Fru talman! När vi talar om djurskydd finns det en viss historia i ämnet, om man säger så. Jag tänkte att vi på några minuter ska gå igenom 8 000 år av djurskydd.
Vi kan börja med Akhenaton, en farao som levde på 1300-talet f.Kr. Han sa: Slaktaren mjuknar inte inför lammets blod. Den brutale rörs inte av lidande. Men tårarna från den medkännande är sötare än daggdroppar som faller från vårens blommande rosor.
Ashoka, en välkänd kung i Indien som kom till makten på ett blodigt sätt men när han var härskare var känd som en medkännande människa som ville undvika de krig som Indien hade drabbats av, sa så här: Jag har förbjudit slakt av vissa djur och mycket annat, men den viktigaste vägen till rättfärdighet hos människan kommer från förmaningen att inte skada liv och avstå från dödande av alla djur.
Judisk kodifiering av toralagen från 1500-talet säger: Det är förbjudet enligt tora att orsaka smärta på någon levande varelse. Tvärtom, det är vår plikt att avlägsna smärta från någon levande varelse, ägarlös eller icke.
Profeten Muhammed sa: En god gärning mot ett djur är lika rättfärdig som en god gärning mot en människa. En grym handling mot ett djur är lika illa som en grym handling mot en människa.
Sokrates hade en lång dialog där slutsatsen blev: Skulle inte dessa fakta förhindra oss från att nå lycka och därför också de nödvändiga villkoren för bildandet av ett rättvist samhälle om vi fortsätter vår vilja att äta djur?
Johannes Chrysostomos som var ärkebiskop i Konstantinopel på 300-talet uttryckte det så här: "The Saints are exceedingly loving and gentle to mankind, and even to brute beasts . surely we ought to show them [animals] great kindness and gentleness for many reasons, but, above all, because they are of the same origin as ourselves."
Att man identifierar ett medkännande samhälle på hur man behandlar djur är alltså inget nytt sätt att tänka. Det är inga nya tankar att vi visar vilka vi är genom vårt sätt att behandla de svagaste i vårt samhälle.
Tyvärr har vi inte genomfört dessa goda idéer, fru talman. Det är kanske svårt att yrka bifall till en motion från första kammaren från 1934, del 12 och 13. Jag vet inte om det är möjligt eller inte. Men vi har väntat i över 80 år på att få en djurskyddslag och en djurskyddsbalk värd namnet, vilket alltså motionerades om redan då.
Varför håller vi på med detta? Det finns många olika aspekter. Det handlar om de djur vi äter och köper som mat, det handlar om de djur vi har hemma och det handlar även om dem som tar hand om djur professionellt.
Många människor som älskar djur och har husdjur vill dem väl men gör ändå fel. Hur många känner till att en hund normalt inte ska ha det varmare än 21 grader, om den inte är väldigt liten, gammal eller svag? Hur många har inte hunden i en för varm lägenhet eftersom man inte ens har läst Jordbruksverkets rekommendationer? Hur många ger inte sin kanin mat som gör att tänderna blir för långa, och kaninen mår dåligt av det? De vet inte att födan ska baseras på hö och att det andra är mer att se som godis. Det andra får bli fredagsmys!
Utredaren har kommit med ett förslag om att vi bör se till att höja kunskapsnivån hos dem som har hand om djur, så det är bra att regeringen kan jobba vidare med detta.
När det gäller minkarna är vi många partier här som länge har sett en brist i hanteringen. Betänkandet fastslår klart och tydligt att regeringen kommer att jobba med frågan.
Jag håller helt med Jens Holm i syftet med reservationen. Men samtidigt är detta förslag från 2006 så pass gammalt att vi behöver uppdatera och ta hänsyn till utvecklingen. Kan vi inte ge regeringen chansen att komma med ett förslag? Det tycker jag att regeringen är värd. Även om man skulle rösta ja till Jens Holms reservation i dag så ber vi regeringen genomföra det på det sätt som vi föreslog då. Kanske finns det ytterligare förbättringar vi kan lägga till, justeringar och anpassningar som kan göra det hela bättre. Det går inte fortare att kräva det i dag än att tillsammans med regeringen utforma det. Även om vi beslutar det i dag så blir ju inte lagen klar i dag.
Kosläpp. Beteskrav. Först gör mjölknäringen en stor sak av kosläppet, vilket är ganska roligt att se på. Det är alltid roligt att se djur som är glada. Det finns forskare på SLU som undersöker inte bara hur djur lider utan hur djur faktiskt kan må bra. Vem som helst som går på ett kosläpp kan se det.
Men varför vill man ta bort beteskravet? Man tar bort marknadsföringen. Man tar bort djurens välfärd. Det är att slå två dåliga flugor i en smäll. Då har man förvandlat kosläpp till hjärnsläpp.
Det här gäller även på EU-nivå. Det måste finnas minimiregler för mjölkkor. Jag har suttit i EU-parlamentet i tio år, och vi har reglerat allt mellan himmel och jord. Säg något ord, och jag ska berätta om hur många regler det finns. Men mjölkkorna ska minsann inte ha några minimiregler. Det är en absurditet, en singularitet, i EU:s lagstiftning som ska bort. Det är klart att vi ska ha minimiregler för mjölkkor. Även här vet jag att regeringen kommer att jobba med frågan. Det gynnar svenska mjölkbönder.
Det som gynnar svenska mjölkbönder är att konsumenter får fullödig information. Därför är det också bra att vi driver på om ursprungsmärkning av mjölk och mjölkbaserade produkter. I takt med att mellanmjölk och lättmjölk har införts, i takt med förändrade strukturer, har det blivit mer och mer ost av mjölken. Det är lika viktigt att ha ursprungsmärkning på osten så att konsumenterna kan göra medvetna val - om de försvarar svenskt djurskydd.
Samma sak gäller upphandling. Vi har i stor enighet i riksdagen beslutat om att ha strängare regler än EU:s minimikrav. Vi ställer högre krav på våra bönder. Samtidigt sitter samma partier i kommunerna och släpper igenom upphandling efter upphandling och ställer inte liknande krav på den mat som köps in till barnen, de gamla och de sjuka. Det är en absurditet vi också borde åtgärda. Om vi kan vara överens här över de politiska gränserna borde vi kunna nå den överenskommelsen också på andra nivåer i beslutsfattandet.
Det råder också stor enighet i frågan om djurförsök. Vi vill ha 3R-strategin, det vill säga minska användningen av djurförsök och minska användningen av djur. Men var är pengarna? Jordbruksverket har fått ett uppdrag, och nu har vi väntat på att få igenom en budget. Snart får vi igenom en ny budget. Då kan vi äntligen satsa pengar på att se till att det blir verklighet och inte bara tomma ord.
Även detta är bra för alla. Det finns quasar-metoder, det vill säga datamodeller. Det går att testa på enskilda celler, till exempel mänskliga celler.
Det finns extremt ineffektiva djurförsök. Ett av dem är ögonirritationstest på kaniner. Jag ska nu genomföra ett sådant test med hjälp av detta mynt här i talarstolen. Krona eller klave? Det blev klave. Det var icke ögonirriterande. Ögonirritationstest på kaniner är ungefär lika träffsäkra på att förutse mänskliga reaktioner på kemikalier.
Samma sak är det med många andra djurförsök. Vi får mer och mer humanspecifika läkemedel där försöken inte ens funkar på de djur som ligger absolut genetiskt närmast oss, nämligen schimpansen. Ni minns säkert för några år sedan i England när en drog hade testats på en schimpans i hundrafalt högre dos än den som hade testats på människor. Plötsligt blev människorna oerhört sjuka fastän drogen hade testats på djuret som ligger oss närmast.
Tiden går fort när man har roligt. Tio minuter har gått, och jag ska avsluta, fru talman. Innan jag avslutar behöver jag även ta upp ett uttryck som någon av alliansledamöterna använde om att det är viktigt att påverka implementeringen från EU:s sida. Men vi kan inte sitta och vänta in EU. Det bästa sättet att påverka EU är att gå före och visa att saker funkar, att det går att göra saker. EU brukar följa efter.
Om vi vill att EU ska förändra till exempel transportreglerna ska lagstiftningen förenklas. Det är omlastningskravet för att transporterna är längre än åtta timmar som tvingar oss till många av regelbrotten. Om transporttiden förkortas kan den avslutas i tid innan man börjar bryta mot reglerna. Även de reglerna behöver förändras.
Ni kan prova själva att ha fyra kor i en dubbelsäng. Sedan kan ni avgöra om det är bekvämt eller inte, men det är så medelstora kor står packade. Det är orimligt. Även det behöver åtgärdas.
Det är bara att kavla upp ärmarna och sätta igång. Vi har mycket att göra, och vi har tre och ett halvt år på oss.
I detta anförande instämde Stina Bergström (MP).