Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet, förutom under punkt 6 som handlar om en översyn av djurskyddslagstiftningen. Där yrkar jag i stället bifall till reservation 4.
Under debatten här har det framkommit många aspekter på djurskyddet, så det kanske blir en viss upprepning, men ni får tåla detta.
I betänkandet finns det förslag om två tillkännandegivanden till regeringen som ett enigt utskott står bakom, och det tycker jag är bra.
Det ena handlar om att intensifiera arbetet med ett bättre djurskydd inom EU. Det andra handlar om minskad antibiotikaanvändning inom EU. Som tidigare har nämnts hänger dessa punkter samman. Det finns ett samband mellan hur man behandlar sina djur och hur mycket antibiotika som används. Det finns ju en tendens att kompensera dålig djurvälfärd med antibiotika.
Fru talman! När det gäller djurskyddet står vi i Sverige på en stabil bas. Vi har hög trovärdighet när vi driver dessa frågor inom EU. Med det goda djurskyddet som grund är det naturligtvis viktigt att vi utnyttjar den positionen till att påverka andra EU-länder att stärka sitt djurskydd. Det handlar inte bara om att stärka skyddet, utan det är viktigt att det även finns ett system för kontroll, tillsyn och sanktioner. Om vi ser det från konkurrenssynpunkt får det inte vara så att det ska löna sig att inte följa reglerna, att det inte får följder och att det inte kostar.
Att stärka djurskyddet inom EU handlar om djurens välbefinnande - det kan vi säkert alla vara eniga om. Men det handlar också om det svenska jordbrukets konkurrenskraft. Tyvärr har de mervärden som ett gott djurskydd innebär för det som kan produceras i Sverige inte kunnat omsättas i högre priser i den grad som behövs. Också Konkurrenskraftsutredningen konstaterar att det är ett problem att det är olika nivåer i de olika EU-länderna.
Både utskottet och utredningen gör klart att lösningen inte är att vi ska rubba det starka svenska djurskyddet. Lösningen är i stället, vilket tillkännagivandet handlar om, att vi måste intensifiera arbetet för att skärpa djurskyddet inom hela EU och på det sättet skapa lika konkurrensförhållanden. Jag tror inte att svenska lantbrukare har några som helst krav på att vi ska minska djurskyddet, utan det är grundmurat i Sverige.
Fru talman! Det andra tillkännagivandet gäller antibiotikaanvändning och antibiotikaresistens. I grunden handlar det om att minska antibiotikaanvändningen. Problemet är att en kraftig antibiotikaanvändning leder till antibiotikaresistens. Precis som Eskil Erlandsson nämnde visar siffror att det är ett av de största hoten mot folkhälsan. Varje år dör ca 25 000 människor i Europa på grund av att antibiotikaresistensen blivit högre. I diskussionen har nämnts, om vi ser ett antal årtionden framåt, att varje år kan upp till 10 miljoner människor i världen dö på grund av antibiotikaresistensutvecklingen. Vi har alltså ett jätteproblem som vi måste lösa på något sätt.
På det sättet är ett gott djurskydd, god djurhälsa och god folkhälsa förknippade med varandra. De hänger ihop. De krav vi i Sverige ställer på gott djurskydd leder till minskad antibiotikaanvändning, till att den kan hållas på en låg nivå. Även i ett internationellt perspektiv ligger vår användning på en mycket låg nivå.
Vi vet att antibiotikaresistensen är både ett djurproblem och ett mänskligt problem. För att komma till rätta med det måste därför den så kallade humanmedicinen, den som rör människor, och veterinärmedicinen jobba parallellt. Även inom humanmedicinen används mycket antibiotika, vilket utvecklar antibiotikaresistens.
Folkpartiets EU-parlamentariker Marit Paulsen, som varit och är mycket engagerad i de här frågorna, uttryckte det på följande sätt vid ett tillfälle i februari, efter att de hade haft ett möte om detta: Experterna som jag träffade i veckan visar hur världen ser ut och hur oerhört hotad mänsklighetens överlevnad är om vi inte kommer till rätta med antibiotikaresistensen. Det var framtidsmardrömmen för 30 år sedan. I dag är vi där. Vi har talat om det länge, och nu går det ganska fort.
Jag kan konstatera att det pågår ett arbete i Europaparlamentet om dessa frågor. Det gäller bland annat djurhälsolagar och det veterinärmedicinska paketet. Det är Marit Paulsen som är ansvarig för frågorna. Det är viktigt att Sverige även här utnyttjar sin position och jobbar med dessa frågor, vilket tillkännagivandet handlar om. Vi är som sagt trovärdiga på det här området.
Fru talman! När det gäller reservation 4 och djurskyddslagstiftningen är jag och Folkpartiet naturligtvis fullt medvetna om att det pågår en beredning i Regeringskansliet. Jag kan hålla med om att det känns som att förslagen i den utredning som togs fram av den särskilda utredaren Eva Eriksson på något sätt borde effektueras. Utredningen var väldigt bred och väldigt omfattande och ska kunna resultera i ny lagstiftning.
Det vi tar upp i reservation 4, som jag yrkar bifall till, har den bestämda utgångspunkten att djurhälsan inte ska försämras. Sedan ska man kunna titta på ifall vi ska ha en målstyrd lagstiftning. Målet om djurhälsa i ett sådant system är definitivt, men det kan finnas olika vägar att nå dit. På det sättet arbetar vi inom många områden. Jens Holm hade ett exempel tidigare, utan att i övrigt ha några synpunkter på det, som gällde funktionskraven och att vägen dit kan se lite olika ut.
(Applåder)