Fru talman! Jag tror att vi socialdemokrater och majoriteten delar synen att det är viktigt att vi står upp mot dem som känner utvidgningströtthet, tycker att det räcker och vänder sig in mot EU. Det är viktigt att vi står upp för att vi ska fortsätta processen med att utvidga EU och ser vikten av hur det påverkar de länder som finns utanför.
Det borde också gälla Nordafrika. När jag läser dokument och talar med folk både i Bryssel och här i Stockholm kan jag känna oro för att man egentligen menar att vi ska exkludera de andra länderna utmed den nordafrikanska kusten. Det är Egypten och Tunisien vi egentligen ska samarbeta med, sedan finns de andra också. Jag känner en mycket stor oro för att vi inte har det perspektivet att vi på olika sätt, beroende på hur utvecklingen går, ska ha ett fördjupat samarbete med länderna generellt. Det måste vara ambitionen, men det måste också understödjas av en politisk vilja och inte bara av ett recenserande.
I det perspektivet har jag också med mig Västsahara. Västsahara kan inte exkluderas och hänskjutas till att enbart vara en EU-fråga. Jag vill fråga vilken syn majoriteten har på de här länderna. Ska vi ha en minimalistisk linje eller ska vi vara öppna för att samverka brett, inklusive med Västsahara?