Herr talman! Jag vill inleda med att yrka bifall till
den reservation som finns i det här betänkandet,
BoU10. Det är en fyrpartireservation.
Det här ämnet har vi debatterat tidigare. Det
handlar alltså om en förlängning av nuvarande lag-
stiftning som innebär att regeringen har beslutat att
straffa de kommuner som säljer delar av, eller hela,
sina kommunala bostadsinnehav. Det här är principi-
ellt helt förkastligt i en demokrati. Vi respekterar
alltid människorna. Jag tycker att man ska respektera
lokala väljare och lokala politiker. Det är endast de
som känner till förhållandena i den enskilda kommu-
nen, och deras åsikt i ett val borde fullt ut respekteras.
Herr talman! För att slippa en debatt om inkon-
sekvens kan jag med en gång säga - någon kommer
att tala om det för mig om jag inte gör det själv - att
Moderaterna en gång föreslog ett kommunalt skatte-
stopp. Det förslaget gäller inte längre. Jag tyckte att
det var fel då och det är fel nu. Sådana frågor ska
kommunerna själva avgöra. Staten ska lägga sig i
kommunal verksamhet så lite som möjligt. Regering-
en får inte göra som man har gjort nu, alltså straffa
kommuner som har fört en politik som inte passar
regeringen.
Det står också i betänkandet att sådana försälj-
ningar baseras på kortsiktiga ekonomisk-politiska
beslut. Jag ska bara svara för Moderata samlingspar-
tiet. Vi har sedan lång tid tillbaka i alla partiprogram
talat om att vi ser klara fördelar med att kommunerna
säljer sina kommunala bostadsbolag. Det är absolut
inget kortsiktigt som vi kom på häromdagen. Det
finns, herr talman, varken någon grundlag eller na-
turlag som säger att kommuner ska äga bostäder.
Kommuner ska ge förutsättningar för att det ska kun-
na byggas bostäder, men de behöver inte äga. Privata
eller andra aktörer sköter ägandet och förvaltandet
precis lika bra som, och många gånger bättre än,
kommunerna.
Vi fick faktiskt lite draghjälp i dag under riksda-
gens frågestund. Det var någon som ställde en fråga
till näringsministern. Den gällde att Vasakronan nu
skulle koncentrera sin verksamhet till tillväxtregio-
nerna och sälja det som finns i övriga delar av Sveri-
ge. Det motiverade Rosengren med att säga att det är
fullt okej, för fastigheterna finns fortfarande kvar.
Visst finns de det, men det är ju exakt samma sak
som när vi pratar om att kunna sälja kommunala
bostadsföretag. Lägenheterna finns fortfarande kvar
om än under annan ägare. Rosengrens uttalande i dag
i riksdagens talarstol rimmar inte riktigt med det här
betänkandet.
Nu är det så att även om man skapar en lag har
människor en förmåga att kringgå den. Det kan vara
på gott och ont. Vad gäller den lagstiftning som vi
diskuterar i dag, och som fyra partier mycket skarpt
kritiserar, finns det mängder av olika kryphål. Om ett
kommunalt bolag säljs och man låter den vinst som
man gör stanna kvar i bolaget och betalar av lån som
bolaget har finns det vad jag vet inget hinder för en
sådan verksamhet. Om ett bolag säljer bort, låt säga,
50 % av sina fastigheter och använder pengarna till
att renovera den del av beståndet som man har kvar
måste det också vara tillåtet. Men hur är det om man
låter pengarna ligga kvar i kassakistan i förhoppning
om att riksdagen nästa år fattar ett klokare beslut och
tillåter sådana här försäljningar?
Tyvärr såg vi häromdagen hur det gick när Stock-
holms kommun hade begärt att få använda vinstmedel
från de kommunala bostadsföretagen till att förbättra
standarden på gator och torg i ytterområden i Stock-
holm. De fick nobben av regeringen. Det tycker jag
var lite trist. Här fanns friska pengar som kunde an-
vändas till att ge alla en tryggare tillvaro, men det
nobbade Lars-Erik Lövdén. Det hade varit intressant
att höra hans försvar för det.
Herr talman! Ingen kan väl säga annat än att
kommuninvånare och lokala partier bäst känner vad
majoriteten vill i en viss komun. Vilken politik ska
man bedriva? Så länge man inte i någon kommun för
en politik som står i strid med FN:s mänskliga fri-
och rättigheter tycker jag faktiskt att regeringen, även
om de inte gillar kulören på majoriteten i en kommun,
får acceptera att läget är som det är.
Jag skulle vilja ställa två frågor nu, men då ser jag
att Anders Ygeman, som ska svara för majoriteten,
inte har dykt upp. Han kanske lyssnar i alla fall, eller
så kan någon annan tala om för honom vad jag har
frågat så att han kan ta upp det när han håller sitt
anförande.
Hur länge tänker man fortsätta med den här
stopplagen? Kommer det ett nytt förslag nästa år med
en ny förlängning eller har man något annat i kika-
ren? Och allra sist, herr talman: Finns det fler områ-
den i dag där regeringen kan tänka sig att gå in med
sådana här pekpinnar och hot om vite och böter om
ett parti går till val och vinner på en politik som får
medborgarnas förtroende i den enskilda kommunen?
Det skulle vara mycket intressant att få veta om det
finns fler områden där regeringen tänker gå in och
tafsa i samband med demokratiska val.