Herr talman! Ganska ofta för vi diskussion i riks-
dagens kammare om den kommunala kompetensen
och andra därmed sammanhängande frågor. Debatten
är sig ofta ganska lik, även om vi i år har lyckats ta
oss till både romerska kejsare och lagstiftningens
framväxt på 1800-talet, vilket jag tyckte var mycket
intressant att få beskrivet här.
Det känns ändå som om det är en lång rad frågor
som man helt bortser från i debatten. Jag tycker att det
är angeläget att riksdagens debatt ligger i framkant av
de aktuella frågorna. Då lämpar det sig kanske inte att
man talar i en mer populistisk anda, om hur saker och
ting har varit eller hur de måhända fortfarande uppfat-
tas, när vi i själva verket har medverkat till en lag-
stiftning som kraftfullt har förändrat de förutsättningar
som nu kritiseras. Om man sedan gör det genom his-
torisk argumentation eller med blomsterspråk må vara
fritt val i det här sammanhanget.
Det finns en aspekt som helt har saknats i debatten
så här långt, och det är våra politiska kolleger i kom-
mun och landsting. Det är ju där besluten fattas. Ingen
har i den här debatten diskuterat våra kolleger ute i
kommun- och landstingsfullmäktige. Jag tror att det är
betecknande och litet olyckligt för vår debatt om de
kommunala frågorna, där vi alldeles för mycket an-
lägger ett slags uppifrånperspektiv.
Det blir tydligt när man läser t.ex. Folkpartiets
tidning Nu, som jag får varje vecka och bläddrar
förstrött i. Men jag blir naturligtvis intresserad när jag
ser mycket aggressiva folkpartistiska insändare där
man talar väl om sina kommunala bolag och tycker att
riksdagspolitikerna gärna ser ned på det som är deras
verksamhet.
Det är kanske inte det värsta. Självfallet kan det
finnas olika uppfattningar och åsikter i olika frågor
inom våra partier. Det som är värre är att detta samti-
digt innebär att vi inte värderar eller respekterar det
kommunala självstyret. I andra frågor är det en
mycket viktig debatt. När vi t.ex. diskuterar hur skat-
te- och kostnadsutjämningen skall ske är riksdagens
borgerliga partier starkt för det kommunala självsty-
ret. Då passar galoscherna. Men nu skall kommunerna
inte få bestämma hur saker och ting görs och sköts.
Jag tycker att vi skall försöka få de politiska
strukturerna i hela landet att hänga ihop, så att mode-
rata och folkpartistiska åsikter i riksdagen gärna kan
identifieras ute i kommuner och landsting. Så jobbar
vi mycket inom socialdemokratin; ibland lyckas vi,
och ibland får vi också de problemen.
Något annat som har hänt som inte alls har berörts
i debatten är det som också är en effekt av konstitu-
tionsutskottets tidigare yttranden, nämligen att frågan
om hur konkurrensen mellan offentlig och privat
sektor skall hanteras har utretts. Det har lett fram till
att regeringen den 4 december förra året fattade beslut
om direktiv till ett råd för konkurrens på lika villkor
mellan offentlig och privat sektor. Man skall nu i ett
partssammansatt organ gå igenom den typ av proble-
matik som finns. Det fanns då förslag om en lagstift-
ning i den här frågan, men av olika anledningar och
från olika håll kom det invändningar mot den här
typen av reglering.
Nu skall det här rådet börja arbeta. Direktiven är
skrivna. Man skall ta upp den typen av konflikter som
finns. Man skall ha ett fritt arbetssätt. Man skall fritt
kunna agera, driva fram och aktualisera de olika frå-
gorna, för att verkligen både borra i och handlägga
den typen av konflikter som kan finnas och som har
berörts i den här debatten. Detta är läget.
Vi hörde Jerry Martinger tala som om det är en
farsot som går fram över landet. Men utvecklingen
visar en ganska stor stabilitet. Det är inte många nya
kommunala bolag som kommer till; de minskar ibland
och ökar andra år. Det gör att bilden av en farsot, där
kommunala bolag skulle agera på en marknad på ett
illojalt sätt, inte är sann.
Vi har under en lång följd av år haft kommunala
bolag. De ägnar sig till övervägande del åt stora och
viktiga frågor som är centrala för den kommunala
kompetensen. Man kan möjligen hitta en och annan
blomsterhandel, t.ex. i Klintehamn, men det är svårt
att se den som exempel på en farsot, såvitt jag förstår.
Jerry Martinger talar också om kommunala företag i
stor skala. Jag tror att det är svårt att visa siffror bak-
om en sådan argumentering.
Det som kanske är allra viktigast att betona, som
jag tidigare sade, är den lagstiftning som nu gäller i
fråga om offentligheten i de kommunala bolagen,
såväl som i stiftelser och andra associationsformer.
När jag satt med i den kommunala förnyelse-
kommittén tittade vi på det här och konstaterade att
den här lagstiftningen började gälla den 1 januari
1995. Ganska få år har gått. Det kan säkert ligga en
del i de invändningar som finns om att en bolagskul-
tur lever kvar och att man där tror sig kunna dölja
verksamhet som måhända inte tål dagens ljus. Den
lagstiftning som vi har beslutat här i riksdagen ger
inte utrymme för ett sådant döljande. Oavsett om det
är ett bolag eller en kommunal verksamhet kan det
dock finnas frågor som man i olika skeden i en be-
redning behöver hålla under viss sekretess, men gene-
rellt sett gäller alltså den offentligrättsliga regleringen
av handlingars offentlighet i de kommunala bolagen.
Vår slutsats i kommittén var att det inte finns an-
ledning att föreslå någon lagändring rörande offent-
lighetsprincipen men att de problem som kan finnas
bör åtgärdas med utbildnings- och informationsinsat-
ser. Jag tror att det här rådet också kommer att med-
verka både till att debatten förnyas och till att man
blir klar över att denna lagstiftning gäller och därför
måste se till att leva enligt lagen.
Peter Eriksson har skrivit en reservation tillsam-
mans med moderater och folkpartister, och han har
hamnat i ovanligt dåligt sällskap i den här frågan.
Anmärkningsvärt nog talar inte heller han om de
politiska företrädarna ute i kommuner och landsting.
Det är ju där som man till slut gör de här övervägan-
dena och fattar besluten.
Michael Stjernström påpekade att här finns en
reglering, som gäller för en allmännyttig verksamhet
och ett kommunalt intresse, och de kommunala bola-
gen skall inte vara av kommersiell art. Regleringen
finns, sade Michael Stjernström, men slutsatsen var
ändå att vi skall ha mer reglering. Men riksdagens
hållning måste vara att den reglering som finns skall
gälla och att vi skall ha respekt för de lokala företrä-
darna ute i kommuner och landsting.
Herr talman! Jag yrkar bifall till hemställan i
konstitutionsutskottets betänkande KU13 och avslag
på samtliga reservationer.