Herr talman! Ett fundament i alla rättsstater är skyddet mot olaga frihetsberövande eller andra former av inskränkt frihet som saknar rättslig grund. Tvångsmedel mot enskilda får bara tillgripas när det finns sakliga grunder som anges i lag. Individens rätt till en rättslig prövning av tvångsmedels sakliga grund, varaktighet och proportionalitet får inte åsidosättas. Fallet med svenskarna som fick sina ekonomiska tillgångar frysta för några år sedan - inte efter beslut av en svensk myndighet utan av FN:s sanktionskommitté - är därför upprörande på flera sätt. Sverige ska inom FN verka för att inga FN-beslut fattas som står i strid med mänskliga rättigheter och grundläggande rättsprinciper.
Skyddet i grundlagen mot olika rättsövergrepp i Sverige har i dag vissa brister. Sverige har tidigare kritiserats av människorättsorganisationer för långa häktningstider. Folkpartiet har skarpt kritiserat detta i andra sammanhang. Problemen med långa häktningstider har nu minskat, men Sverige är ändå ett av få jämförbara länder där tiden för att en person kan sitta häktad i princip bara begränsas av preskriptionstiden för brottet. Domstolen måste regelbundet ompröva ett häktningsbeslut, och det kan alltså överklagas till högre instans. Men även om det finns misstanke kvar behövs ett skydd för att den misstänkte inte ska utsättas för ett frihetsberövande som står i strid med grundlagens krav på rättegång, som det heter, utan oskäligt dröjsmål.
Förutom frihetsberövande genom häktning eller fängelse finns det andra former. Det handlar till exempel om tvångsomhändertagande av barn, av missbrukare och av vissa smittbärare. Det sker med stöd av olika lagar. Sådana ärenden prövas i regel i förvaltningsdomstolar och enligt de lagar som gäller där. Även här kan det i undantagsfall hända att grunderna för tvångsmedel tillämpas så att de kommer i konflikt med individens rättssäkerhet. Därutöver tillkommer vissa former av olika påföljder och sanktioner som inte är direkt frihetsberövande men frihetsinskränkande. Det handlar om reseförbud, förbud mot arbete och, som jag tidigare nämnde, frysning av ekonomiska tillgångar.
Folkpartiet anser att skyddet för individen bör värnas starkare i grundlagen än i dag genom att man i regeringsformen inför en princip om rätt till juridisk prövning av ett frihetsinskränkandes laglighet. Den ska vara tillämpbar på alla former av frihetsberövande eller frihetsinskränkande tvångsmedel - antingen när andra rättsliga möjligheter till prövning saknas eller när det av något annat skäl kan visas att ett rättsövergrepp är begånget. Det kan också vara tillämpligt på rättsfall där möjlighet till resning saknas men där omständigheterna ändå visar att en dom har avkunnats på felaktiga villkor.
Herr talman! Vi vill likna denna princip med det rättsliga begreppet
habeas corpus
, som förekommer framför allt i anglosaxiska länder. Det anses där vara det kanske mest grundläggande skyddet, främst mot frihetsberövande utan laglig grund, men genom vissa utvidgningar skyddas också vissa andra rättigheter, till exempel i vårdnadsärenden. Den här principen,
habeas corpus
, har en lång historia. Dess rötter i anglosaxisk rättstradition brukar placeras i Magna Charta från 1215 och har sedan bekräftats på nytt vid flera olika tillfällen. Tillsammans med de andra stadgarna i Magna Charta, som den engelske kungen tvingades acceptera, skapades så småningom den första konstitutionella kungamakten. Magna Charta innebar att kungen var underkastad inte bara reella gränser för sin maktutövning utan också formella begränsningar och måste följa vissa rättsprinciper och förbud mot att åsidosätta vissa friheter.
Herr talman! Behovet av frihetsberövande och också andra tvångsmedel, som ju ytterst är till för att skydda medborgarna, måste i ett rättssamhälle balanseras av ett lika starkt skydd mot rättsövergrepp. Att införa
habeas corpus
-principen med utvidgning till att omfatta också andra frihetsinskränkande tvångsåtgärder bör därför övervägas. Det här menar vi i Folkpartiet bör ske i en utredning, antingen inom ramen för nuvarande författningsutredning eller i en separat utredning.
Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till Folkpartiets reservation nr 33 under punkt 44 i betänkandet, som vi tyvärr än så länge är ensamma om men som jag är övertygad om att mina kolleger i konstitutionsutskottet från andra partier, när de inser att vi behöver detta, så småningom kommer att bifalla.