Herr talman! Jag tycker att Bengt Hurtig tog upp
två väsentliga frågor som rör konkurrensläget i eko-
nomin, men jag menar att han är inne på fel slutsatser.
Den första rör angelägenheten att uppmärksamma
och motarbeta privata monopol och karteller. Där har
Adam Smith och liberaler i hans efterföljd försökt att
efter bästa förmåga införa konkurrensbegränsning-
slagstiftningar, arbeta för frihandel osv. Men det vore
en livsfarlig strategi att tycka att kommunen skall
starta verksamhet varje gång man ser en kartellbild-
ning. Det är inte en offentlig uppgift. Däremot tycker
jag att t.ex. konsumentkooperationen i svenskt 1900-
tal har gjort storstilade insatser mot galoschkarteller
och andra kartell- och monopolbildningar, men det
har då inte skett med skattebetalarnas pengar i ryggen.
Den andra insikten som Bengt Hurtig tog upp och
som också är oerhört viktig var de offentliga beställ-
ningarnas betydelse för ett dynamiskt näringsliv. Vi
hade inte haft Ericsson, Astra eller ASEA, numera
ABB, om det inte hade funnits kompetenta och krav-
ställande offentliga beställare. Om Sveriges kommu-
ner och landsting i stor utsträckning upphörde med att
bedriva näringsverksamhet och i stället uppträdde
som kompetenta och kravställande beställare på rader
av varu- och tjänstemarknader skulle vi se en betyd-
ligt större fart på svensk ekonomi. Det skulle skapas
flera jobb, och kommuner och landsting skulle kunna
få resurser att skapa bättre vård och skola.