Fru talman! Men verkligheten är ändå att det
svenska utredningsväsendet aldrig har fått göra någon
riktig koll av det här. I stället har regeringen gjort en
egen liten utredning och påstår att det är förenligt med
den svenska offentlighetsprincipen och de svenska
grundlagarna. Lagrådet misstror det här och säger att
tolkningarna är ytterst pressade. Men utredningen i
fråga fick inte ens titta på det hela. Hur kan Barbro
Hietala Nordlund känna sig så trygg när hon i utred-
ningen inte ens fick göra en koll av huruvida det här
stämmer?