Fru talman! Jordbruket är så oerhört mycket mer än maten som produceras där. Det har en central betydelse för den biologiska mångfalden och för den levande landsbygd och de öppna landskap som är en del av vårt kulturarv.
I många EU-länder är tyvärr miljötänkande och djurskydd fortfarande jämförelsevis nedprioriterat. Alternativt följer man inte uppsatta regler. En bidragande orsak till problemen i svenskt jordbruk är att vi inte har lyckats omsätta den kvalitet på varorna som våra miljö- och djurskyddsregler leder till i reda pengar.
Ett exempel på detta är den svåra situationen för Sveriges mjölkbönder, som har halverats i antal under det senaste årtiondet. Landets mjölkbönder upplever nu den tuffaste tiden i mannaminne. En mjölkföretagare slutar varje dag. Priset på mjölk borde vara 3,60-3,80 kronor per kilo, men priset har varit nere på 2,64 en längre tid. Nu har det stigit med några öre, men det är på tok för lågt för att det ska kunna finnas lönsamhet i produktionen.
Under de många besök jag har gjort hos mjölkbönder har jag hört ungefär samma historier. Jag har fått samma reaktioner, oavsett om det varit på gårdar på Gotland eller i Jönköpingstrakten, eller nu senast på gården Bleckenstad mellan Mjölby och Boxholm. Frågan ställs: Vad gör ni politiker för att förbättra konkurrensen för oss bönder?
Här har vi ett stort bekymmer. Det visade också Konkurrenskraftsutredningen, vars slutbetänkande vi fick för en tid sedan. Regler, oavsett om vi talar om tvärvillkor eller beteskrav, gör att det blir mycket dyrare för våra bönder än för europeiska bönder att bedriva jordbruk.
Vi kristdemokrater vill fortsätta värna vår miljö och vårt välutvecklade djurskydd, men vi vill att de lagar och regler som antas verkligen är ändamålsenliga, inte att vi ska ha så många paragrafer i lagtexterna som möjligt. Jag menar att det är hög tid att avskaffa beteskravet för de kor som finns i kostall med lösdrift.
När detta förslag uppmärksammades på ett par ställen hörde jag vissa politiska företrädare som fick det att låta som om vi föreslog att alla kor ska vara inne jämt. Så är det förstås inte. Det finns ingen som i dag på allvar kan tro att Sveriges mjölkbönder kommer att bomma igen för sina kor bara för att tvånget försvinner. Däremot slipper de en administrativ börda, och inte minst slipper de att ständigt känna sig misstänkta.
En bonde sa så här till mig: Om ert förslag går igenom slipper jag fösa ut korna när det är 30 grader varmt ute. Kor gillar ju inte att vara ute i sådana temperaturer, lika lite som jag gör det. Och om det regnar rejält, så att det är värsta lervällingen utanför kostallet, och jag inte tar ut korna, behöver jag inte vara rädd för att det ska komma en inspektör just den dagen, med stora bekymmer som följd.
Fru talman! Är det någon som på fullaste allvar tror att inte synen på djurens välfärd har förändrats också bland Sveriges bönder de senaste 30 åren? Det är dags att vi visar dem lite mer förtroende. Det är faktiskt de som arbetar med korna varje dag.
En annan utmaning är den dubbelmoral som livsmedelsupphandlingarna i våra kommuner och landsting bitvis ger uttryck för. Först ställer vi som samhälle höga krav på miljömedvetenhet hos våra bönder - ja, faktiskt de tuffaste kraven i Europa. Därefter köper offentliga aktörer in varor som producerats under förhållanden som vi aldrig skulle tillåta på hemmaplan. Detta är cyniskt! Det är rimligt att offentliga aktörer ställer krav vid upphandling. Det finns goda exempel på kommuner som har ställt andra krav, såsom Ödeshög, Ydre och Vadstena i Östergötland.
Men varför är då det här så viktigt, kanske någon undrar. Varför stå här och tjata om detta? Svaret är enkelt. Det handlar om omsorg om våra medmänniskor, omsorg om våra djur och omsorg om miljön.
Vi är det land som använder minst antibiotika i hela Europa. När bönder i andra länder ger kossorna eller grisarna antibiotika i förebyggande syfte - djuren kan ju bli sjuka - är Sveriges bönder mycket restriktiva med användningen av antibiotika. De är faktiskt världsbäst, och det är mycket viktigt med tanke på den antibiotikaresistenta bakterien MRSA.
Det är bakterier som gör att sjukdomar som vi tar för givet att kunna bota nu inte går att bota eller som betydligt försvårar detta. Det är förfärligt och djupt oroande. Tyvärr finns MRSA i länder runt om Sveriges gränser men inte här i vårt land, tack och lov.
Regeringen måste nu fortsätta det arbete som Alliansen gjorde inom EU för att minska användningen av antibiotika i djurhållningen. Regeringen måste också fortsätta påtryckningsarbetet för att förbättra djurskyddet överlag inom EU. Det är förmodligen det bästa sättet att förebygga och bekämpa antibiotikaresistenta bakterier.
Samtidigt förbättrar vi konkurrensvillkoren för våra bönder och livsmedelsproducenter. För grunden måste vara att det ska löna sig att bedriva jordbruk i Sverige.