Fru talman! Jag tycker att Carina Hägg är inne på någonting när hon i sin andra replik talar om att vi ibland kanske bör tänka på hur vi agerar med viss utrustning. Samtidigt är frågan otroligt delad. Jag tror inte att det är sociala medier som har lett revolutionen i Nordafrika, utan det är folks vrede över det förtryck som man har varit utsatt för. Däremot har de kunnat vara ett verktyg för att förstärka och sprida kunskap och information om det som faktiskt sker.
Samma teknik som kan möjliggöra saker kan också användas till att vara förtryckande, spåra enskilda individer och så vidare. Det vet vi i allra högsta grad efter debatter som vi har haft i denna kammare som har handlat om personlig integritet och möjligheterna för enskilda att kunna skydda sig. Men jag tror att det finns all anledning här att fundera på hur man agerar i vissa situationer.
Samtidigt är vi världsledande på detta, och vi kan inte heller ducka för att många kommer att vilja ha vår teknik. Det handlar om miljarder till den svenska kassan varje år. Det handlar om ett antal tusen jobb i branscher som lever på att vi är världsledande inom just denna teknik. Men här får vi hitta en balans som är rimlig i allra högsta grad.
Carina Hägg menade att den svenska regeringen medvetet har verkat för att tillgängliggöra teknik för regimer som har skadat sina medborgare. Där vill jag nog backa bandet lite grann och säga att den svenska regeringen inte, och definitivt inte handelsminister Ewa Björling, åker runt i världen för att medvetet sälja utrustning som leder till att man förtrycker enskilda människor.
Däremot kan det säkerligen finnas tydliga exempel där teknik som har sålts i svenskt namn har möjliggjort förtryck. Detta finns det en anledning att ta en diskussion om. Att däremot påstå att vår handelsminister medvetet skulle tillgängliggöra denna teknik för förtryckarregimer vill jag definitivt ta avstånd från.