Personuppgiftslag

Fru talman! I betänkandet KU18 föreslås att den

nuvarande datalagen, som för övrigt är världens älds-

ta, skall ersättas med en ny personuppgiftslag. Att en

datalag som i år firar 25-årsjubileum inte längre bär

sina år med heder utan måste moderniseras är uppen-

bart. Härigenom genomförs också Europaparlamen-

tets och rådets direktiv av den 24 oktober 1995 om

skydd för enskilda personer med avseende på be-

handling av personuppgifter och om det fria flödet av

sådana uppgifter.

Den nya lagen omfattar all automatiserad och ma-

nuell behandling av personuppgifter och anger när

behandling är tillåten. Det kan man kalla för hante-

ringsmodellen. Rent privat användning av perso-

nuppgifter omfattas inte, och det görs också undantag

med hänvisning till den svenska offentlighetsprinci-

pen.

Regeringens förslag till ny personuppgiftslag byg-

ger på den parlamentariskt tillsatta Datalagskommit-

téns förslag. Betänkandet från kommittén var inte

enigt. I en gemensam reservation från moderater,

folkpartister och kristdemokrater framhölls bl.a. att

den snabba tekniska utvecklingen på dataområdet

förutsatte att den nya datalagstiftningen baserades på

en missbruksmodell som reglerade missbruket av

personuppgifter. Reservanterna ifrågasatte också

starkt kommitténs bedömning av EG-direktivets för-

enlighet med den svenska offentlighetsprincipen.

Även flera av kommitténs experter, liksom nu senare

Lagrådet, framförde kritiska synpunkter mot kommit-

téns majoritetsförslag.

I betänkandet föreslås att EG-direktivet införlivas

med svensk rätt i enlighet med kommitténs majoritets-

förslag. Moderata samlingspartiet ställer sig kritiskt

till detta, eftersom förslaget i flera principiellt viktiga

frågor bygger på felaktiga ställningstaganden om t.ex.

direktivets förenlighet med den svenska offentlighets-

principen och vilken konstruktion lagens uppbyggnad

bör ha. I våra reservationer lägger vi fram förslag som

till största delen bygger på förslagen från reservanter-

na i Datalagskommittén, utredningsexperternas syn-

punkter och Lagrådets yttrande i ärendet.

Den snabba tekniska utvecklingen på dataområdet

väcker ständigt nya frågor om hur den personliga

integriteten skall värnas. Ett stort offentligt regelverk

har krävt, och kräver alltjämt, omfattande insamlingar

av uppgifter om enskilda. Genom ett stort antal regis-

terförfattningar har staten i särskild ordning och för

olika situationer reglerat avvägningen mellan allmä-

nintresse och integritetsskydd på dataområdet.

Det är ingen överdrift att påstå att kontrollintresset

i nuvarande datalagstiftning från 1973 mer har varit

inriktat på att tillgodose det allmännas behov av be-

handling av personuppgifter än den enskildes behov

av integritetsskydd. Det har inte varit opportunt att

ens spekulera i om den enskilde har äganderätt till

sina personuppgifter eller inte. Personuppgifter som

en gång lämnats ut till den offentliga sektorn är kol-

lektivets. I svensk tradition har det också blivit främ-

mande att låta den enskildes uppfattning om intrång

vara avgörande. Om någon anser att uppgifter om

inkomst, förmögenhet, fast egendom eller bil, liksom

uppgifter om längd, hårfärg, födelseort eller samman-

boende, tillhör den privata sfären, är saken därmed

inte avgjord. Det allmänna har en gång för alla be-

stämt att dessa uppgifter, som är tillgängliga för en-

var, inte kan vara integritetskränkande.

Den svenska offentlighetsprincipen har således

inte bara medfört demokratiska möjligheter till insyn i

förvaltningen, utan den har dessutom bidragit till att

svensk byråkrati och förvaltning i en internationell

jämförelse har fått ett unikt övertag i förhållande till

den personliga integriteten. Myndigheter har full rätt

att tillgodogöra sig och förädla personinformation i en

omfattning som är nära nog unik jämfört med andra

länder.

Genom folkrättsliga överenskommelser som Eu-

roparådets konvention om skydd för enskilda vid

automatisk databehandling av personuppgifter, som

Sverige som första land ratificerade 1982, har vi för-

bundit oss att säkerställa rätten till personlig integritet

i samband med ADB-behandling av personuppgifter.

Genom de EG-rättsliga principer som följer med vår

anslutning till EU har Sverige anslutit sig till stadgar-

na som säger att individen har vissa grundläggande

rättigheter som inte får inskränkas genom nationell

lagstiftning. Den personliga integriteten är en sådan

grundläggande rättighet som ett medlemsland inte

längre kan bortse från, vilket betyder att en viss nivå

på skyddet för den personliga integriteten måste ga-

ranteras även i nationell lagstiftning.

Regeringens förslag till personuppgiftslag flyttar

på ett i vårt tycke värdefullt sätt fokus från själva

metoden för lagring och bearbetning av personuppgif-

ter till bruket av uppgifterna. EG-direktivets utgångs-

punkt att den enskilde själv förfogar över sina perso-

nuppgifter har enligt vår uppfattning emellertid inte

fått fullt genomslag i det föreliggande lagförslaget,

eftersom den nationella offentlighetslagstiftningen ges

absolut företräde. Av den anledningen framstår rege-

ringens förslag som ett i och för sig välkommet men

otillräckligt steg i riktning mot ökat skydd för den

personliga integriteten vid hantering av personuppgif-

ter. Det är mot den bakgrunden våra moderata ställ-

ningstaganden skall ses.

Fru talman! I enlighet med EG-direktivet och Da-

talagskommitténs förslag föreslås i betänkandet att

den nya personuppgiftslagen till skydd för den per-

sonliga integriteten skall reglera själva hanteringen av

personuppgifter. Reglerna skall bl.a. precisera god-

tagbara ändamål med hanteringen, hindra hantering

som inte stämmer överens med ändamålen, begränsa

hanteringen så att den inte avser fler uppgifter än

nödvändigt och utgöra en garanti såväl för att de

hanterade uppgifterna är korrekta som för att de inte

läcker ut från dem som hanterar dem och för att de

registrerade får kännedom om vilka uppgifter som

hanteras och av vem.

Som flertalet remissinstanser påtalat framstår re-

geringens val av modell för den nya personuppgiftsla-

gens uppbyggnad som föråldrad och mindre väl an-

passad till den snabba tekniska utvecklingen på områ-

det. Också Datalagskommittén argumenterar på näs-

tan två sidor för en missbrukslag och mot det förslag

som nu föreligger.

Det finns dock ingenting som säger att Sverige

eller något annat medlemsland är bundet av den lag-

tekniska modell som ett visst EG-direktiv bygger på.

Det är inte direktivets form som är avgörande för om

implementeringen skall anses korrekt eller inte. Där-

emot har Sverige genom att anta direktivet förbundit

sig att se till att den nationella lagstiftningen ges ett

materiellt innehåll som överensstämmer med direkti-

vets syfte.

Vad gäller det nu aktuella direktivet är det kravet

på godtagbar skyddsnivå för den personliga integrite-

ten som skall få genomslag i den svenska lagstiftning-

en. Enligt Moderata samlingspartiets uppfattning

skulle skyddsnivån bättre tillgodoses med en miss-

bruksmodell. Det framgår också av en av våra reser-

vationer.

Vi moderater är angelägna om att den förstärkning

av enskilda personers integritetsskydd som direktivet

ändå innebär också får genomslag i svensk lagstift-

ning. Av dessa skäl anser vi oss inte kunna avvisa

regeringens förslag. Men vi anser att regeringen sna-

rast bör föranstalta om en utredning med uppdrag att

lämna förslag till en missbruksbaserad, modern och

mer generell integritetslagstiftning i syfte att ersätta

personuppgiftslagen. Inriktningen på utredningsarbe-

tet bör vara att skapa en varaktig lagstiftning på in-

tegritetsskyddsområdet.

Regeringen bör i EU-arbetet också aktivt verka för

ett reviderat EG-direktiv baserat på en svensk generell

integritetslagstiftning när väl konturerna av en sådan

börjar skönjas.

Jag yrkar bifall till reservation nr 3.

Sverige har genom offentlighetsprincipen ett på

vissa områden påtagligt lägre integritetsskydd än

övriga Europa och USA. Rent allmänt är inte heller

personrätten lika utvecklad i vårt land som i vår om-

värld. Det innebär att de angrepp på den personliga

integriteten som kan utlösa krav på skadestånd kan

utföras med en betydligt mindre risk i Sverige.

EG-direktiven som vi nu står i begrepp att införli-

va har till syfte att för behandling av personuppgifter

skapa en hög gemensam skyddsnivå för den personli-

ga integriteten för att göra ett fritt flöde av perso-

nuppgifter möjligt mellan medlemsländerna.

Även enligt Europarådets dataskyddskommitté

skall personuppgifter för automatisk databehandling

lagras för särskilda ändamål, och inte användas på ett

sätt som är oförenligt med deras ändamål.

Eftersom direktivbestämmelserna syftar till att ge

ett betydligt mer långtgående integritetsskydd har det

ifrågasatts om direktiven kan införlivas med svensk

rätt utan att någon ändring görs i den svenska offent-

lighetsprincipen. Den som begär att få ta del av all-

männa handlingar har i regel också rätt att vara ano-

nym i Sverige och behöver normalt inte uppge syftet

med sin begäran.

Förbudet i direktivet mot att lämna ut personupp-

gifter för annat ändamål än för vilket de samlats in

skall här jämföras med offentlighetsprincipen. Den

förutsätter att personuppgifter som samlats in för ett

visst ändamål skall lämnas ut utan att myndigheterna

har rätt att fråga av vem eller för vilket syfte uppgif-

terna begärs ut.

I sin ambition att till alla delar bevara den svenska

offentlighetslagstiftningen intakt har regeringen, som

bl.a. Lagrådet påpekar, gjort vissa mycket pressade

tolkningar av direktiven. Det är i och för sig inte så

konstigt eftersom regeringen har sett till att genom

ändringar i tryckfrihetsförordningen och yttrandefri-

hetsgrundlagen skapa erforderligt utrymme för att i

den nya personuppgiftslagen implementera direktiv-

bestämmelserna på ett riktigt sätt.

I några fall framstår det emellertid som om rege-

ringen har tolkat direktivbestämmelserna mot bättre

vetande. Det tydligaste exemplet gäller just direkti-

vets förbud mot att lämna ut personuppgifter för annat

ändamål än för vilket uppgifterna insamlats.

Enligt regeringens och Datalagskommitténs tolk-

ning utgör offentlighetsprincipen ett sådant ändamål

för vilket personuppgifterna har samlats in, varför

direktivet korrekt kan implementeras med svensk rätt

utan att någon ändring görs i svensk grundlag.

Förutom att denna uppfattning från EG-rättslig

synpunkt framstår som felaktig kan kritik riktas mot

den underliggande värderingen. På den nyss nämnda

punkten, och på flera andra, är det enligt Moderata

samlingspartiets uppfattning inte alls givet att den

traditionella avvägningen mellan det offentligas in-

tresse och skyddet för den enskildes personliga in-

tegritet såsom det avspeglas i regeringens förslag till

personuppgiftslag är det mest lämpliga eller riktiga.

Det faktum att Sverige är ensamt om att tillämpa

en grundlagsfäst offentlighetsprincip på personuppgif-

ter gör att tillämpningen av den föreslagna perso-

nuppgiftslagen kan förväntas medföra en lägre

skyddsnivå för den personliga integriteten i Sverige

jämfört med vad som kommer att gälla i övriga med-

lemsländer. Mot den bakgrunden är det inte sannolikt,

vilket också Lagrådet påpekar, att EG-domstolen vid

en prövning skulle godta regeringens tolkning av

direktivet.

I realiteten kommer direktivet som snart skall trä-

da i kraft att bli styrande som norm för EU:s med-

lemsstater under överskådlig tid. Sverige måste själv-

fallet så snart som möjligt ha en nationell lagstiftning

som överensstämmer med direktivets syfte på ett

korrekt och lojalt sätt. Det är därför nödvändigt att

skapa utrymme för en uppgradering av integritets-

skyddet i bl.a. tryckfrihetsförordningen. Detta innebär

att den nuvarande offentlighetslagstiftningen bör

omprövas i riktning mot en begränsning av rätten att

ta del av personuppgifter, men med oförändrade de-

mokratiska möjligheter till insyn i förvaltningen.

Regeringen bör snarast ta initiativ till en utredning

med uppdrag att ta fram lagstiftning som bättre över-

ensstämmer med EG-direktivets syfte att stärka skyd-

det för den personliga integriteten.

I syfte att i vissa fall kunna precisera EG-

direktivets generella regler, som nu föreslås regleras i

den nya personuppgiftslagen, t.ex. avseende intresse-

avvägningar som behöver göras för att avgöra om en

viss behandling av personuppgifter är tillåten, föreslår

regeringen att 8 kap. 7 § första stycket, punkt 8 i

regeringsformen "justeras". Ändringen skall göra det

möjligt för riksdagen att delegera föreskriftsrätt i

fråga om skydd för den personliga integriteten även

vid manuell behandling av uppgifter. I dag avser

föreskriftsrätten i punkt 8 skyddet av uppgifter som

registreras med hjälp av automatisk databehandling.

Det finns dock enligt vår uppfattning mycket som

talar för att regeringens förslag till justering av före-

skriftsrätten strider mot regeringsformens bestämmel-

ser om normgivningsdelegation. Att regeringens för-

slag är förenligt med regeringsformen har vi princi-

piella invändningar mot. Enligt vår uppfattning bör

inte föreskriftsrätt medges i frågor som rör skydd av

den personliga integriteten, oavsett om det rör sig om

automatisk databehandling av personuppgifter eller

manuell behandling av sådana uppgifter. Det ligger i

allmänhetens intresse att bestämmelser som rör vä-

sentliga medborgarintressen, som integritetsskydd för

personuppgifter, regleras av riksdagen genom lag-

stiftning.

Till slut skall jag prata litet om SPAR. Det torde

inte finnas något annat land än Sverige som samlar in

uppgifter om sina medborgare, sammanställer dem,

säljer dem och gör sig en förtjänst. Den omfattande

datoriseringen av svenska myndigheter, vår välutveck-

lade byråkrati och användningen av personnnummer

som sökbegrepp har gjort detta möjligt. Samman-

ställningar av personuppgifter har sålunda blivit en

affärsidé. I Sverige intar Statens person- och adress-

registernämnd, SPAR, en särställning. Dess enda

uppgift är att förvalta ett personregister utan särskilt

ändamål. Den som får tillstånd att köpa uppgifter av

SPAR kan skapa profiler om i princip alla bosatta i

Sverige. Ju fler personuppgifter som finns tillgängli-

ga, desto tydligare blir profilerna. Ett bevis på detta är

de riktade direktreklamförsändelser som vi som med-

borgare får.

Kommersialiseringen av offentliga uppgifter, dvs.

behandling för kommersiellt ändamål av personupp-

gifter som man inte kan underlåta att lämna till myn-

digheter, är ett allvarligt integritetsproblem. En sådan

behandling strider också mot grundtanken i det EG-

direktiv som säger att behandling av personuppgifter

skall ske efter på förhand bestämda ändamål. Även

om det rör sig om uppgifter som kan vara harmlösa i

sig kan en behandling komma att ske på ett sätt som

kränker den enskildes personliga integritet. Den en-

skilde kan ha mycket svårt att värja sig, särskilt vid en

behandling utanför Sveriges gränser.

Mot bakgrund av EG-direktivets syfte och kravet

på att behandling av personuppgifter skall ske efter på

förhand bestämt ändamål är det enligt Moderata sam-

lingspartiets uppfattning inte förenligt med direktivet

att låta SPAR, som saknar motsvarighet både inom

och utom EU, finnas kvar. Regeringen bör därför

skyndsamt ta de initiativ som behövs för att avveckla

SPAR.

Jag står naturligtvis bakom alla de moderata re-

servationerna men yrkar bifall endast till reservation

nr 3.