Fru talman! Eftersom vi när det gäller utredningen
har en gemensam reservation mellan ett antal partier,
bl.a. Inger Renés och mitt, menar jag att Inger René
har sagt mycket av det jag hade tänkt säga. Jag skall
därför be att få börja med att berätta om fröken Møl-
lers betydelse. Det har jag gjort en gång förut. Det är
en liten historia från Ny Teknik, 1986:7.
Så här var det med fröken Møller. Trots ett resolut
ingripande lyckades hon inte rädda alla åsiktsregistre-
rade danskar undan nazisterna. Kontordame fröken
Møller yrkade bestämt på morgonen den 9 april 1940
i Köpenhamn att Sikkerhedspolitiets, SIPO:s, register
över åsiktsfarliga danskar borde brännas. Trots stor
tvekan hos kollegerna ledde hon bränningen av
kortregistret i husets värmepanna. Efter några veckor
försvann trots detta en hel rad danskar spårlöst. Det
var sådana som hade kommunistsympatier. Men inte
alla. Orsak: Köpenhamnspolisen som i alla år hade
haft de bittraste fejder med Sikkerhedspolitiet hade ett
eget register över suspekta danskar. Men de hade
ingen fröken Møller.
Av den här historien kan vi dra tre slutsatser. Re-
gisteruppgifter i fel händer kan få katastrofala följder.
Det är den första slutsatsen. Och det finns, som ni vet,
tusentals sådana register. Den andra är att enskilda
tjänstemän, forskare och myndigheter må vara aldrig
så rättrådiga; klantskallar finns, fejder mellan myn-
digheter och tillfälligheter finns som kommer att smy-
ga in. Men alla har inte en fröken Møller. Den tredje
slutsatsen är att vi behöver kvinnors sinnesnärvaro
och initiativ.
Min fråga till alla är: Vem trycker på ta-bort-
knappen i framtiden? Jag tycker att det här är en liten
fin historia om vad register kan användas till. Och det
var ändå kortregister. I dag har vi register på en helt
annan nivå.
Detta betänkande är ju ett resultat av många års
utredningar och av anpassning till ett EG-direktiv. De
här anpassningarna har inte alltid varit så lätta att
göra. Jag skulle för Folkpartiets räkning vilja lägga
till i betänkandet att vi delar uppfattningen i reserva-
tion 3 om generell integritetslagstiftning. Jag måste ha
fått en kollaps eftersom jag inte såg det när vi justera-
de i utskottet. Folkpartiet delar alltså uppfattningen
som uttrycks i reservation 3. Jag kommer också att
yrka bifall till den, men det är det enda jag yrkar bifall
till. Självfallet står vi bakom allt som för övrigt sägs i
betänkandet.
Jag vill också säga några ord om SPAR. Vi delar
inte Moderata samlingspartiets uppfattning om SPAR
just nu. Vi har gjort det. Men som ledamot av SPAR-
nämnden under en lång följd av år har jag ändå lärt
mig att detta register, trots sina brister, på ett princi-
piellt plan - och man kan kanske säga allt vad Inger
René sade - ändå har medverkat till att det är det enda
register som vi använder för kommersiellt ändamål.
Det har under de 13 år som jag har suttit i SPAR-
nämnden ändå bidragit till att andra register har för-
svunnit. Den vildvuxna flora som en gång fanns är nu
borta.
För det första går det att avstå från att vara med i
SPAR och bli, med Inger Renés språkbruk, såld. För
det andra används uppgifterna för uppdatering av
adresser och andra uppgifter hos myndigheter, företag
och organisationer i stället för att var och en skall
göra det. På ett principiellt plan, återigen, kan jag på
ett sätt dela uppfattningen. Men jag tycker att för
närvarande finns det ingen anledning att ta de initiativ
som Moderata samlingspartiet har gjort när det gäller
SPAR. I utredningen finns dock i bilaga nr 5 allmän-
hetens uppfattning om SPAR, som är ytterst negativ,
och det måste vi naturligtvis ta med oss när vi en gång
framöver skall ta ställning till SPAR.
I utredningen finns också en oerhört intressant bi-
laga. Det är bilaga nr 3. Den heter Cyberspace, Real
Life och juridiken och är skriven av Wettergren och
Pehrson. Den skulle jag vilja ta upp för att ge litet
framtidsvisioner om de sammanhang där denna nya
lag som vi nu skall besluta om ändå skall fungera. I
lagen utgår man från begreppet personuppgift. Detta
begrepp utgår i sin tur från begreppet databas, där det
finns registrerat fakta och uppgifter om människor.
Det är övervakning och registrering i den fysiska
verkligheten. Eftersom personuppgifter inte enbart
förekommer i databaser har begreppet generaliserats
till att omfatta alla sökbara personuppgifter. Kopp-
lingen till den fysiska personen Margitta Edgren är
oerhört stark, och det är logiskt med tanke på dagens
situation.
En annan typ av personuppgifter ser vi nu lång-
samt växa fram. De uppgifterna har inte denna kopp-
ling till den fysiska personen. Det är uppgifter som
knyts till min elektroniska identitet, dvs. min identitet
när det gäller min e-postadress. Av detta följer något
helt annat. Det följer också att det sammanhang som
den lag vi nu bestämmer om har skapats i och som
den förutsätts verka i är oerhört mycket annorlunda
under ett greppbart antal år.
Tidigare integritetsproblem som vi här har varit
oerhört måna om att uppmärksamma och där vi har
försökt värna integriteten kommer att blekna mot de
problem vi ser framför oss. Jag tror att det är oerhört
viktigt att vi löpande följer integritetsproblemen och
också är beredda att ta initiativ till att stoppa avarter.
Vi hade i samband med arbetet med personupp-
giftslagen i utskottet en lång och intressant diskussion
om s.k. cookies, som ju är en effekt av det nya sättet
att inte ha en fysisk identitet utan en annan identitet.
Det är också relaterat i texterna. Man skapar efter sig
tekniska spår, ledtrådar, som i ett annat sammanhang
kan ställas samman och bli något helt annat. Man kan
tänka sig att man ställer samman min vecka, min
månad, mitt år. De kan i detalj kartläggas utifrån de
aktiviteter jag har varit inblandad i via t.ex. min dator,
mina kort eller på annan elektronisk väg.
Detta är de nya framtida integritetsproblemen,
som vi än så länge inte ens har funderat över. Men
denna lag kommer inte att skydda oss mot den typen
av problem.