Fru talman! Jag ska inte gå i polemik med Bodil Ceballos eftersom jag är av samma uppfattning. Men jag kan göra en anknytning som kanske kan förklara lite av problematiken.
Bodil var i sin första replik inne på möjligheten att kunna agera mer själv. Den är helt klart lite större om man är en större och starkare kraft i Europa. Så är det helt enkelt. Man får ständigt göra avvägningar.
Är det så att vi ska försöka agera själva här? Risken är då att vi från de andras sida har fulat ut oss på en rad andra områden. Det är ganska många gånger, särskilt om man som jag sitter i EU-nämnden, som man skulle vilja skrika lite högre och kasta papperen bakom sig.
Å andra sidan är risken om man börjar bli för aktivistisk att de andra slutar lyssna till en. I dag befinner vi oss i ett läge där vi har Europas öra tack vare flera år av att ha ägnat oss åt att vara en del av Europas kärna. Den balansen får man alltid gå. Men det måste definitivt finnas ett bortre stopp där vi säger: Sverige kan inte acceptera mer, och här säger vi absolut nej.
Vi ska försöka tillhöra Europas kärna av den enkla anledningen att om vi får de stora jättarna att lyssna till oss och känna respekt för oss är det bättre än att de stänger oss ute. Då har vi skapat ett problem som gör att vi aldrig får igenom vår politik. Men i övrigt är det ett stort grönt ljus till Bodil Ceballos i replikerna.