Herr talman! På ett sätt är det signifikativt att jag
nu håller mitt sista anförande här i riksdagen med
anledning av propositionen om en ny lotterilag.
Redan att komma in i riksdagen är för åtskilliga en
fråga om lotteri. För egen del drog jag en vinstlott
genom mitt inval. Och jag kan i dag säga att jag har
varit med om tolv vinstgivande år.
Det senaste året har riksdagen till följd av
turbulensen i Ny demokrati ånyo förvandlats till en
lotteririksdag. Vi hade en sådan åren 1973--1976,
som bekant. Därför förvånar det mig att inte
utskottet på något sätt tar hänsyn till denna nya
situation i sitt yttrande över förslaget till en ny
lotterilag.
Jag har också varit med om att få gå fram till
talmannen och dra en lott ur den lilla trälåda som
finns till hands när det blir lika röstetal vid
förberedande voteringar. Riksdagen har nämligen
sin alldeles egna lotteriförordning. Även om det
totala antalet riksdagsledamöter är ojämt kan vi
mycket väl få lika röstetal.
Herr talman! Jag vill erkänna att jag tycker att
beslutet om att minska antalet riksdagsledamöter
från 350 till 349 var mycket onödigt. Jag ser
nämligen inget problem i att låta lotten avgöra vid
lika röstetal. Den frågan kunde också
Lotteriutredningen ha tagit upp. Något mer
opartiskt än en lottdragning kan inte jag tänka mig.
I stället innehåller detta förslag till en ny lotterilag
en otrolig mängd petitesser. Här får jag lära mig att
skilja mellan varuspelsautomater,
penningautomater, värdeautomater,
skicklighetsautomater och
lottförsäljningsautomater.
Herr talman! Med tanke på att redan livet är något
av ett lotteri förstår jag inte varför regeringen så i
detalj vill reglera lotterier. Jag förstår inte heller
inkonsekvensen. Jag får nämligen köpa hur många
lotter som helst på Penninglotteriet. Jag får spela på
trav för hur mycket pengar jag vill, och jag får tippa
fotbollsmatcher för hur mycket pengar som helst.
Från den synpunkten, herr utskottsordförande,
förstår jag socialdemokraternas särskilda yttrande
till betänkandet där de anför att det kan finnas skäl
att överväga en sammanslagning av AB Tipstjänst
och Penninglotteriet.
När det gäller frågan om olika slags spelautomater
möter jag en snårskog av bestämmelser. Utskottet
tillstyrker t.ex. förslaget i propositionen om att
lottförsäljningsautomater inte skall få vara
utrustade med slumpvalsgenerator eller
elektroniskt minne. Vill man också förbjuda
människorna en sådan utrustning?
Egentligen, herr talman, skulle jag vilja rösta nej
till förslaget om en ny lotterilag i detta betänkande.
Men när det kommer till kritan är jag precis som
vasstrået i Aischylos fabel om eken och vasstrået.
Aischylos var enligt traditionen en grekisk
fabeldiktare som varit slav på ön Samos ungefär 500
år före Kristi födelse.
Det var under en storm som en ek rycktes upp med
rötterna och vräktes omkull. Eken såg sig omgiven
av vasstrån och sade:
-- Hur har ni lyckats klara er undan stormen, medan
den ryckte upp mig och kastade mig, kraftfulla ek,
i floden?
-- Det kanske beror på att du är så egensinnig, löd
svaret. -- Du kämpade mot stormen trots att den
visade sig vara din överman. Men vi, däremot, vi
böjde oss, och därför svepte stormen också över
våra huvuden.
Tyvärr, herr talman, finns det alldeles för många
vasstrån här i riksdagen, anser jag. Det är
bekvämast att säga ja när man egentligen ville säga
nej. Jag ursäktar mig med att jag valts för att
representera ett parti och inte mig själv.
Låt mig sluta med ett påpekande av en av Englands
litterära centralgestalter från restaurationstiden,
nämligen John Dryden. Han säger på ett ställe, fritt
översatt, att det inte spelar så stor roll vad den stora
massan tycker och tänker. Ibland har människorna
rätt, ibland har de fel. Deras omdöme är ett rent
lotteri. Naturligtvis, herr talman, ingår även jag i
denna stora massa.