Herr talman! Vi har mycket gemensamt med de andra partierna. Det kan jag säga efter att lyssnat på vad ni har sagt i era anföranden. Vi har faktiskt så mycket mer som vi är ense om än som faktiskt skiljer oss åt när det gäller mänskliga rättigheter, och det bådar gott.
Herr talman! Jag har varit riksdagsledamot i ett och ett halvt år, och jag har inte varit med vid behandlingen av den första handlingsplanen som antogs 2002. Men när jag har läst och gått igenom den skrivelse som nu ligger på riksdagens bord och de väckta motionerna ser jag bara en bild och faktiskt ett uttryck som visar på en gemensam politisk viljeinriktning och en långsam strävan att säkerställa full respekt för de mänskliga rättigheterna.
Jag har också i den utvärdering som är gjord kunnat läsa att regeringen har genomfört många av de insatser som föreslogs i den första handlingsplanen, och nu ska vi faktiskt gå vidare.
Jag tycker att det är särskilt viktigt att notera att denna skrivelse innehåller mer svenska förhållanden, och arbetet med att skydda och främja de mänskliga rättigheterna avser alltså den nationella nivån. Det är alltså inte mänskliga rättigheter i ett internationellt sammanhang som behandlas. Men givetvis är de mänskliga rättigheterna universella. Så är det, och det vet vi. Vi vet också att de utgår från eller har sin bas i de konventioner, resolutioner och avtal som vi faktiskt har slutit i FN och i Europarådet.
Det är många gånger så att vi direkt i vår vardag kanske inte riktigt tänker på att mänskliga rättigheter faktiskt rör oss här hemma där vi bor, ute i våra kommuner och i våra bostadsområden. Många kopplar ihop mänskliga rättigheter med någonting som man arbetar för i fattiga länder, alltså någonting som är väldigt avlägset för oss. Men så är det ju inte.
Just nu kan vi här i Sverige beröras av den hemska och sorgliga historien om den handikappade pojken Bobby som på ett kränkande och grymt sätt misshandlades till döds. Vi är säkert flera som följer den rättsprocess som pågår i det ärendet. Och det om något handlar väl om mänskliga rättigheter? Men det är en fruktansvärd händelse.
Herr talman! Sådana händelser kan vi aldrig acceptera i vårt land. Jag tycker att det är viktigt att vi ständigt påminner oss om att det är på samma sätt med de mänskliga rättigheterna som med demokratin. De måste dagligdags erövras. Och regeringen tar på många ställen i skrivelsen upp just att vi satsar på utbildning, kompetensutveckling, samverkan, dialog och samtal. Detta är väldigt viktigt. På det sättet tror jag att vi ökar människors medvetenhet om mänskliga rättigheter. Det handlar alltså om vilka värderingar som finns där och som faktiskt ska gälla hos mig i mitt inre, i min kommun, i landet, i Europa och i världen. Det är den utgångspunkten som jag känner är viktig.
Herr talman! Med denna korta inledning till ett stort, viktigt och omfattande område ska jag säga lite grann om de motioner och många reservationer som behandlas i betänkandet. Jag tycker rent generellt att mycket av det som tas upp i motionerna och reservationerna redan har uppmärksammats av regeringen. Det pågår en mängd olika utredningar. En del är redan klara, och andra är inte klara. Men de kommer i sinom tid hit till riksdagen.
Jag ska nämna några utredningar och betänkanden som redan är aktuella.
Diskrimineringskommittén har lämnat sitt slutbetänkande med förslag om att en ny lag om förbud och andra åtgärder mot diskriminering ska införas. Ärendet bereds i Regeringskansliet.
Vi har nyligen antagit en ny antidiskrimineringsförordning. Det handlar om antidiskrimineringsvillkor i upphandlingskontrakt.
Vi har också tillsatt en delegation för mänskliga rättigheter som ska verka fram till 2010.
Det pågår också en utredning som tydligare kommer att belysa och stärka tillsynen inom hela socialtjänstens område.
Vi har också en ny myndighet, Handisam, som är inrättad för att samordna politiken och bättre kunna uppmärksamma särskilt diskrimineringsfrågor bland funktionshindrade.
Listan kan göras lång över vad som redan pågår och åtgärder som har vidtagits. Det är väl egentligen så här som handlingsplaner kan levandegöras, och det kanske är på detta sätt som de ska fungera, nämligen att de faktiskt ständigt är i rörelse. Det betyder att vi ständigt och kontinuerligt utvärderar, analyserar, diskuterar och för samtal. På så sätt förs de upp på beslutsordningar lite varstans i vårt land, i Europa och i världen.
När det handlar om så viktiga frågor är det bra att förslagen är väl genomarbetade och genomtänkta. På så sätt för vi kampen för de mänskliga rättigheterna vidare. Det är en kamp som aldrig får avstanna.
Herr talman! Jag yrkar bifall till förslaget i konstitutionsutskottets betänkande 17 och avslag på samtliga motioner och reservationer.