Herr talman! När det gäller momsen var det så att
vi rättade till de olikheter som fanns i fråga om
tillhandahållande av lokaler. Det var det som var
möjligt att göra. Det betydde ett antal tiotal
miljoner kronor i minskade kostnader för
idrottsrörelsen. I övrigt var det så att idrotten själv
sade att man inte ville ha några särskilda
skatteregler i fråga om momsen, utan man ville ha
samma regler som i samhället i övrigt.
Det är inte en monopolsituation på spelmarknaden
i dag. Det finns ett antal bolag, som med varierande
framgång konkurrerar med varandra. En av
anledningarna till att det inte har blivit ett helt nytt
bolag är omtanken om spelmarknaden och
omtanken om de vinstmöjligheter som finns här.
Det finns en gräns där kannibalismen kan ta över,
så att intäkterna inte ökar utan kostnaderna för att
driva det här spelet i stället ökar. Jag tror inte att
det är obekant för Anders Nilsson.
Anders Nilsson konstaterar att
Socialdemokraterna något år som en form av
arbetsmarknadsåtgärd föreslog 50 miljoner
kronor -- om jag minns rätt -- till Bosön. Det hade
ingenting att göra med det ordinarie statliga anslag
som har utgått under de här åren. Där har
Socialdemokraterna inte vid något tillfälle haft
något annat förslag. Jag ställer i och för sig inte
några krav på Anders Nilsson i det avseendet. Vi är
nog ganska klara över att det inte finns utrymme för
ökade statliga anslag, liksom ej heller för ökade
kommunala anslag. Det är ju en av
huvudanledningarna till att vi vill ge idrotten och
föreningslivet ökade möjligheter till intäkter från
spel- och lotteriområdet.
Dessutom gömmer sig Anders Nilsson bakom
idrotten, när han säger att det var idrottsrörelsen
som uttolkade kostnaderna för Moderaternas
vallöften till 1 miljard. Så var det icke. I
valdebatterna 1991 var det Socialdemokraterna
som utan hjälp av någon annan tolkade dessa
kostnader till 1 miljard. Det har inte idrotten gjort.