Herr talman! Jag reagerade när Karin Åström gav bilden av att vi är så eniga över partigränserna när det gäller frågan om mänskliga rättigheter. I det betänkande som vi nu diskuterar finns det 59 reservationer. Det tycker inte jag är ett tecken på att vi är så eniga. Det finns många åsiktsskillnader också mellan de olika partierna. Vi kan inte ens säga att vi är eniga i de olika blocken, utan här finns det många olika synpunkter.
Frågan om mänskliga rättigheter är en jättelik fråga. Det är ett enormt smörgåsbord av förslag som vi har att plocka från när vi ska sätta ihop en handlingsplan om mänskliga rättigheter. Jag kan nästan inte komma på någonting som inte är mänskliga rättigheter.
Karin Åström talade lite senare i sitt inlägg om att ett antal utredningar och förslag är på gång. Under mina snart åtta år i riksdagen har jag lärt mig att det är mycket som det talas om, att det är mycket som utreds och att många önskemål förs fram också från regeringen men som det i slutändan inte alltid blir så mycket av. Även om vi som goda människor har en grundläggande uppfattning om att människor ska ha rättigheter undrar jag om ni socialdemokrater är beredda att gå så långt.
Jag förde fram en helt ny princip som kanske är lite häftig för Socialdemokraterna -
habeas corpus
-principen, rätten till sin egen kropp som det heter. Jag tänkte höra om Karin Åström kan tänka sig att detta i kommande handlingsplaner kanske kan bli ett viktigt inslag.