Fru talman! Tack, Maria Wetterstrand, det låter
naturligtvis riktigt bra. Vi måste ha ögonen öppna och
vår fantasi öppen för alla tänkbara möjligheter att lösa
det här problemet. En mobil teknik för det anser jag
självklart kan vara nödvändig i många sammanhang,
kanske den enda vettiga.
I det här fallet handlar det väldigt mycket om att
ta vara på det lakvatten som kanske har runnit i årti-
onden och förorenat den här sjön. Vart man då leder
lakvattnet är också intressant att fundera över. Man
leder det till ett reningsverk som inte är till för att ta
emot lakvatten. Då är det klart att man kan befara det
en del gör i Österviken, en del av Siljan, att problemet
är spritt ned till Österviken. Därmed sprider vi ett
bekymmer som vi har i Molnbyggen till en av vårt
lands kanske vackraste och renaste sjöar.
Det gäller att komma till botten med det problem
som möjligen finns i sjön Molnbyggen och de depo-
nier som ligger på sluttningen ovanför Molnbyggen.
Man måste i Leksands kommun se till att täcka över
dessa deponier på ett godtagbart sätt och se till att
lakvattensproblemet löses på ett bra sätt. Här behöver
självklart en kommun hjälp. Här borde det finnas
möjligheter till hjälp och stöd med ekonomin för att
klara en säkerställning så att människor i området kan
känna sig lugna. Det ska vara möjligt att på sikt bada
i sjön igen. Vuxna vågar i dag bada, men de vågar
inte låta barnen bada i sjön. Det är ett socialt, ekono-
miskt och ekologiskt bekymmer.
Det Maria säger låter bra, dvs. att vi måste hitta
många möjligheter att rena förorenad mark - och i det
här fallet lakvatten.