Personuppgiftslag

Fru talman! Inger René sade i sitt anförande först

här på morgonen att den nu gällande datalagen är

världens äldsta. Den är från 1973. Den anses också

vara en av landets mest omskrivna lagar, och det i

dubbel bemärkelse. Den är omskriven i medierna och

uppmärksammad, men den är också omskriven i me-

ningen omarbetad. Jag såg någonstans att den hade

ändrats lika många gånger som den är år gammal, dvs.

vid det här laget 24, 25 gånger i varje fall.

Vi har av de tidigare inläggen i debatten hört att

det råder stor samstämmighet om behovet av en ny

lagstiftning på det här området. Det beror bl.a. på den

snabba tekniska utvecklingen men också på sam-

hällsutvecklingen i övrigt. När så regeringen år 1995

tillsatte Datalagskommittén med uppgift att analysera

på vilket sätt EG:s s.k. dataskyddsdirektiv om skydd

för personuppgifter skall kunna införlivas i svensk

lagstiftning och också med uppgift att lägga fram

förslag till en ny datalag vållade det arbetet redan i

inledningsskedet en hel del debatt.

Vi har här hört att moderaterna och Inger René

riktar kritik därför att utredningen inte kom i gång och

att det hade behövts längre tid för en djupare och

bättre diskussion. Det är klart att man kan undra var-

för utredningen inte kom i gång. Den kom heller inte i

gång under den borgerliga regeringsperioden. Inte ens

den borgerliga regeringen, där Inger René hade sin

sympati, gjorde någon anstiftan till en skrivning av

direktiv till en ny datalag.

Det var ett svårt och omfattande arbete. Någon an-

såg att det var en omöjlig uppgift. EG-direktivets

syfte var omtvistat. Det var redan inledningsvis kriti-

serat, vilket också har angetts här i debatten, därför att

det i många stycken ansågs omodernt. Det var än mer

omtvistat huruvida de svenska grundlagsskyddade

reglerna om offentlighet, tryckfrihet och yttrandefrihet

kunde bevaras ograverade.

När Datalagskommittén efter ett par år 1997 pre-

senterade sitt betänkande var det på nära 900 sidor.

Det visade sig att man ändå hade hittat en teknik för

implementering av EG-direktivet och harmonisering-

en. Samtidigt hade man kommit ganska långt i an-

strängningarna för att åstadkomma en modern tekni-

koberoende lagstiftning för skydd av den personliga

integriteten vid behandling av personuppgifter. Med

teknikoberoende menas att den nya lagen skall gälla

såväl automatiserad som manuell behandling av per-

sonuppgifter. Regeringen har sedan genomfört en

remissbehandling av Datalagskommitténs förslag.

Vidare har en ekonomisk konsekvensanalys genom-

förts.

Regeringens förslag till en ny personuppgiftslag

bygger i stort på Datalagskommitténs arbete. Mycket

av lagens innehåll har redan föredragits av de tidigare

talarna, framför allt av Inger René. Jag kan i korthet

nämna att det lagförslag som vi har att ta ställning till

går ut på att personuppgifter bara får samlas in med

den registrerades samtycke. Undantag görs, vilket

också har nämnts tidigare i talarstolen, bl.a. för viss

forskning, myndighetsutövning, journalistik och

konstnärligt arbete.

Den föreslagna lagen följer i huvudsak EG-

direktivets text och disposition. Regeringen föreslår

också att rent privat användning av personuppgifter

skall vara undantagna från lagens tillämpningsområ-

de. I lagen införs också bestämmelser som innebär att

automatiserad behandling av personuppgifter i princip

måste anmälas till en tillsynsmyndighet, i det här

fallet Datainspektionen. Även på den punkten finns

det möjligheter till undantag i och med att perso-

nuppgiftsombudsfunktionen utvecklas. Det är ett nytt

inslag i den svenska datavärlden.

Ett syfte med lagen är givetvis att stärka rätten till

privatliv för den enskilde samtidigt som offentlighets-

principen, som gäller insyn i offentliga allmänna

handlingar, inte hotas. Datalagskommittén hade t.o.m.

förslag till en viss utvidgning av offentlighetsprinci-

pen, t.ex. för utlämnande av uppgifter i elektronisk

form. Regeringen utreder den möjligheten ytterligare

och kommer att återkomma med ett genomarbetat

förslag.

Förslaget till personuppgiftslag föreslås träda i

kraft i oktober i år. Ett omfattande arbete kommer att

krävas för anpassning av regelverk, undantag och

tillämpningsföreskrifter. Andra lagstiftningar kommer

att beröras av konsekvensändringar. Det gäller brotts-

balken och sekretesslagen. Regeringsformen kommer

enligt regeringens förslag att få en förändring som

skall träda i kraft i januari 1999.

Enligt uppgift i dag på morgonen har regeringen

beslutat om kommittédirektiv för en genomgripande

översyn av sekretesslagen. Regeringens ambition är

att arbetet skall vara i gång för sommaren. Konstitu-

tionsutskottets ledamöter har med ökande förväntan,

för att kanske inte säga otåliget, inväntat ett sådant

besked. Det är ganska trevligt att i dag få lämna det

litet mer officiellt.

Kommittédirektivet, som jag hittills har uppfattat

det, anger att uppdraget är att ta vid med de av Data-

lagsutredningens förslag som kräver ytteligare genom-

lysning. Det gäller t.ex. frågan om allmän handling

och allmän uppgift. Lika viktigt och nödvändigt är att

den allmänna genomgången av den gamla, lappade

och lagade, och i många stycken oöverskådliga sekre-

tesslagstiftningen kommer att ske. Fundament i mo-

dern svensk sekretesslagstiftning är precis som i per-

sonuppgiftslagen balansgången mellan intresset av

offentlighet och insyn å ena sidan och integritets- och

sekretesskyddsintressen å den andra.

Fru talman! De föregående talarna har som före-

trädare för oppositionen redogjort för såväl motioner-

na som för sina reservationer i frågan. Därmed har de

också sammanfattat såväl stora stycken av kritiken

och oron och även en del av de missförstånd som

förslaget till ny personuppgiftslag har väckt, inte

minst i och genom mediedebatten. Fru talman! Jag

skall mycket kort kommentera det här, med utgångs-

punkt i ett par av reservationerna och det som har

anförts här tidigare i dag.

Valet av lagstiftningsmodell, hanteringsmodell

eller missbruksmodell, är också utifrån remissutfallet

en stor fråga. Den är emellertid inte så entydigt enkel

som diskussionen tidigare i dag kanske har gett sken

av. Det finns också en del risker och fallgropar.

EU-direktivet är uppbyggt på en hanteringsmo-

dell, och inget heltäckande, genomtänkt förslag av

missbruksmodell finns i dag, även om en hel del av

tillämpningen kan fungera så i praxis. Arbete pågår.

Regeringen har redan i sin proposition aviserat att

man i EU-sammanhang skall driva frågan. Jag tror att

samtliga vi som är förespråkare för en missbruksmo-

dell, såsom vi var i Datalagskommittén och också här

i kammaren, är överens om målet, även om vi kan ha

olika uppfattning om vägen dit. Jag tror att en modern

lagstiftning i framtiden mer klart kommer att baseras

på en missbruksmodell.

Så till en annan av de punkter som jag vill kom-

mentera. Regeringen och Datalagskommittén anser att

EG-direktivet är förenligt med offentlighetsprincipen,

och detta är också utskottsmajoritetens tolkning. Det

har här framförts att Lagrådet, med instämmande av

reservanterna, anser att den tolkningen är pressad och

osäker. Man pekar på den risk som finns att EG-

domstolen inte skulle godkänna tolkningen. På den

här punkten finns det, utifrån litet olika utgångspunk-

ter, vankelmod och osäkerhet hos oppositionen.

För regeringen och utskottsmajoriteten är det

självklart att slå fast att offentlighetsprincipen är av

grundläggande betydelse för det svenska statsskicket.

Noggranna analyser av varje enskild artikel i direkti-

vet ligger till grund för den uppfattningen. Argumen-

tationen finns också redogjord för i regeringens för-

slag. I det nu gällande direktivet har flera förändringar

gjorts i förhållande till det som diskuterades 1993 och

som av dåvarande datalagsutredning bedömdes som

helt oförenligt.

Sverige driver med framgång frågan om öppenhet

och insyn inom EU. Självfallet skall vi med stolthet

utnyttja och driva den utvecklingen. Det är inte enbart

en juridisk bedömning eller en domstolsbedömning

som kommer att avgöra ett sådant eventuellt utslag.

Vi måste, inte minst här i kammaren, vara på det klara

med att den här frågan även har en djup politisk inne-

börd, som också gör att tiden i den här frågan talar för

oss.

När det gäller debatten om SPAR vill jag bara sä-

ga att utskottet på s. 51 har konstaterat att vi inte tar

ställning och att en särskild lagreglering kommer att

övervägas i det avseendet. Den diskussionen tänker

jag alltså i dag inte fördjupa mig i.

Avslutningsvis, fru talman, yrkar jag bifall till re-

geringens proposition och utskottets hemställan och

avslag på samtliga motioner och reservationer.