Fru talman! Det blev ganska många frågor på en
gång. Jag börjar från slutet. I detta sammanhang skil-
jer sig Vänsterpartiet från Kristdemokraterna. Vi ser
inte att lösningen på problemen för människor som
står utanför bostadsmarknaden är en massa andra-
handskontrakt. Vi ser att dessa människor som i dag
står utan bostad, som kanske är hemlösa osv., faktiskt
har styrkan och kraften att inneha ett eget kontrakt.
De behöver inte stå i kö för andrahandskontrakt. De
behöver inte nödvändigtvis ha lägenheter där kom-
munen eller det sociala står för förstahandskontraktet
och där hyresvärden ställer kraven på socialtjänsten i
stället för på de människor som bor i lägenheten.
När det gäller hur jag ser på kommunpolitiker så
försökte jag i mitt replikskifte med Sten Andersson
visa att det redan i dag finns ungefär 1 500 lagar och
förordningar som styr det kommunala självstyret. Det
handlar t.ex. om alla barns rätt att gå i skolan, och det
handlar om socialtjänsten osv. Jag tror inte att krist-
demokraterna är beredda att avskaffa lagar som riks-
dagen har stiftat eller att avskaffa andra förordningar
som reglerar hur kommunerna ska sköta dessa verk-
samheter. När det gäller rätten till sjukvård tror jag
inte heller att kristdemokraterna är beredda att över-
låta hur det ska skötas ute i landstingen utan några
som helst styrningsmekanismer från staten.
Däremot är det uppenbart att när det gäller allas
rätt till en bostad, även de människor som har små
plånböcker, är man fullständigt beredd att överlåta
detta till andra. Då försvinner känslan för det natio-
nella ansvaret, och det är där vi skiljer oss åt, Ulla-
Britt Hagström.