Herr talman! Regeringen skriver att man ska föra samtal med de olika trossamfunden. I skrivningarna läser jag in att det gäller hur det står till med de mänskliga rättigheterna inom de olika trossamfunden. Det är självklart väldigt viktigt. Det finns säkert mycket som behöver uppmärksammas inom olika trossamfund som inom andra delar av vårt samhälle och som vi ständigt måste återerövra, som Karin Åström var inne på. Jag kände inte att de samtalen hade som utgångspunkt att stärka individens möjligheter att fritt utöva sin religion. Vi måste hålla ögonen på det därför att det finns krafter som vill lägga beslag på religionen och som vill utnyttja den till någonting annat. Då kan individens religionsfrihet få stryka på foten. Det tycker jag är viktigt att se.
När det gäller föreningsfriheten - samtal, ja, men det som många i det civila samhället och inom den ideella sektorn efterlyser är inte det ökade samtalet utan konkreta åtgärder på kommunal nivå, delvis på landstingsnivå och på statlig nivå som ger dem sjysta spelregler och förutsättningar att ta det ansvar som de vill för utvecklingen av det svenska samhället.
I handlingsplanen hittar vi att det bara ska kollas att de som får bidrag inte diskriminerar. Självklart ska vi inte ge bidrag till föreningar som diskriminerar. Men det handlar inte i det här fallet om samtal utan om konkreta åtgärder som visar på hur vi kan stärka det civila samhällets roll och hur vi kan öka dess möjligheter att ta det ansvar som många av de här föreningarna och de stora folkrörelserna vill ta för den svenska utvecklingen. Resonemang om detta lyser med sin frånvaro.