Fru talman! En svensk strategi för hållbar utveck-
ling är vad den här debatten ska handla om. Det är ett
brett begrepp som kan innehålla allt möjligt, och det
gör också det betänkande som vi ska debattera.
Jag tänkte börja med att beskriva Vänsterpartiets
utgångspunkt för en hållbar utveckling i Sverige.
Sedan tänkte jag komma in på de globala frågorna om
hållbar utveckling - de som ska behandlas på topp-
mötet om hållbar utveckling i Johannesburg i som-
mar.
En utgångspunkt för oss i Vänsterpartiet när vi
pratar om hållbar utveckling är begreppet rättvist
miljöutrymme. Om vi ska skapa en hållbar utveckling
är det nödvändigt att knyta ihop rättvisefrågorna med
miljöfrågorna.
Jorden vi bor på kan förse oss människor med
många naturresurser. Men utrymmet vi har att leva på
är inte oändligt. Jorden har en ekologisk bärkraft som
vi inte kan överskrida, dvs. ett visst begränsat mil-
jöutrymme. Det gör att miljöfrågan i grunden är en
fråga om fördelning av knappa resurser. Och eftersom
det handlar om fördelning, handlar det automatiskt
också om rättvisa och solidaritet. Vi vill se en solida-
risk fördelning av världens rikedomar så att alla kan
ha en god välfärd. Det arbetet handlar om att se till att
vi fördelar världens rikedomar på ett rättvist sätt, att
vi lever inom vårt rättvisa miljöutrymme.
Om alla människor konsumerade lika mycket som
vi i Sverige gör, skulle det uppenbarligen inte vara
hållbart. Men vi lever i en global, kapitalistisk värld
med mycket stora klyftor mellan fattiga och rika.
Dessa klassklyftor blir mycket tydliga om vi tittar på
användningen av några av de mest centrala naturre-
surserna. En medelsvensson använder sig av omkring
dubbelt så mycket textilier och omkring fyra gånger
så mycket energi som en genomsnittlig mexikan. En
genomsnittlig tysk släpper ut omkring tio gånger så
mycket koldioxid som en genomsnittlig indier. Och
den genomsnittliga amerikanen förbrukar nära 300
gånger så mycket papper som en genomsnittlig tan-
zanier.
I en alltmer globaliserad värld gör marknaden allt
mindre skillnad på om konsumenten finns nära pro-
ducenten eller på andra sidan jordklotet. De som har
mycket pengar kan därför köpa mer naturresurser -
och gör det också. Det gör att vår resursförbrukning
får globala konsekvenser.
Marknaden är blind för fördelningsfrågor. Därför
måste vi fatta politiska beslut om fördelningen av
världens rikedomar. De små försök som görs i och av
de rika länderna med bistånd och andra hjälpinsatser
är ofta droppar i havet som inte förändrar de grund-
läggande orättvisa strukturerna.
Alla människor har en självklar rättighet att till-
fredsställa sina grundläggande behov. Genom en
strategi för rättvisare fördelning av resurserna skulle
fattigare grupper, utan att leva över sitt miljöutrym-
me, kunna öka sina konsumtion av olika resurser. För
att det ska vara möjligt måste vi som lever i den rika
delen av världen förändra våra produktions- och kon-
sumtionsmönster. Vänsterpartiet anser att den svens-
ka regeringen med alla tillgängliga medel aktivt bör
verka för en omställning till vårt rättvisa miljöut-
rymme på såväl det nationella som det globala planet.
Denna grundsyn påverkar vår syn på hur politiken
bör utformas konkret för att bidra till en hållbar ut-
veckling. Det gör att vi på flera områden har en annan
politik än regeringen. Jag tänkte kort nämna några av
de områden som vi tar upp i vår motion med anled-
ning av regeringens skrivelse och där vi också har
reserverat oss i betänkandet, nämligen folkhälsa,
regionalpolitik, energi- och transportpolitik samt
livsmedelsfrågor.
En viktig del i en hållbar utveckling är en god
folkhälsa, och vi kan i Sverige i dag se flera brister på
detta område. Den generellt sett goda hälsan i Sverige
gäller inte alla. Det finns tydliga skillnader i hälsa
mellan olika sociala grupper och mellan kvinnor och
män. Stora socioekonomiska skillnader påverkar vår
hälsa negativt. Vi anser därför att det är nödvändigt
att minska de ekonomiska skillnaderna i samhället
och motverka segregation för att nå målet en förbätt-
rad folkhälsa.
En jämn regional utveckling är nödvändig för en
hållbar utveckling. Växer vissa regioner på bekostnad
av andra skapas alltid problem för miljö, hälsa, eko-
nomi och sysselsättning. Målet är att alla slags regio-
ner ska utvecklas i en någorlunda jämn takt, så att
människor inte tvingas att förändra sina liv på grund
av en negativ regional utveckling.
Omställningen av energisektorn är grundläggande
för en hållbar utveckling. Energisektorn ska bidra
både till att energiförsörjningen tryggas och till att
klimatmålet och övriga miljömål nås. Energisektorn
måste ställas om för att bidra till en hållbar utveck-
ling. Detta kan bara ske genom att både kärnkraft och
fossila energislag fasas ut. Det går inte att ställa de
två emot varandra, såsom Lars Lindblad gjorde all-
deles nyss. Både kärnkraft och fossila bränslen är
ohållbara resurser som vi måste fasa ut. I enlighet
med resonemanget om rättvist miljöutrymme kan vi
också konstatera att svensk energikonsumtion per
person måste minska radikalt.
I dag är den omfattande vägtrafiken ett allvarligt
hinder för en hållbar utveckling. En strategi för håll-
bar utveckling måste leda till ett minskat totalt fysiskt
transportbehov, och transporterna måste styras över
till mer miljöanpassade transportslag såsom spårtrafik
och sjöfart. De fossila drivmedlen måste också börja
fasas ut och ersättas med förnybara drivmedel.
Många människor får inte de livsmedel de behö-
ver. Det grundläggande försörjningsproblemet i dag
är i första hand att livsmedlen fördelas orättvist, inte
att det finns för lite livsmedel. På grund av konflikter,
brist på demokrati och jämställdhet mellan könen
samt en orättfärdig ekonomisk ordning fördelas inte
maten dit där den behövs. Den direkta orsaken till den
otillräckliga livsmedelsproduktionen i vissa regioner
är bl.a. minskad bördighet genom överbetning, jor-
derosion och olämpliga jordbruksmetoder samt för-
orenade jordar och vatten. Detta i sin tur är till stor
del en följd av våra konsumtionsmönster i den rika
delen av världen och av en ekonomisk ordning som
driver på exploateringen av naturresurserna.
Fru talman! Det var lite kort om några olika frågor
som behandlas i betänkandet. Tiden medger tyvärr
inte någon djupare eller konkretare beskrivning av
problemen och åtgärderna. För det kan jag bara hän-
visa till betänkandet och vår motion.
Jag tänkte hinna med att säga någonting om Jo-
hannesburgskonferensen om hållbar utveckling ock-
så. Förberedelserna inför Johannesburgskonferensen
pågår. Från det förberedande mötet på Bali, som
avslutades förra veckan, kom det rapporter som visar
på en stor oro över att resultatet kan bli rätt magert
eller rentav en katastrof för en hållbar utveckling.
Kritiken är hård mot många länders förhandlingspo-
sitioner - inte minst mot EU:s.
Utmaningen när det gäller hållbar utveckling
handlar till stor del om hur vi ska skapa fungerande
internationella överenskommelser för att sätta ekolo-
giska och sociala gränser för ekonomisk avreglering
och globalisering. Genom att ta tydliga steg i den
riktningen kan Johannesburgskonferensen förvandlas
till ett lyckat toppmöte som på allvar stakar ut vägen
mot hållbar utveckling.
Det är oroande att EU inte har tagit frågan på det
allvar som krävs. Den svenska regeringen måste nu
på allvar driva denna linje för att skapa förutsättning-
ar för en hållbar och rättvis globalisering.
Miljö och rättvisa är mål som självklart ska vara
överordnade de ekonomiska spelreglerna. Internatio-
nella konventioner om miljöfrågor och sociala frågor
måste därför överordnas WTO:s handelsregelverk.
Det är också nödvändigt att återuppta internationella
förhandlingar om bindande regler för transnationella
företag. Det är oacceptabelt att transnationella företag
genom strukturanpassningsprogram och handelsav-
regleringar ges alltfler rättigheter, men att de samti-
digt har få eller rentav inga skyldigheter.
Det krävs vidare en internationell handlingsplan
för att ställa om de rika ländernas produktions- och
konsumtionsmönster, så att vi anpassar oss till vårt
rättvisa miljöutrymme. Jag har förstått att regeringen
driver denna fråga. Om en sådan handlingsplan ska
bli verkningsfull är det nödvändigt att den innehåller
konkreta åtgärder och bygger på bindande regler. Det
är särskilt viktigt att omställningen av transport, ener-
gi och jordbrukssektorerna påbörjas på allvar.
Fru talman! Detta är de grundläggande utgångs-
punkter jag ser inför Johannesburg. Det finns åtskil-
ligt mer att säga. Tyvärr har riksdagen inte behandlat
prioriteringen inför Johannesburg på ett tillfredsstäl-
lande sätt, men jag hoppas att fler i dag använder
denna debatt för att ta upp frågan.
Jag vill yrka bifall till vår reservation nr 38 om
rättvist miljöutrymme. Jag står naturligtvis bakom
våra övriga reservationer, men jag yrkar inte bifall till
dem för att spara lite tid.
Eftersom detta är mitt sista anförande i riksdagen
- jag ställer inte upp i valet - vill jag passa på att
tacka utskottet för fyra väldigt trevliga år. Särskilt vill
jag tacka Miljöpartiet och Socialdemokraterna för det
goda samarbete vi har haft och för att vi tillsammans
har lyckats flytta fram positionerna på miljöområdet.
Det återstår mycket att göra. Jag kommer nog att
delta i det arbetet i framtiden, fast i en annan roll. Jag
hoppas att ni som blir kvar här gör vad ni kan.