Herr talman! Det inte nådigt vilka frågor Göran Magnusson nu drar in här, bland annat det som vi voterade om tidigare i dag.
Det jag reagerade mot i Göran Magnussons huvudanförande, och som gjorde att jag begärde replik, var sammanblandningen av det som är en värdegrund och det som vi måste hitta en gemensam plattform kring för att kunna bygga samhället på. Vi måste ha gemensamma grundläggande värderingar - ett handslag är ett handslag; jag har respekt för din religiösa övertygelse och du har respekt för min eventuella religiösa övertygelse.
Det finns vissa grundläggande värderingar, och de kommer i mycket till uttryck i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna och de andra konventioner som ligger till grund för den handlingsplan som nu är uppe för debatt. Där är religionsfriheten väldigt grundläggande, och jag saknade den i handlingsplanen. Lite diffust tar då utskottets vice ordförande det till intäkt för att det är något slags trosuppfattning, tillsammans med det interreligiösa rådet, som ska ligga till grund för det här samhället. Det kan inte vara mer fel.
Om vi ska ha en fredlig samexistens mellan olika religioner, mellan olika trosuppfattningar, måste den bygga på åtminstone två saker. Vi måste ha en gemensam värdegrund. Vi måste bygga på några grundläggande värderingar - det här bygger vårt samhälle på; det här måste vi från alla håll och kanter ha respekt för. Det andra är en dialog, vilket vi i detta betänkande försökt föra fram, mellan olika trosuppfattningar, bland annat i syfte att stärka den enskildes religionsfrihet men också i syfte att gemensamt ta spjärn mot extremism, att gemensamt skapa en opinion mot sekterism och allt detta. Man kan inte blanda ihop dessa två. De är väsensskilda, men vi är i behov av dem båda.