Herr talman! Karin Åström sade att det finns mycket som är gemensamt, att det finns mycket som förenar. Trots det förra replikskiftet här kan jag delvis hålla med om det. Det finns naturligtvis många grundläggande frågor. Men det här betänkandet visar också att det finns mycket att arbeta på och att det finns en opinionsbildning att göra. Karin Åström talade också om ett ständigt pågående arbete, och det är väl det jag menar.
Karin Åström avslutar med att säga att ett av de bästa arbetssätten när det gäller många av de här frågorna är dialog. I vår motion tar vi fasta på det på flera områden, inte minst på religionsfrihetens område. Där tror vi, precis som jag sade i mitt anförande, att en dialog kan motverka extremism och att extrema rörelser får fotfäste. Samtidigt tror vi att det stärker den enskildes religionsfrihet och möjligheter att utöva sin religion utan att bli anklagad för extremism och så vidare.
Håller inte Karin Åström med om att det hade varit värdefullt om regeringen hade haft med den här typen av resonemang i sin handlingsplan och att det fanns åtgärder syftande till att stärka religionsfriheten - individens möjligheter att utöva sin religion - och titta på det positiva som finns runtomkring och så?
På samma sätt är det med föreningsfriheten. Inte heller där finns det ett positivt anslag. Vad ska vi göra - vilka åtgärder ska vi vidta för att stödja föreningslivet, i stället för att bara kontrollera att de inte diskriminerar? Vilka kommentarer har Karin Åström till de två frågorna?