Fru talman! Jag skulle vilja börja med att tacka
Vänsterpartiet och Miljöpartiet för deras konstruktiva
bidrag, som gjort det möjligt att förlänga denna lag,
vilket vi tvingades till efter det att ALLBO-
kommitténs ordförande tragiskt gick bort. Det är
huvudskälet till att vi tvingas förlänga den här lag-
stiftningen.
Ingen hade varit gladare än jag om vi i dag hade haft
färdiga utredningsförslag att diskutera i stället för en
förlängning av stopplagstiftningen.
Till dem som i kammaren har frågat om vad som
ska komma därefter vill jag säga att det är för att få
ett svar på detta som vi föreslår den här förlängning-
en. Frågan ska utredas, så att vi kan komma tillbaka
till kammaren med förslag som ska garantera en stark
allmännytta och ett bruksvärdessystem, så att alla
medborgare ska kunna bo till rimliga kostnader och
med ett bra inflytande.
Fru talman! Vi har sommarvärme utanför riks-
dagshuset, och jag undrar ibland om inte sommarre-
priserna har nått kammaren. De talare som jag lyssnat
på har hållit exakt samma tal med exakt samma ar-
gument som för ett år sedan. Så är fallet trots att det
faktiskt har gått ett år och vi nu kan börja se resulta-
ten av den borgerliga politiken i Stockholm och
Stockholms kranskommuner.
Sten Andersson pratade om kvalificerad majoritet.
I varje fall är en sak säker: I Stockholms kommun
finns det en kvalificerad majoritet emot utförsäljning
av allmännyttan och emot försöken att införa mark-
nadshyra. I en opinionsundersökning nyligen sade
75 % av stockholmarna att de är emot den utförsälj-
ning som sker. Det om något är väl en kvalificerad
majoritet.
Låt oss lämna riksdagsretoriken och blicka ut över
Stockholm. För mer än hälften av alla allmännyttiga
hyreslägenheter i Stockholms innerstad har anmälts
intresse för ombildning. Under det år som har gått
sedan vi möttes sist här i kammaren har 15 % av de
allmännyttiga hyreslägenheterna i Stockholm ombil-
dats till privata bostadsrätter. Det har lett till en för-
mögenhetsomflyttning enligt Finanstidningen på
mellan 20 och 30 miljarder kronor från kommuninvå-
nare i Rågsved och Högdalen till kommuninvånare på
Kungsholmen och Östermalm, från fattiga till rika.
Det är en förflyttning som också gör att biljetten
för den som vill bosätta sig i innerstan eller i ett annat
attraktivt område i fortsättningen kommer att heta
pengar. Det kommer att vara omöjligt för människor
med vanliga inkomster, sjuksköterskor och bilmeka-
niker, att bosätta sig i ett attraktivt område i Stock-
holm.
När vi möttes här i kammaren för ett år sedan sa-
de ni att bostadsrättsomvandlingen i Stockholm syf-
tade till att skapa bostadsrätter i det som ni kallade
Stockholms mindre attraktiva områden, i Rågsved,
Tensta och Högdalen. Nu ett år senare kan ni se att
inte en enda lägenhet i något av de områden som
omfattas av storstadssatsningen har ombildats till
bostadsrätt. Samtliga lägenheter som har ombildats
ligger i innerstan eller i närförort med sjöutsikt. Det
är russinen i kakan som har ombildats, och det är
också russinen i kakan som har försvunnit från den
allmännytta som 60 000 stockholmare köar till för att
kunna få en lägenhet - 60 000 stockholmare som inte
har en miljon på banken för att kunna bosätta sig i det
borgerligt styrda Stockholm. Det är 60 000 stockhol-
mare som är besvikna på den borgerliga politiken.
Det har t.o.m. gått så långt att ledande företrädare
för Kristdemokraterna i Stockholm säger att allmän-
nyttan hotas i Stockholm och att de nu vill sätta
stopp. De vill t.o.m. ha ett moratorium för vidare
ombildning av hyreslägenheter i Stockholm. Man
kunde tänka sig att det kunde leda till att kristdemo-
kraterna i riksdagen skulle stödja det moratorium som
regeringen har initierat och som vi nu vill förlänga,
men så långt verkar inte effekterna av det borgerliga
misslyckandet i Stockholm ha nått.
Folkpartiet säger sig värna om det kommunala
självstyret. Det är samma folkparti som från denna
talarstol genom Karin Pilsäter när det gäller finansut-
skottets ärenden säger att kommunerna ska förbjudas
att bedriva bostadsbolag. Man ska alltså förbjuda
kommunerna att tillhandahålla allmännyttiga bo-
stadslägenheter. Det ska inte vara möjligt för kom-
munen att ge kommuninvånarna bostäder. Detta om
något är väl ett hot mot den kommunala självstyrelsen
och en inskränkning som omöjliggör för kommunerna
att leva upp till sina förpliktelser.
Fru talman! Jag ska inte förlänga debatten ytterli-
gare. Jag kan bara konstatera att det inte har kommit
ett enda nytt argument mot stopplagstiftningen, att
utvecklingen har visat att det var precis som vi sade
för ett år sedan. Jag hoppas att vi kan mötas här i
kammaren och i stället diskutera vad vi skulle kunna
göra för att garantera allmännyttan och byggande av
hyreslägenheter, så att vanligt folk har råd att bosätta
sig i Sveriges huvudstad.