miljoner kronor för
idrottsrörelsen.
Det stod emellertid klart, herr talman, att de ökade
inkomsterna till idrotten måste komma från det
område som de av tradition kommit ifrån, dvs. spel
och lotterier. Ett tydligt exempel som var under
uppsegling var Bingolotto. Flera gånger hade vi
moderater i debatten sagt att idrotten och
föreningslivet naturligtvis kan bli framgångsrika på
lotterisidan igen, detta under förutsättning att vi
med hjälp av attraktiva spel och lotterier ger dem
möjlighet till att konkurrera.
Bingolotto är det mycket påtagliga beviset för hur
rätt vi hade. Efter ett par års utbyggd verksamhet
omsätter Bingolotto nu över 2 miljarder kronor och
ger ett överskott till föreningslivet på ca 1 miljard
kronor.
Bingolotto är också, herr talman, ett typexempel på
hur effektivt föreningslivet kan vara när dess
medlemmar sätts på fötter. Det är ju inte genom
politikers insatser, utan genom en god idé som
utvecklats av idrotten och dess förgreningar, som i
dag alla pengar från Bingolotto strömmar in till det
föreningsliv som deltager i arbetet. Äran av
Bingolottos tillkomst skall alltså inte tillskrivas oss
som arbetar politiskt utan personer som Gert
Eklund i Göteborg samt dem som arbetar
tillsammans med honom och den kände mannen,
''Loket'', m.fl.
Det är emellertid så, herr talman, att Bingolotto
sannolikt inte lever för evigt. Dessutom behövs nya
och kompletterande spelmöjligheter. I valrörelsen
1991 lovade vi moderater att föreningslivet och
idrotten skulle få en ökad del av den växande
spelmarknaden.
Den föregående regeringen hade tillsatt en
lotteriutredning. Den utredningen fick efter valet
1991 utvidgade arbetsmöjligheter. Det är, herr
talman, till icke obetydliga delar som vi i dag ser
resultatet av denna utrednings arbete.
Vi fick också, det vill jag understryka, i valrörelsen
1991 uppleva hur Socialdemokraterna misstrodde
de uttalanden som vi gjorde från Moderaternas
sida. Dessutom vantolkade man å det grövsta de
möjligheter och löften som vi gav. När vi talade om
möjligheter som också krävde egna arbetsinsatser
inom föreningslivet tolkade Socialdemokraterna
det i debatten som att Moderaterna utlovat
miljardbelopp i bidrag till idrotten.
Socialdemokraternas talesman i utskottet, Anders
Nilsson, tillhörde dem som utgöt sig i sådana
ordalag.
Den socialdemokratiska kritiken är emellertid inte
trovärdig; det kan jag strax visa exempel på. Inom
föreningslivet inser man i dag att det är besparing,
omprövning och hushållning som gäller.
Föreningarna förstår naturligtvis att när kommuner
sparar inom åldringsvård, skola och barnomsorg,
blir det också besparingar på fritidens och idrottens
område. Något annat vore inte trovärdigt.
De socialdemokratiska utfallen har emellertid
fortsatt, trots detta. För mindre än en månad sedan
har utskottets ordförande, socialdemokraten Åke
Gustavsson i par med Gunnar Hofring, som är
partiets talesman i idrottspolitiska frågor, i
debattartiklar hävdat att Moderaterna bedriver vad
man kallar falskspel på detta område. Det skulle
därför, herr talman, med facit i hand efter tre
borgerliga regeringsår, vara intressant att be
Socialdemokraterna redovisa vari detta omtalade
falskpel består.
Jag har därför några frågor till
Socialdemokraterna. Består falskspelet i att statens
anslag till idrotten har ökat under det första året
under denna period och därefter kunnat hållas
oförändrat, trots besparingar i statens budget på
andra områden? Jag tror inte att
Socialdemokraterna kan hävda det.
Eller består det i att föreningslivet har kunnat
utveckla Bingolotto till en succé? Knappast inte!
Det har nämligen blivit miljardinkomster till
föreningslivet också beroende på att de statliga
spelbolagen tvingats hålla igen med konkurrerande
spelformer.
Eller består falskpelet i att föreningslivet i och med
dagens beslut kommer att få ansvar för och
inkomster från de nya spelformer som införandet
av automatspel innebär? Knappast är det så heller.
Automaterna beräknas nämligen ge intäkter till
folkrörelserna i storleksordningen några 100
miljoner kronor, detta sett i ett längre perspektiv.
Eller består falskspelet i att vinstmöjligheterna nu
förbättras i föreningslivets traditionella spel och
lotterier genom bl.a. ökade möjligheter till
penning- och värdepappersvinster? Nej
sannerligen! Inte heller i det fallet kan
Socialdemokraterna tala om falskspel.
Vad består falskspelet då i? Kan det möjligtvis vara
det som jag avser att återkomma till i debatten om
finansutskottets betänkande FiU24, nämligen
frågan om ifall svenskt föreningsliv äntligen skall få
möjlighet att förvärva AB Tipstjänst, som det
består i. Det är ett gammalt önskemål från framför
allt idrottens sida som därmed äntligen går i
uppfyllelse. Ökade intäkter beräknas det att bli till
de nya ägarna. Jag avser att återkomma till detta.
Man jag tror inte att man kan tala om annat än att
också detta kan bli något bra för idrotten och för
föreningarna.
Till sist, Anders Nilsson m.fl., består falskspelet i
att bingoskatten avskaffas? En sådan förändring
ger föreningslivet minskade kostnader på ca 70
miljoner kronor per år. Nej, inte heller där går det
att hitta något falskspel, herr talman.
Eftersom talesmannen för utskottet tidigare mer
detaljerat redovisat betänkandet, behöver jag inte
ytterligare belysa innehållet i de förslag som
utskottet nu lägger fram. Däremot torde det efter
denna genomgång stå klart för alla och envar att
något falskspel inte står att finna från vår sida.
Även om vi är många som gärna sett att ännu fler
av Lotteriutredningens förslag hade kunnat
förverkligas redan nu, vill jag understryka att
föreningslivet och idrotten nu får intäkter från
spelmarknaden som med råge uppfyller det som vi
i valrörelsen 1991 talade om.
Herr talman! Det är därför med glädje som jag i dag
yrkar bifall till kulturutskottets betänkade om en ny
lotterilag. Samtidigt yrkar jag avslag på samtliga
reservationer, dvs. Socialdemokraterna två
reservationer.
Det är faktiskt så, herr talman, att det parti som
under tre år högljutt har talat om moderat falskspel
och om förväntningar som inte har uppfyllts har
faktiskt ingenting att komma med i form av egna
förslag. Efter tre år i opposition står
Socialdemokraterna nu fullständigt nakna i dessa
frågor. Det kommer, herr talman, allra tydligast till
uttryck i att det enda som Socialdemokraterna nu
föreslår, utöver att de biträder regeringens och
utskottets förslag, är att man vill tillsätta nya
utredningar. Det vill man i en situation där det är
angeläget att idrotten och föreningslivet får
möjlighet till ökade intäkter från spel och lotterier.
I denna situation återkommer Socialdemokraterna
med krav på nya utredningar. Tala om feg- och
falskspel! Rött kort och utvisning är vad det
socialdemokratiska agerandet förtjänar!
Herr talman! Det är genomarbetade och väl
förankrade förslag som vi i dag har att ta ställning
till. Vallöftena håller på att uppfyllas!