Fru talman! Den sista insatsen var ju positiv. Ulla-
Britt Hagström och kristdemokraterna har ingenting
emot en lagstyrning av hur bostadspolitiken ska se ut
i kommunerna för att man ska uppnå de nationella
målen för bostadspolitiken. Jag gratulerar till klar-
syntheten, eftersom den inte fanns tidigare.
Däremot är jag lite rädd för att det ska vara en-
skilda fastighetsägare som på ett eller annat sätt kan-
ske är eldsjälar och väldigt goda människor som ska
vara räddningen för dem som står utan bostad. Att det
just i Ulla-Britt Hagströms kommun finns en fastig-
hetsägare som tycker att det är angeläget att hjälpa
hemlösa är bra. Det är hedervärt av den fastighetsäga-
ren. Men det är inte på det sättet som vi löser sociala
problem i det här samhället. Sociala problem löser vi
genom en rättighetslagstiftning.
När Ulla-Britt Hagström säger att det inte spelar
någon roll om det är ett kommunalt eller ett privat
ägande utgår jag från att det är precis som i Yvonne
Ångströms fall, alltså att kristdemokraterna är bered-
da att införa en bostadsanvisningslag som ger kom-
munen rätt att förmedla och ta hand om lägenheter
som ägs av de privata fastighetsägarna. I annat fall,
Ulla-Britt Hagström, finns det ingen som helst garanti
för att de svaga grupperna ska få bostäder. Om inte
allmännyttan finns kvar, och om inte de privata fas-
tighetsägarna är goda nog som fastighetsägaren i
Ulla-Britt Hagströms hemkommun, så innebär det att
man står utanför, därför att det inte finns några andra
instrument som ger kommunen rätt att gå in och ta
över bostäder så att man garanterar alla rätten till ett
boende.
Allmännyttan kan användas på två sätt. Man kan
se till att använda allmännyttan för att bygga bort
bostadsbristen. Man kan i ägardirektiv från kommun-
fullmäktige se till att allmännyttan blir det bostadsfö-
retag som tar sitt stora sociala ansvar.