Herr talman! Utskottets vice ordförande Göran Magnusson blandar verkligen ihop korten. Vi har under många år levt med en värdegrund för skolan, och vi ska vara tacksamma för att vi fick en värdegrund som gjorde upp med den värdeneutrala skolan. Jag tror att vi alla i dag är överens om att vi behöver en gemensam värdegrund, att det är dessa värden vi vill bygga vårt samhälle på, att det är de värdena som även skolan ska förmedla och stå upp för. Det handlar om de demokratiska värderingarna, värderingar kring jämställdhet, människolivets okränkbara värde och så vidare.
Det finns självklart många sätt att beskriva de värdena på. Vi kan räkna upp dem, och vi kan skriva avhandlingar om dem. Vi kan också formulera oss såsom man har gjort när det gäller skolans värdegrund, nämligen att det är värden som förvaltats av den kristna traditionen. Det görs för att tala om vilka värden det är. Det har ingenting att göra med något slags konfession, med religiös tro.
Jag tror att Göran Magnusson är klart medveten om detta. Om han inte är det tycker jag att det i så fall är mycket anmärkningsvärt. Det handlar om väsensskilda saker. Det är också anmärkningsvärt att konstitutionsutskottets vice ordförande försöker blanda ihop korten för dem som lyssnar på debatten och föra in sådant, som diskussionen om ett interreligiöst råd, som inte finns där. När det gäller skolan ska vi ha en värdegrund, och vi är alla överens om och, tror jag, tacksamma över att vi lämnat den värdeneutrala skolan bakom oss.
När det gäller det interreligiösa rådet handlar det om andra saker. Det handlar om respekten för varandra. Vad är heligt för dig? Vad är heligt för mig? Det handlar om att vi ökar kunskapen om detta, att vi för en dialog om hur vi får ett verkligt mångkulturellt samhälle med respekt för varandra, vår bakgrund och vår religiösa tro.