Herr talman! Denna skrivelse, som behandlats av konstitutionsutskottet, omfattar också en rad motionsyrkanden, väckta av partierna. Jag tänkte för moderat del konstatera att vi har närmare ett 30-tal olika yrkanden som vi reserverat oss för, antingen direkt eller i förenklad ordning. Jag tänkte bara välja ut fyra punkter som jag från vår del vill framhålla särskilt i den här debatten. Det är omöjligt att gå igenom alla de olika krav och synpunkter som vi har.
Den första punkten gäller att stärka Europakonventionen. Det är reservation 1, och jag yrkar bifall till reservation 1. Vi menar att vi måste finna en väg att stärka Europakonventionens plats i svensk rätt. Vi anvisar två möjliga vägar. Den ena är att upphöja den till grundlag, och den andra är att stärka dess position i grundlagen, i regeringsformen.
Den andra punkten som jag vill ta upp är den stärkta parlamentariska kontrollen när man använder hemliga tvångsmedel. Vi menar att det, när man bekämpar grov brottslighet, kan vara nödvändigt att använda tvångsmedel av olika slag, men för att detta ska vara rättssäkert poängterar vi att det måste finnas en ordentlig parlamentarisk kontroll när man använder detta och att det ska redovisas till riksdagen genom en vidgad redovisning. Antingen kan det ske skriftligt eller muntligt. Det här vill vi särskilt poängtera i en tid när vi, för att bekämpa terrorism, har förslag på att använda olika typer av tvångsmedel.
Det tredje jag vill poängtera är egentligen något självklart. När vi diskuterar kampen mot terrorismen säger vi att den ska ske inom ramen för rättsstaten. Det är ju själva idén med att försvara rättsstaten: Kampen mot terrorismen ska ske inom ramen för rättsstaten. Men vi ska komma ihåg att själva kampen mot terrorismen också är ett försvar för rättsstaten, eftersom terrorism är ett brott mot de grundläggande mänskliga rättigheterna. Det är faktiskt en rättighet att inte bli sprängd i luften på en buss i Israel, en tunnelbana i Madrid eller vad terroristdåd nu kan rikta sig mot. När vi har den viktiga diskussionen om hur vi avväger kampen mot terrorismen inom ramen för de mänskliga rättigheterna ska vi samtidigt ständigt komma ihåg att själva kampen mot terrorismen är en viktig del i försvaret av de mänskliga rättigheterna.
Slutligen, herr talman, vill jag poängtera det vi säger om vikten av att Sverige internationellt främjar mänskliga rättigheter och demokrati. Den ena punkten där är att vi menar att Sverige måste se till att mänskliga rättigheter och demokrati blir en del av millenniemålen. Vi har ju förträffligt nog - enligt moderat uppfattning - nu fått globala mål som riktlinjer för utvecklingssamarbetet. De innehåller väldigt många viktiga saker. Men det som saknas är att vi inte har med mänskliga rättigheter och demokrati som en del i millenniemålen. Det finns en del länder som motsätter sig detta. Det är därför extra viktigt för Sverige att kämpa för det.
Den andra punkten är att vi menar att man i det internationella arbetet i FN ska ha årliga rapporter om situationen för mänskliga rättigheter och debattera dem i generalförsamlingen. Idén bakom detta är att länder som grovt bryter mot mänskliga rättigheter inte ska kunna slippa undan utan ska konfronteras med detta, också i FN:s generalförsamling.
Name and shame
, brukar man säga på engelska om sådant. Det är lite konstigt ibland att vi har länder som grovt bryter mot mänskliga rättigheter men sedan finns med och kritiserar andra i FN-sammanhang.
Detta, herr talman, var fyra av de närmare 30 moderata punkterna i det här betänkandet.