Herr talman! Vi är alldeles överens om att vi behöver ha en gemensam värdegrund. Det är bra att vi är överens om det, men både Helena Höij och jag vet att så fort vi börjar diskutera vad denna gemensamma värdegrund ska bestå i uppstår skillnader.
Om jag åter tillåts referera till arbetet i konventet om konventionen om mänskliga rättigheter i EU vill jag säga att vi hade långa diskussioner exempelvis om hur tanken kring när livet uppstår skulle formuleras. Jag tycker att det tillhör den gemensamma värdegrunden och borde finnas med där, men det är inte alldeles enkelt att komma överens om när livet uppstår, för att nu ta ett mycket konkret exempel på en fråga där motsättningarna är tydliga.
Det är bra att vi är överens om att vi ska ha en gemensam värdegrund. Den behöver emellertid bli ganska minimalistisk eftersom man måste kunna vara överens. Vad som är det grundläggande uttrycks ju väl i många dokument.
När det gäller det interreligiösa rådet undrar jag varför staten måste blanda sig i det. Kan inte de som är intressenter på området själva bilda ett interreligiöst råd? Möjligen skulle det stärka den civila sektorn. Jag har ingenting emot att staten stimulerar detta, men varför ska staten tillsammans med olika religiösa samfund bestämma vad som är det goda i de olika samfunden? Jag tycker att man i de resonemangen kan se avsevärda svårigheter.
Det är en bra tanke, och jag tror att det är viktigt att det här kommer till stånd. Men jag är inte så säker på att staten måste blanda sig i detta, utan staten får förhålla sig fri, obunden, till de olika religiösa uppfattningarna. Det finns ju ekumeniska råd och annat, men det vore jättebra att bygga vidare på det. Den diskussionen är viktig, enligt min uppfattning.