Herr talman! Barnfrågorna är jätteviktiga. Jag jobbade länge som socialsekreterare innan jag kom till riksdagen, och jag kan titta i backspegeln och säga tack och lov för att vi har gått framåt i barnrättsfrågor och barnrättslagstiftning. Det har gått otroligt mycket framåt i ett tioårsperspektiv. Så ser det ut.
Detta är tack vare att vi har jobbat med frågorna om mänskliga rättigheter. Vi har jobbat med att stärka barnperspektivet i olika sammanhang. Ändå räcker det inte ända fram. Så är det. Vi kan se det tragiska fallet med Bobby. Vi får hoppas att det är ett udda fall. Men vi räcker inte till. Det är min bestämda uppfattning att hur mycket vi än kommer att lagstifta och reglera när det gäller skydd för barn, att barn inte ska utsättas för misshandel etcetera, kommer vi aldrig att få en nollgräns. De kommer ständigt att finnas kvar, men förhoppningsvis i mindre omfattning. Det handlar om att vi människor är olika. Vi ser olika på frågorna.
Jag vill kort beröra barns rätt att vara målsägande. Det gäller den propositionen som läggs fram för behandling den 19 maj. Den är jättebra. Eftersom jag har så knappt med tid här hinner jag inte gå in på den, men alla formuleringar är jättebra. Utbildning och kompetensutveckling har funnits och fortsätter. Regeringen har bra skrivningar när det gäller den fortsatta kompetensutvecklingen inom särskilt barnrättsområdet.