Fru talman! Jag tror att det i båda de här frågorna
gäller att kunna vara lite mer nyanserad, att man kan
tala om två saker. Det är självklart att vi har en
knapphet i en mening när det gäller jordens resurser,
att vi har enorma fördelningsfrågor och att vi i vår del
av världen inte kan konsumera den stora andel av
världens resurser som vi gör i dag. Men det är också
viktigt att se att det ligger en fara i att alltid alltför
starkt betona knapphetsperspektivet. Det var min
poäng. Vi måste också se att det faktiskt finns möj-
ligheter att skapa mer resurser.
Det gäller inte minst om vi ser på hållbarhet i bred
mening, t.ex. när det gäller folkhälsa. Vi har i dag en
värld där miljontals, ja, miljarder människor har olika
typer av sjukdomar som sätter ned deras arbetsförmå-
ga osv. Vi har områden i världen där jorden eroderar
och skogen förstörs därför att man inte har tillräckligt
med arbetskraft och resurser för att tillvarata naturre-
surserna på ett bra sätt. Hushållningsperspektivet
handlar alltså också om att vi alla kan skapa mer av
den jord vi har om vi hanterar den på ett bra sätt. Det
har vi många exempel på i historien, och det tycker
jag är viktigt att komma ihåg.
Precis som Jonas Ringqvist ser jag enorma pro-
blem med strukturanpassningsprogrammen. De är ett
stort misslyckande. Det är mot bakgrund av detta som
jag tycker att diskussionen om global public goods nu
är så viktig. Den är ett erkännande av bristerna i att
bara bygga på marknadsekonomins konkurrensmeka-
nismer. Även här tycker jag dock att Global Com-
pacts initiativ inte behöver ses som någonting som
utesluter andra initiativ. Vi måste också bygga på den
frivillighet som finns.