Herr talman! När det gäller analysen av vad vi behöver göra finns det stora likheter mellan Magnus Oscarsson och mig.
När det gäller upphandlingen har jag i min tidigare egenskap av EU-parlamentariker jobbat i flera år med de nya upphandlingsreglerna. Det fanns ett stort intresse av att förtydliga dem. Jag vill betona att möjligheter redan har funnits att ställa högre djurskyddskrav vid upphandlingar. Det gäller bara att göra det på rätt sätt.
Svenska förvaltningsdomstolar har ibland haft en mer kritisk inställning till vad man får och inte får göra än EU-domstolen har haft när den har fått ärenden på sitt bord när det gäller upphandling av djurskyddsskäl och miljöskäl.
Här har vi alltså alla möjligheter att hjälpa kommunerna med vägledning att göra rätt miljöval.
Det var tråkigt att den gamla regeringen lade ned Miljöstyrningsrådet, men vi kan kompensera det genom att ge kommunerna bra och fin vägledning så att de kan upphandla på det sätt de vill. Och som sagt: Utredaren Anders Wijkman har kommit fram till att vissa av upphandlingarna inte är lönsamma vid så små belopp att själva upphandlingen kostar en för hög andel av det man köper.
Om man höjer upphandlingsgränserna något, dem som vi frivilligt har infört utöver det som EU kräver, finns det en möjlighet att få kostnadseffektivitet i att kunna köpa in mer via lokal direktupphandling. Det kan faktiskt gynna till exempel skolbarn och andra och göra att de bättre förstår säsongerna i jordbruket och relationerna till djur och jordbruket. Det kanske även kan ge möjligheter till samarbeten.
Det finns väldigt positiva exempel från England. Man har köpt in lokal mat, lagligt, i enlighet med EU:s regler, och kunnat få en högre kostnadseffektivitet. De lokala bönderna har kunnat sälja de svårare styckdetaljerna, som vanligt folk inte längre har tid att laga till. Då kan man få billigare ekologisk mat i skolan genom den typen av upphandlingar.
Där kan vi säkert samarbeta.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under § 8.)