Fru talman! Utrikesutskottet lägger i dag fram sitt utlåtande om EU:s grannskapspolitik, med vilket vi vill besvara kommissionens meddelande
Ny respons på ett grannskap i förändring
.
Med detta utlåtande, som genom händelserna runt Medelhavet har blivit väldigt aktuellt, besvarar vi, liksom de andra parlamenten i EU:s medlemsländer och Europaparlamentet, ett meddelande från den höga representanten för EU:s utrikesfrågor och säkerhetspolitik.
Vi arbetar hårt för att våra prioriteringar och värderingar ska få genomslag inom unionen. Vi ska vara med och ta ansvar för EU, den fortsatta utvidgningen och händelserna i vårt grannskap.
Grannskapspolitiken som instrument infördes visserligen först 2004 men har sedan dess blivit den övergripande mekanismen för två olika delar, nämligen den sydliga delen som omfattar länderna runt Medelhavet - den så kallade Barcelonaprocessen som har pågått sedan drygt 15 år - och den östra delen som kallas för det östliga partnerskapet. Det grundades 2009 och omfattar sex länder som tills järnridån föll utgjorde en del av Sovjetunionen. Östliga partnerskapet grundades på initiativ av Sverige och Polen och ligger oss därför väldigt varmt om hjärtat.
Den europeiska grannskapspolitiken ska organisera vårt samarbete bättre i syfte att förstärka demokratin i länderna och vårt ekonomiska stöd till länderna i vår närhet. Just nu är det södra samarbetet med länderna runt Medelhavet mycket omtalat i och med händelserna i Nordafrika och den arabiska världen. I några länder har genomgripande förändringar börjat ta fart. Tunisien har gått till val, och Marocko ska gå till val i morgon. Egypten ska hålla val inom några dagar.
Visst betyder det inte att allt nu är i ordning; det är bara ett första steg mot en demokrati. Här har vi i EU en stor uppgift att hjälpa till när länderna börjar bygga upp sina institutioner och inte minst när de nu ska skriva sina författningar. Det är angeläget att frågor som mänskliga rättigheter men även kvinnornas ställning och jämställdhet ska finnas med i författningarna så att länderna verkligen kan bli partnerländer för oss och ha samma värdegrund som vi.
Även stödet för det civila samhället behöver byggas ut mer. Utbytet mellan länderna som omfattas av grannskapet och oss ska bli lättare genom viseringsförenklingar och utbytesprogram för studenter, affärsmän och forskare.
Fru talman! Idén med det östliga partnerskapet är att knyta länderna närmare till oss. Detta ska så småningom omfattas av en kommande EU-utvidgning mot detta håll. Här har man bestämt sig för att arbeta med stabiliserings- och associeringsavtal och omfattande frihandelsavtal som ska göra samarbetet lättare. Detta faktum är det som är den största skillnaden mellan östra och södra grannskapet.
Riksdagen har alltid varit av den uppfattningen att länder som ligger i Europa och uppfyller Köpenhamnskriterierna på sikt ska kunna bli medlemmar i EU. I dessa ingår de sex länderna i Östeuropa och södra Kaukasus i allra högsta grad. Dessa ambitiösa partnerskap - som ju nu ska bli ännu mer ambitiösa - har hittills inte varit helt friktionsfria. Nu ska det dock bli en förändring i detta genom att EU utformar en förenklad och sammanhållen ram för grannskapspolitiken. Den nya strategin har färre och tydligare prioriteringar och innefattar exaktare riktmärken.
Partnerskapspolitiken förväntas inte bli enkelriktad från EU till grannländerna. Länderna som omfattas måste själva också driva på reformer och svara mot förväntningarna. Man kan sammanfatta detta
more for more - less for less
, vilket innebär att de som anstränger sig mer, blir aktivare och är beredda till reformer också blir bättre försedda med samarbete, utbyte och bilaterala program.
Detta är ett uttryck för EU:s soft power, eller attraktionskraft, som kan göra verklig skillnad. Länderna som ser sin framtid i det europeiska enandet är beredda att hålla en högre reformtakt. Som exempel kan man här nämna Moldavien som har lyckats bli av med det kommunistiska styret och drivit landet åt ett positivt håll. Partilandskapet håller på att stabiliseras och parlamentet har börjat arbeta, även om man ännu inte har lyckats välja en president. Allt detta har skett mot bakgrunden av att man inte vill förlora tid på vägen till Europa.
Visserligen finns det fortfarande mycket att göra. Den olösta konflikten runt utbrytarprovinsen Transnistrien, som styrs av en kommunistisk regering under Igor Smirnov, gör inte arbetet lättare, men man kan skönja en bättre framtid. Kanske blir Moldavien en framgångshistoria i Östra partnerskapet. Vem skulle ha trott det för ett år sedan?
Detsamma gäller Georgien, som har lyft sig självt igen efter det ryska angreppskriget 2008 och har lyckats reformera bland annat polis- och rättsväsendet. Man har också mycket framgångsrikt bekämpat korruption. Där måste vi svara med ännu mer hjälp och samarbete.
Samtidigt är det viktigt att man inte glömmer att det särskilt i de sistnämnda länderna finns en stor säkerhetspolitisk utmaning genom de utdragna konflikterna inom gränserna, så kallade frozen conflicts, som alltid även belastar relationerna med grannländerna. Här har EU beslutat att inom grannskapspolitiken förstärka det politiska och säkerhetspolitiska samarbetet med partnerländerna så att säkerhetsproblematiken blir mindre, allt detta som en del i uppbyggnaden av effektivare regionala partnerskap och det bilaterala samarbetet mellan EU och de 16 länder som ingår i grannskapspolitiken.
Förstärkning av de mänskliga rättigheterna och demokratisering är ledord i den nya grannskapspolitiken, liksom ekonomiskt samarbete. Vi får nämligen inte glömma att länderna inte bara får ses som en belastning utan även kan utgöra framtida marknader och samarbetspartner för oss.
För att verkligen få möjlighet till en så genomgripande reform av grannskapspolitiken och starkare politisk styrning behövs budgetära medel. Vi i utrikesutskottet säger att detta bör finansieras genom kostnadseffektivitet och en återhållsam budgetpolitik. I linje med bra budgetdisciplin ser vi det som naturligt att man omfördelar budgeten snarare än ökar den. Men i längden är vårt koncept med en lyckad grannskaps- och utvidgningspolitik när det gäller länderna runt Svarta havet och längs Rysslands gräns säkert det vinnande kortet för en mer framgångsrik politik för hela Europa.
Därmed yrkar jag att utlåtandet läggs till handlingarna och yrkar avslag på alla reservationer.