Fru talman! Just nu upprepade Sten Andersson sitt
förra tal.
TEMO-undersökningen omfattade alla stockhol-
mare. Om man begränsar detta och bara tar ut dem
som bor i allmännyttan var siffrorna betydligt högre.
Är det fel av en kommun som har en politisk ma-
joritet som vill sälja ut alla lägenheter att göra det?
Det är en ganska bra fråga. Jag försökte svara på den i
mitt anförande. Det nationella ansvaret för allas rätt
till en god bostad har bl.a. byggt på att vi har en all-
männytta. Allmännyttan är kommunens enda redskap
för att kunna garantera alla rätten till en bra bostad.
Det nationella ansvaret har varit att stifta lagar och
tillföra medel till de allmännyttiga bostadsföretagen. I
regeringsformen sägs att man ska tillgodose allas rätt
till en bra bostad och att det är det allmännas skyldig-
het att göra detta.
Det är inget särskilt ovanligt att man reglerar det
kommunala självstyret med lagar och förordningar.
Vi vill att man även reglerar denna del av det kom-
munala självstyret med lagar och förordningar. Det
finns i dag ungefär 1 500 olika lagar och förordningar
som styr det kommunala självstyret. Om vi har lagar
och förordningar kring rätten till en bostad och kom-
munens skyldigheter när det gäller detta är det inte
särskilt underligt.
Sten Andersson frågade vidare om de som flyttar
gör fel. Nej, de som flyttar gör inte fel. Jag har själv
gjort den vandringen, men jag skulle inte vilja göra
den vandringen på det sättet att varje gång jag vill
byta boendeform ska en del av den boendeformen
försvinna. Jag har valt att flytta från allmännytta till
privat hyresfastighet och vidare till en Riksbyggelä-
genhet i dag, men alla de boenden jag haft tidigare
står kvar. Det finns alltså möjlighet för någon annan
ungdom att flytta in i den lilla allmännyttiga lägenhet
som jag bodde i.