Fru talman! När jag suttit här och lyssnat på debatten har det känts som att vi i huvudsak är överens om behovet av ett gott djurskydd. Det jag kan se är att vi har lite olika syn på hur det ska ske.
Inledningsvis yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga motioner.
Mycket är sagt, men mer kan sägas. Vad är det vi debatterar? Det är ett motionsbetänkande med 27 motionsyrkanden från den allmänna motionstiden. Det känns lite grann i debatten som att de borgerliga ledamöterna tycker att det här finns mer att göra. Det är bra att det finns mer att göra.
Utskottet föreslår två eniga tillkännagivanden. Det ena är om att regeringen behöver intensifiera EU-arbetet dels för att förbättra djurskyddet, dels för att minska antibiotikaanvändningen. Övriga motionsyrkanden avstyrks inte för att de är oviktiga utan för att det i huvudsak redan finns ett pågående arbete i Regeringskansliet.
Fru talman! I opposition kan vi driva många förslag. När vi sedan kommer i majoritet måste vi ta ansvar för att de går att genomföra. Vi måste också ta vid där den tidigare regeringen slutade. Den kan bli en uppenbarelse för en ny regering att det kanske inte fanns så mycket i byrålådorna.
Mycket har sagts om användningen av antibiotika. Det är verkligen en stor folkhälsofråga. Det är en stor och oöverblickbar fråga. Bakterier som utvecklar motståndskraft, resistens, mot antibiotika är ett stort och växande folkhälsoproblem världen över som orsakar sjukdom och död inte bara för djur utan även för människor.
Det medför också stora och direkta kostnader för sjukvården, bland annat i form av förlängda vårdtider och dyrare läkemedel och att man på sikt kanske måste ändra behandlingsmetod. Vi kan till exempel få behandla cancersjukdomar på ett helt annat sätt än i dag.
Därför krävs också insatser på området. Det är viktigt, och vi inser verkligen att S-MP-regeringen måste driva dessa frågor ordentligt i EU och i världen. De måste också komma upp på bordet vid offentlig upphandling. Det är därför vi socialdemokrater har aviserat att vi kommer att inrätta en upphandlingsmyndighet för att stötta kommuner och landsting så att de får det de har beställt. Överklaganden från andra industrier ska inte få stjälpa kommuner som vill upphandla klimatsmarta, ekologiskt och långsiktigt hållbara livsmedelsprodukter från djur som har vuxit upp utan att man har använt alltför mycket antibiotika.
När det gäller frågan om minskad köttimport är det den aviserade livsmedelsstrategin som är ett viktigt verktyg för att lyfta fram ett gott djurskydd. Det är en viktig konkurrensfaktor för svenskt kött. Inte minst har de köttskandaler som har skett ute i Europa visat sig stärka svensk köttproduktion och svensk köttindustri. Det är viktigt att framhålla att om det hade varit motsatsen skulle inte den svenska produktionen ha klarat sig. Svenskt kötts arbete för ursprungsmärkning ska här lyftas fram som en viktig konkurrensfördel och som ett viktigt sätt att hålla ned antibiotikaanvändningen.
När man hör de borgerliga debattörerna kan man få för sig att det kommer att hända väldigt lite under de kommande åren. När man hör Eskil hör man mest en oro för att Eskillinjen kanske kan förändras. När vi kommer till djurskyddet har det lagts fram en stor och tung utredning på över 1 000 sidor, och det är klart att det börjar vara ett antal år sedan. Ju längre tid som går innan man tar tag i frågeställningar och de förslag som fanns i den, desto mer måste man se över detta.
Faktum är att S-MP-regeringen förlorade sin budgetomröstning, vilket gjorde att vi fick mindre pengar för utredningar. Det har gjort att även djurskyddsfrågor tyvärr har skjutits på framtiden. Nu tror vi att vi kan komma att få möjlighet att starta upp arbetet igen. Det är ändå viktigt att konstatera att samsynen om djurskyddet i Sverige är stort. Det känns tryggt att det fortfarande är så.
När det kommer till djurskyddslagen och de motioner som finns i det häradet prioriterar S-MP-regeringen detta arbete, precis som vi har varit inne på. Men man måste göra ett omtag utifrån att det har gått väldigt lång tid.
Fru talman! Sverige var under hundratals år ett utpräglat jordbrukssamhälle. Djurens väl och ve gick ofta före människornas. Överlevnaden var så tätt knuten till djuren. Om inte djuren mådde väl gick människorna under. Det gjorde också att kunskapen om hur man sköter djur har varit väl utbredd i det svenska samhället. Det är väl underbyggt, och det råder stor enighet i det svenska samhället om behovet av en bra djurskyddslagstiftning.
Verkligheten ligger dock, som vi kanske alla vet, betydligt närmare Emils pappa Antons konstaterande när Ida säger: Men pappa, Griseknoen har kul. Han har ju roligt! Då säger Anton: Grisar ska inte ha roligt. Grisar ska bli julskinka! Och det är ju faktiskt så. Grisar kanske inte alltid behöver ha lika roligt som Griseknoen, men grisar i Sverige ska ha det bra. I dag har bara ett fåtal grisar möjlighet att gå ute trots att det står i Jordbruksverkets riktlinjer att speciellt avelsgrisar bör få gå ute. Vi menar att ökat fokus på efterfrågan på ekologiskt kan ge, och även ger, möjligheter för fler grisar att gå ute och ha det bra och kanske lite roligt.
Fru talman! Köttindustrins konkurrenskraft kommer att vara gott djurskydd och ursprungsmärkning. Det ska den svenska köttproduktionen arbeta för; allt annat är att stjälpa svensk köttindustri.
Fru talman! Runt om i landet anordnas kosläpp. Det marknadsförs i hela landet. Jag tittade på Arlas hemsida nu i morse och kan konstatera att intresset är jättestort. Det är till och med så att flera gårdar är överbokade eller fullbokade. För många av besökarna och bönderna har det blivit tradition och ett tydligt vårtecken att vara med på ett betessläpp. Många mjölkkor får gå ute dygnet runt och kommer bara in när det är dags för mjölkning och när vädret är dåligt.
Jag tror att det vore direkt skadligt för hela mejerinäringen att minska beteskravet. Själva betessläppet är ett bevis på hur viktigt detta är, vilken folkfest det är och vilken möjlighet det är för framför allt korna. Det är mer än ett marknadsföringsjippo.
Men det kommer också en vardag för de svenska mjölkbönderna. Ekonomin måste gå ihop, och det finns behov av att göra insatser.
Kor som betar på ängar och hagar hjälper till att hålla det svenska landskapet öppet. Det hjälper till att göra landet levande. Betet ökar trivseln, och det ökar möjligheterna för växter, insekter och fåglar och gör att den biologiska mångfalden bevaras. Sommarbetet, som det framför allt handlar om, på åkrar där bonden har sått gräs och på strandängar och hagmarker ger förutsättning för en levande landsbygd.
Att våra bönder öppnar sina gårdar för alla intresserade människor som har möjlighet att se detta ger barn och vuxna en inblick. Det ger också en ökad efterfrågan på svensk mjölk producerad under bra former. Det ger inte bara en trevlig utflykt utan också på flera sätt en bättre folkhälsa. Betet i våra hagmarker är tillsammans med våra bönder grunden för att uppnå miljömålet Ett rikt odlingslandskap, som vi inte uppnår i dag. Djurskyddet och korna i hagarna ger bra kött på grillen i vår, och det ger svenska konsumenter ett gott samvete.
(Applåder)