Fru talman! I det här ärendet har alltså de fyra
borgerliga partierna en gemensam reservation. Före-
trädare för Moderaterna, Kristdemokraterna och
Centerpartiet har redan väl utvecklat de skäl som vi
tillsammans har anfört mot en förlängning av stopp-
lagen med bestämmelser om kommunala bostadsfö-
retag.
Jag behöver inte upprepa deras argument, men jag
vill med kraft stryka under att vi i Folkpartiet är all-
varligt oroade över att respekten för lokal demokrati
och kommunal självstyrelse är på väg att urholkas.
Jag vill, precis som Ulla-Britt Hagström tidigare,
använda ordet klåfingrighet när det gäller regeringens
och samarbetspartiernas ställningstagande i den här
frågan. Det är uppenbart att man inte kan tolerera att
t.ex. de borgerliga partierna i Stockholms kommun
vill hantera sina tillgångar på det sätt som de anser
rimmar med sina medborgares intressen.
Det är faktiskt inte enbart i storstäderna som man
vill kunna bestämma över sin egen kommun. I den
regionalpolitiska utredningen, där jag var ledamot,
talade vi mycket om och skrev också om att föra ned
så mycket av makt och självbestämmande som möj-
ligt till lokal nivå. Den lag som regeringen och stöd-
partierna nu vill förlänga strider definitivt mot ett
sådant synsätt.
Folkpartiet har den principiella uppfattningen att
kommuner inte bör äga bolag och inte syssla med
sådan verksamhet som andra kan bedriva bättre.
Kommunerna bör ägna sig åt s.k. kärnverksamhet,
precis som flera har sagt tidigare. Men, och det är
mycket viktigt, de kommuner som så vill ska natur-
ligtvis få ha kvar sina bostadsbolag eller andra bolag.
Det ska inte vi i riksdagen bestämma över.
Som skäl att ha kvar de kommunala bostadsbola-
gen anför man ofta behovet av bostäder för svaga
grupper. Jag tycker dock inte att det är nödvändigt att
ha dem i kommunala bolag. Kommunerna kan precis
lika gärna träffa avtal med privata fastighetsägare.
Detta är alltså enligt vår mening inte något tungt
vägande skäl.
Som jag sade har vi i den gemensamma borgerliga
reservationen utvecklat våra skäl för avslag på propo-
sitionen, och det finns ingen anledning för mig att
upprepa dem här. Jag yrkar i stället bifall till reserva-
tionen och rekommenderar den till läsning.